Lärarjävelns nyårskrönika

Lärarjäveln har lov och tänker därför inte skriva särskilt mycket. Året som gått presenteras därför i bilder. En del har ni redan sett, andra är nya. Alla är dock av betydelse.

So, here goes, utan kronologisk ordning:

Sjukskriven, solokvist, fyra säsonger på åtta dagar. Det är väl ett beroende om något?

Studenten 2011. Tårdrypande avsked från RHPSP08.

Bilden säger väl allt. Jag och min vän i Bon Jovi-träsket, Kix.

Han är bara bäst. Enough said.

Nordeuropas sötaste och coolaste tjej som ständigt ger sina
arma föräldrar svar på tal.         

Oanade talanger.

Happy day at the happy place

Svärföräldrarna kom hundra mil med flyttlasset!

Svart, svart & röd, svart igen, blond... och nu röd. Gillar't.

"Men du fattar väl att du inte kan hänvisa till häftet?! 

Du måste ju använda originalkällan!" Lyckan är stor när elever läxar 

upp andra elever så att jag slipper...

Bon Jovi på Ullevål och vi fick träffas igen!

Tolkas på valfritt sätt, men visst borde han få en roll i nästa Pirates?

Kommentar överflödig. Gott nytt år Susanne!

En annars tämligen miserabel älgjakt var tidvis rätt vacker.

Största harren i mitt fiskeliv.

Världens bästa ungar som jag saknar ofantligt.

Från den årliga turen till Jönköping...

Väldigt symboliskt... Efter det här tornet for jag till akuten. 

Lärdom: klättra inte för högt. Det kan göra ont att på ett eller annat sätt komma ner.

JON, DON'T DO THIS TO YOURSELF!

Den gode Jon ska hålla sig till musiken och sången. Att drälla runt framför en filmkamera är han inte lämpad för. Alltså, jag skulle kunna göra vad som helst för att träffa denna karl, men om förutsättningen för ett möte vore att se hans insatser på film... Då vette fan.

Emma Gray Munthe, Aftonbladet 2011-12-23

...det enda du egentligen behöver veta om upplägget är att en viktig premiss för handlingen är att en bredbent Jon Bon Jovi (som här spelar artisten Jensen) i röd skinnkavaj är det hetaste som musikindustrin kan uppbringa, och således spelar på både Times Square och stans hippaste nyårsfest. 

 

Han kan ju inte rå för de roller han får, men han kan ju låta bli att gå på auditions. Ansiktsuttrycket på bilden ovan är ett av de få han har på film. Spelar ingen roll om han spelar u-båtsmatros eller kämpande konstnär; han har ändå färre ansiktsuttryck än Keanu Reeves. Det är underligt egentligen, med tanke på hur Jon med hjälp av sina pepsodentleenden och mimik styr sin publik från scenen...

Fast... Vem som helst verkar ju ha tackat ja till roller i den här filmen. Alla är med: Robert De Niro, Jessica Biel, Sarah Jessica Parker, Josh Duhamel, Michelle Pfeiffer, Zac Efron, Halle Berry, Alyssa Milano, Seth Meyers, Ashton Kutcher, Hilary Swank, Til Schweiger, Ludacris... och så Jon då. Han var nog starstruck, om nu det är en ursäkt.


Please, Jon. Cut it out. Quit acting. Don't do this to yourself.
Or us.

God jul!

Lärarjäveln önskar alla läsare en riktigt

GOD JUL

på det enda sättet hon kan:




Ta hand om varandra out there.

God is not dead!

Satt och kollade av Fejjan i morse och hittade ett hemskt rykte där. Det påstods att Jon Bon Jovi drabbats av någon sorts hjärtproblem och hittats död på ett hotellrum i New Jersey.

Jag hann få lite panik innan jag klickade mig vidare till den säkraste källan för information och blev lugnad.

Ryktet kom från en blogg som jag inte tänker länka till eftersom det skulle ge en massa uppmärksamhet till idioterna bakom den. Denna blogg har ett inlägg, alltså det om Jons påstådda bortgång. Varför startar man en blogg med detta som enda syfte?

Nötter.

Jag kommenterade min kompis FB-inlägg, som för övrigt också dementerade ryktena, med


Man skämtar inte om gud! Kom ihåg vad inkvisitionen gjorde med kättarna! Vi hardcore-fans är dessutom fler än inkvisitörerna...

Så kära hittepåbloggare: Akta dig så att du inte får 100 miljoner arga fans efter dig.

Att vara vuxen

Svensklärarjävlar och elever i trean känner igen rubriken eftersom den fanns med som infallsvinkel på det nationella provet i svenska B.

En av mina elever talade väl om att mota Konstapel Krav, som står med svenssonmallen i hand, i grind. Att vuxenpoäng inte är något att sträva efter... Monstret borde ha hört detta tal för ikväll har hon haft ett Eyjafjallajökullutbrott om att vara vuxen.

Hon vill alltså vara vuxen och det hela började med att jag inte lät henne skrapa en Skrap-Bingo och varde "fel" ord i tillrättavisningen:
Jag: Nej, du får inte skrapa den. Det är ingen leksak.
Monstret (som är precis så verbal som följande bevisar): Det vet jag väl, och jag ska inte leka med den. Jag vill skrapa!
Jag: [Det är här felet begås från min sida] Nej, du får inte. Det är bara för vuxna.
Monstret: Jag får aldrig göra någonting! Jag vill bli vuxen nu! Det är tråkigt att vara liten!

Sedan fortsätter gap, skrik och gråt i en kvart. Både Tränaren och jag försöker tala henne till rätta. Försöker säga att om vi kunde så skulle vi vilja bli små igen; att det inte är så sabla kul att vara vuxen alla gånger; att man måste jobba, betala saker, bajsa på toan (big issue för Monstret), köra bil och så vidare. Då svarar vårt kära barn så här:

"Jag vet att jag inte kan alla de där sakerna. Men jag vill kunna göra allt det där."

Så i morgon ska hon börja övningsköra. Eller nej, det ska hon inte, men Tränaren erbjöd henne det och då fick han den där "är-du-inte-riktigt-klok-gubbe"-blicken av henne varpå hon meddelade att hon ville gå och sova.

Och nu sover hon, i sin växa-säng, i sitt stökiga rum där det finns ett skrivbord. Ett sådant som stora tjejer har. Hon suckade just i sömnen och jag hoppas innerligt att hon drömmer om att springa ikapp med farmors hund på stranden vid stugan en varm sommardag.

Konstapel Krav kommer du att få nog av tids nog, älskade lilla vän.

Mer kramar i världen

Världen behöver mer kramar.

En mörk Aladdin

När det handlar om choklad och i synnerhet pralinerna i Aladdin-askarna under julsäsongen så är jag ganska kräsen. Det har även funnits vissa regler under min uppväxt när det gäller Aladdinchokladen. Dock inte av "man får inte ta av undre lagret"-karaktär utan mer "pappa ska ha de med nötter"-varianten. Han fick körsbärslikören, romrussinen och ägglikören också, för de vägrade min mor och jag äta.

Sedan kom den gula, Paradisasken, där det bara fanns ljus choklad och därmed var lyckan gjord. Pappa fick fortfarande "de med nötter" medan jag och mamma åt allt annat. Den där regeln om att "pappa ska ha de med nötter" gäller för övrigt även i min egen lilla familj. Ni kan ju tänka er hur det blir när hela gänget ska fira jul och en ask öppnas... Då gäller definitivt inte regeln om att inte ta från undre lagret. Ska karlarna i familjen få som de vill måste nötpralinerna tas från båda lager.

Åren har gått och jag vet inte om jag mot min vilja har blivit mer vuxen (Konstapel Krav, be gone!) eller vad det beror på, men i alla fall så har min chokladsmak förändrats. Jag har helt slutat äta ljus choklad. Jag mår inte särskilt bra av den och dessutom smakar den inte som den gjorde "förr". Lämpligt nog har Marabou i år kommit med en specialutgåva av Aladdinasken och själva ordet specialutgåva gör mig nervös för det implicerar att den nya varianten inte kommer att finnas mer än i år. Det är en skrämmande tanke för jag måste nog säga att Aladdin Mörk choklad är det godaste jag ätit på länge!

Självklart finns det praliner som är äckliga även i denna variant (de får pappa ta) men de andra är ljuvliga! Det blev lite förvirrat när jag såg att vissa formar återanvänts, men jag kan garantera att det inte finns ett enda romrussin i asken!

Chokadmostrar och -farbröder, förenen eder!
Köp asken.
Ät från båda lagren.
Njut.
Gilla på Facebook.
Starta ett upprop.
 Låt Aladdin Mörk choklad vara här för att stanna!

Flumskolan

Förra veckan skrev Greider följande i Dalademokraten:

Det Greider skriver är helt sant. Betygshetsen är större än någonsin. Vi lärare har kastats in i ett system som är rätt svårtolkat - särskilt som att endast tre av de fem betygsstegen är konkretiserade av Skolverket. Det finns alltså betygskriterier för E-, C- och A-nivåerna men inte för D och B. "Betyget B innebär att kunskapskraven för C och till övervägande del för A är uppfyllda." Två av stegen är alltså rent godtyckliga...

Det dummaste med denna reform är dock att grundskolan ligger drygt ett år efter i processen. De nya gymnasiekurserna (t ex Matematik 1a/b/c) är till skillnad mot de gamla (t ex Matematik A) inga repetitionskurser. Alla kurser gör en rivstart som förutsätter att eleverna redan kan en massa saker. Så är dock inte fallet eftersom grundskolan inte anpassat sig till detta system och detta gör att de elever som går i åk 1 på gymnasiet inte har nog på fötterna kunskapsmässigt och blir efter och knäckta av åtgärdsprogram redan efter mindre än en termin på gymnasiet.

Som det är nu förlorar två årskurser på reformen eftersom eleverna som går i nian nu kommer att gå ut med de gamla betygen och de gamla kurserna i bagaget. Skolverket (läs: Björklund) har som vanligt inte tänkt efter. Reformen skulle ha genomförts på grundskolan först, sedan på gymnasiet. Det hade underlättat för alla inblandade.

Men sådant tänker han inte på, vän av ordning och reda.

(Bild från Louise Malmströms (s) föreläsning på Ung Pirats politiska konferens 3 dec 2011. Tack Enriz för tipset!)

Ett frökenhjärta

Tack goa ungar!

Snälla tomten...

Kan inte någon bara ge mig en sådan i julklapp?

Klicka på bilden för att beställa den åt mig.

Det är en trollstav som fungerar! Den kanske inte svarar på the occasional "Avada Kedavra" men den kan byta kanal på TV:n och sköta stereon...

Okej, det är en universalfjärr... Men låt en trolleriromantisk flicka drömma lite. Okej?

I like to play...

...with words:

Bilden är hittad hos Beslutsdoktorn som är en väldigt vis man. Han har en rolig (och vis) son som på denna sida  visar sin syn på världen och allt däri. Väl värd ett besök ...

Göran Greider borde bli statsminister

I dagens DD skriver Göran Greider bland annat följande i sin ledare:

På föräldramöten reser sig ilskna vuxna upp och förtvivlar över bristen på lärare och resurser. I nästa ögonblick kan de bli lika förtvivlade över att det blivit svårare att få äldreomsorg för sina gamla föräldrar. Sedan går många av dem som nyss varit förbannade och lägger rösten på moderaterna, som sänker skatter och ytterligare försämrar läget.
     Vad är detta? Jag menar att många människor idag står främmande inför sina egna politiska insikter:
     Exakt samma personer som klagar över att tågen aldrig kommer tycks inte koppla samman det med en regering som vägrar investera och istället sänker skatter.

Det är så sant det han säger. Folk gapar och klagar över både det ena och det andra, men inser inte att det är de själva som satt sig i skiten genom att rösta galet. Vill man att vården ska fungera; att tågen ska gå i tid; att ens barn ska få en bra utbildning... Då måste man betala SKATT. Två hundra kronor mer i var och ens plånbok köper man inga nya rälsar eller lärartjänster för. Det du får för dina två hundra extra kronor är högre patientavgifter och försenade tåg.

Två hundra kronor från alla skattebetalare i Sverige. Det får man däremot mycket för...

39 285

Den här bloggen startades som terapi och blev sedan en ventil för allehanda ämnen. Jag debatterar gärna den rådande politiken men älskar samtidigt att skriva om dagliga, tråkiga och vanliga saker. En del inlägg är bättre skrivna än andra, men ... Jag gillar det bloggen ger mig: en plats att skriftligen uttrycka mina tankar och åsikter allt medan jag inbillar mig att jag är bra på att skriva och att någon tidning ska upptäcka mig och vilja att jag ska leverera en högt betald krönika i veckan. Jag fortsätter drömma och skriver vidare...

Jag försöker vara lite underfundig och kryddar gärna mina inlägg med, mot mitt yrke motstridiga, anglifieringar (Skiten kommer att träffa fläkten innan jag slutar med dem). Jag vet inte om underfundigheterna alltid går hem... Men det är inte mitt problem. Jag är som jag är. Acceptera eller klicka vidare, liksom.

Uppenbarligen finns det folk som gillar det jag skriver. Vet inte riktigt varför dock. Kanske är det av intresse. Eller renspikad nyfikenhet. Kanske är det för att det jag skriver uppskattas. Kanske är det av skadeglädje. Nää, så kan det väl ändå inte vara? Hursomhelst, i skrivandets stund har jag haft 39 285 besök här. Det är mycket för att vara en raljerande liten sketen lärarjävelblogg. Modebloggerskorna med storsponsring har väl det antalet varje dag i veckan...

Jag är inte bitter på modebloggerskorna. Verkligen inte. Jag är stolt över min blogg! Dessutom är jag väldigt pepp!

Hinner jag få 40 000 besök före julafton?

Julklappar...

Vi ska inte köpa julklappar till varandra, Tränaren och jag. Det har vi bestämt tillsammans, för vi har redan lagt en rejäl peng på en ny TV. Det räcker så, känner vi.

Eller inte.

Det är klart att man vill ha julklappar! På 24.se kan man hitta massor med prylar (kameratillbehör, mobilgrejer och minneskort) som man både behöver och inte behöver.

Jag (inbillar mig att jag) behöver:

1. Nya hörlurar som jag ska kunna somna med i öronen.
2. Ett Psychoinspirerat duschdraperi. Är man filmfröken, så är man.
3. En dockningsstation till mobilen.

Listan kan göras längre... Kanske fylls den på senare

30 november

Ni andra, vanliga dödliga, kanske tänker på Karl den XII när ni hör talas om den 30 november?

Det gör inte jag. Jag tänker på en annan filur, närmare bestämt den, på foton oftast evil eyed, som står bredvid en 12 år yngre version av mig själv:

Han heter Anders och han fyller år idag. Vem är han då, den där Anders?

Låt inte bilden förvilla er. Han är egentligen en av världens snällaste människor. Jag kan inte räkna alla gånger han räddat livet på mig. Och sig själv på kuppen. Varför? Jo... När jag inte ätit på ett tag blir jag ibland lite grinig... Men Anders kockkunskaper rådde bot på detta många gånger och slapp därför bli sparkad på smalbenen. (Jo, det har faktiskt hänt. I'll never hear the end of it!)

Otaliga spontanfester med skön hårdrock spenderades i hans korridorsrum. Ett rum vars fönster jag högst andäktigt och försiktigt sytt gardiner till.

Vi kunde (och kan) prata om det mesta och hade vi befunnit oss i How I Met Your Mother-världen hade nog Anders kallat mig för sin "bro". Nu är jag inte längre på plats och kan hjälpa till i urvalet... Men jag hoppas innerligt att världens bästa Anders hittar hem snart. Because he's worth it.

Vi hörs inte av så ofta nuförtiden, det blir tyvärr lätt så. Det är ledsamt, men när vi väl hör av oss till varandra är det som förr i världen. We're just older. En lite större ryggsäck bara, annars är vi fortfarande korridorspappa och mamma.

Så...
Stora grattiskramar på födelsedagen, bästa Anders!
(Jag ringer bara jag har laddat telefonen - och ätit!)

Till den det berör

Ett personligt meddelande till "Söt Nöt" som skickat en vänförfrågan till mig på Facebook:

Det här är ju bara tragiskt.

Jag har ingen aning om vem du är, men jag skulle tro att du går på ett av programmen där jag är som mest delaktig. Det gör det hela ännu mer tragiskt. Tror du, i din enfald, att jag skulle acceptera vänförfrågan och tycka att det som försiggick där var "kul"?

Vad som skulle göra situationen ännu mer tragisk är om du går i ettan för då gick uppenbarligen inte gårdagens uppsträckning hem... Att bete sig på detta vis på nätet är också straffbart.

Tränarna talade igår om att dåligt uppförande ger dålig uppmärksamhet för både våra program och för skolan och att det gör att alla inblandade blir lidande för vad en person tar sig för. Det uppförande som visar sig på "din" sida är är minst lika dåligt som det som visats i klassrummen - om inte värre.

Ta och väx upp lite, ta bort den här sidan. NU.

Och när du tagit bort den kan du ta och fundera över om du har något på skolan att göra över huvud taget.

Berätta gärna på en gång vem du är. Det kommer alltid fram ändå till slut.

Hälsar

En väldigt besviken Lärarjävel

Äppliga funderingar

Ett kvarglömt äpple på en fönsterbräda i skolans provsvettiga aula fångade mitt öga i torsdags. Ungarna hade tagit sin provångest och gått och luften i aulan gick nästan att andas igen. Nu återstår mitt jobb, att rätta deras uppsatser om inre och yttre resor, och måhända var detta äpple ett försök till mutning. Eller en "tack för hjälpen, fröken"-hälsning.

Eller inte.

Kanske var äpplet bara kvarglömt. Placerat där på fönsterbrädan medan man krängde på sig jackan och sedan bortglömt för att man bara ville fly från ångesten i aulan. Sticka därifrån så fort som någonsin möjligt. Lägga många meter mellan sig och de papper man just lämnat ifrån sig. De papper som man inbillar sig att betyget hänger på.

Eller inte.

Detta äpple var kanske inte värt att äta. Inte värt att bära med sig hem, inte ens utifall att man skulle bli sugen senare. Kanske är äpplet en symbolisk handgranat. Kvarlämnad att detonera sekunderna efter att man själv lämnat rummet. Äpplet kanske var ett uttryck för någons anarkistiska anlag...

Gott var det i alla fall. Det smakade frihet där ute i eftermiddagssolen på skolgården.

Bäste Kjell J Sandberg

Efter att ha läst din insändare som publicerades i Aftonbladet idag kände jag mig nödd att ge mig in i debatten. Igen.

Herr Sandberg, jag skulle tro att du är en av dem som anser att de fått mer i plånboken efter regeringens alla skattesänkningar. Har jag rätt?

Känns det bra att ha mer i plånboken? Så klart att det gör.

Har du då funderat på varifrån dina extrapengar kommer ifrån? Tydligen inte eftersom du frågar så dumt i din insändare.

Extrapengarna du har i din plånbok är pengar som t ex polisen skulle ha fått om inte du och flera miljoner wannabe-borgare hade varit så sugna på skattesänkningar. Det är pengar som skulle ha gett många gamla ett bättre öde än att hamna i Caremas (van)vård. Det är pengar som skulle ha gett barn och ungdomar extra stöd i skolan. Det är pengar som hade kortat vårdköerna på landets sjukhus.

Men, bäste Kjell J Sandberg, då du har mer pengar i plånboken har du ju råd att betala det där extra som din fotbollsbiljett kommer att kosta om du vill sitta säkert bland eventuella huliganer.

Inget är gratis i det nya Sverige. Acceptera det eller byt sida vid nästa val.

帮助

Sedan lite över en vecka är korpen utflugen och en blond snäppa har flyttat in i stället. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det än. Jag blir fortfarande förskräckt varje gång jag tittar mig i spegeln. Jag är mindre blek i ansiktet som blond än som svart och det är ju positivt. Men det är inte jag. Eller?

När jag var och fixade till nyansen lite i veckan frågade frisören om jag hade ett ärr i hårbotten. "Det vet jag inte", sa jag. "Men jag hade håravfallsproblem för ett och ett halvt år sedan."

Jag har en ny fläck nu. Den är lite mindre än en guldpeng i storlek och den sitter uppe på huvudet där den är väl dold av omkringvarande hår.

Men det skrämmer skiten ur mig.

Herr Hakelius

Jag vet inte om mina läsare även är läsare av Aftonbladet, men som den röding jag är så tillhör denna blaska läsvanorna. Aftonbladet brukar ha sina kolumnister på sista sidan och i förrgår pryddes sistasidan av Johan Hakelius bildbyline.

För de av er som inte är bekanta med denne herre så ser han ut ungefär som att han skulle kunna vara Björn Ranelids brorsa. Han har fluffig backslick, runda sköldpaddsmönstrade glasögon, fluga under hakan och nejlika i klubblazerns knapphål. Han ser ut som en följeslagare till en Östermalmsdam... Men det spelar liksom ingen roll, för det han skriver är inte ett dugg Östermalm.

Hans penna är rapp och kritisk och alldeles, alldeles underbar. I förrgår liknade han nyhetsrapporteringen om vad som händer i Europa och Sverige vid en Bellman-historia.

Italienarna är dumma för att de hela tiden väljer tillbaka en fifflande och maffierande Berlusconi till makten och grekerna, som "går i pension innan de konfirmeras" gråter och skriker för att de, stackarna, inte vet hur de ska ta sig ur krisen de försatt sig (och andra i).

Sverige, med Anders Borg i spetsen agerar "en modernare, medelklassig, snusförnuftigt pensionssparande Bellman, med hästsvans och tvärsäkra omdömen." Lita på Borg, han tar oss ur krisen...

Och nu kan jag inte annat än ta med sista delen av Hakelius krönika:

Man vet ju hur historier av det här slaget är uppbyggda. Först kommer italienaren och säger något storvulet korkat. Sedan kommer greken och hulkar något ynkligt. Och sedan kliver den modernt rejäle Bellman fram och sätter fingret på vad det egentligen handlar om. Och talar om hur det ska lösas. Och vad andra har gjort fel. Och hur de ska bära sig åt för att bli som vanligt folk, det vill säga svenskar.

Vilket förstås är omöjligt, men de kan ju bättra sig, i alla fall.

Det är inte så att jag förnekar att grekerna ställt till det. Inte heller att italienarna har gjort detsamma, på sitt sätt. Jag är bara hjärtligt trött på den här nysvenska präktigheten.

En sak kan vi lära oss av grekerna: efter hybris kommer katharsis. Eller på ett svenskt, snusförnuftigt språk: högmod går före fall.

Snubbla inte på hästsvansen, Borg. Du tar fler med dig i fallet. Och du... Jag litar mer på en kille som ser ut att vara en Östermalmsdandy än dig och ditt högmod.

Lite energi från Julius

Världens bästa Julius... Se och njut!

The Golden Month - Freeride

Välkommen

En sådan, köpt i Tigrinnans bod, kommer att välkomna svärföräldrarna när de och deras flyttlass kommer i morgon.

Snart får Monstret leka med sin kompis Bamse så ofta hon vill!

En lista så här på kvällskvisten

Hittade en gammal anteckning på Fejjan.


Reglerna är enkla; man väljer en artist/grupp och svarar på frågorna med låtar tillhörande vald artist/grupp. Ni kan ju gissa vilket band jag valde...


Pick Your Artist: Bon Jovi... 

Are you male or female: Woman in Love 

Describe yourself: Just Older 

How do you feel about yourself: Ugly

Describe your current boy/girl situation: Living in Sin 

Describe where you currently live: Two Story Town 

If you could go anywhere you wanted to go: Who Says You Can't Go Home

Your favorite form of transportation: Homebound Train 

Your best friend(s) is (are): Captain Crash and the Beauty Queen from Mars 

Your favorite color is: Bitter Wine 

Favorite time of day: Some Day I'll be Saturday Night 

If your life were a TV show, what would it be called: She's a Mystery 

What is life to you: Novocaine 

What is the best advice you have to give?: Stick To Your Guns 

If you could change your name, what would it be: Joey 

Thought for the Day: No Apologies 

How I would like to die: Blaze of Glory 

My soul's present condition: Love's The Only Rule

Världens sämsta investering

Sitter i baksätet på väg hem från föräldrahemmet och lyssnar på nyheterna.

Ett inslag handlade om att intresset för lärarutbildningen är lågt. Ansökningarna har minskat med fyra procent sedan förra året. Uppläsaren låter uppriktigt förvånad och det gör mig aningens full i skratt.

Varför?

Jo,  vem skulle idag vilja satsa sina studielån på en lärarutbildning? Man måste verkligen VILJA vara lärare för att utsätta sig för något dylikt.

När du inom ungefär fem år är färdigutbildad så är du inte det. Då måste du slavjobba ett år för att få ut din lärarlicens och du står där med CSN breathing down your neck och får ansöka om anstånd för att slippa betala av din skuld på dryga tvåhundrafemtiotusen pix.

Lärarlicensen skulle göra läraryrket attraktivt och som så många gånger förut frågar jag Obersturmbannführer Björklund "hur tänkte du nu?". Vem vill plugga i fyra år för att sedan vara tvungen att arbeta på slavkontrakt ett år tills man har papper på att man ÄR lärare och sedan kan gå vidare i ett yrkesval, som i förhållande till lika långa eller kortare utbildningar är underbetalt?


I och för sig finns det en silverkant i detta vansinne och det är att de som söker till lärarutbildningen kanske är just sådana att de verkligen inte vill bli något annat; att det är personer med ett kall.
Med andra ord, fler sådana som jag som gladeligen går till jobbet, till klassrum fyllda med roliga ungar. Fler sådana som jag som betalar CSN-räkningen varje månad och gråter när lönebeskedet kommer.

Bläck och nål - NU!

Sitter och kollar in Fuck yeah tattoos för första gången på väldigt länge. Jag är extremt sugen på att göra en till tatuering. Den senaste gjorde jag på sportlovet och det är den jag eventuellt vill bygga ut med ännu en Bon Jovi-analogi.

Men. Jag har så många fler idéer som vill bli gjorda. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja... Det är många textrader som snurrar runt i huvudet:

"Thorn In My Side" på sidan av revbenen.

"No Apologies" på insidan (eller utsidan) av underarmen

"No regrets" var som helst på kroppen, kanske på en fot?

Sedan finns det en mängd bilder också... Skulle behöva en ny runa, som den som sitter mellan mina skulderblad. Skulle vilja ha fler korpar, gärna den här:

Jag inser att mitt predikament är ett riktigt I-landsproblem... och att det finns annat att oroa sig över. Men jag väljer mina strider.

Särskrivningar...

Lärarjäveln är knäpp. Hon gillar grammatik och sådana underliga saker. En sak som hon inte gillar är särskrivningar. Det kan visa sig genom mindre eller större utbrott. Som igår.

Igår skulle en elev lämna in en uppgift och bad mig kolla igenom den först. "Visst", sa jag och läste. Uppmanade sedan eleven att fixa till särskrivningarna, för annars var det hela okej.

"Vadå särskrivningar?" säger ungen och ett vinande ljud hörs i klassrummet. Ett vinande som härrör från den ilskna ånga som pyser ut ur mina öron. Jag tar ett djupt andetag och ser övriga elever hålla andan eftersom de vet hur jag är när det gäller särskrivningar. Jag läser upp meningen där en särskrivning finns och betonar verkligen pausen mellan de ord som borde sitta ihop.

"Ja, vadå... Vad är det för fel på det?" undrar eleven. Nytt vinande ljud och en av de övriga eleverna griper in och läser samma mening högt igen.

"Men det är väl inte fel?!" Jag tar ett nytt andetag och förklarar. och får ett tveksamt "jahaaa" till svar. Övriga elever andas ut. Faran är över för denna gång.

Tills idag när jag sitter och äter lunch och kollar Facebook på mobilen. En känd särskrivare som jag inte haft i svenska har uppdaterat sin status och gör att jag sätter spagettin i vrångstrupen:

"idag är kroppen orkeslös å har en konstant illa mående känsla"

Varför skriver man ihop 'orkeslös' men inte 'illamåendekänsla'? Ska det vara så svårt att vara konsekvent? Hur svårt kan det vara? Väldigt svårt tydligen.

Och som en slutlig undran funderar jag över om det är skribentens kropp eller känslan som mår illa?

Vem ska man skylla på?

Är fortfarande arg över vandaliseringen på Monstrets dagis.

Nya lampor är uppsatta och skylten är hjälpligt rengjord. Det fula syns dock ändå.

WSG? WTF, liksom.

Jag diskuterade detta på jobbet idag. "Småungar som bor i närheten" antogs vara delinkventerna. Jag vet inte om jag håller med. Eller så gör jag det. Jag vet inte. Skadedjur är de i alla fall.

Vems fel är det att en dagisavdelning vandaliseras? En som läser här undrar samma sak: "Är det barnen, deras föräldrar eller samhället?"

Jag väljer att se läsarens fortsättning som ironi, alltså att det är skolans fel. Men det finns många där ute i samhället - föräldrar, politiker, ungarna själva - som svär sig fria från ansvar och istället skyller allt på skolan. Till er som faktiskt tycker och tänker så kommer här ett par news flashes:

Vårt (skolans) ansvar upphör när ungarna går utanför skolans område efter avslutad skoldag. Värdegrundssamtal förs så gott som dagligen, i alla fall i mitt klassrum. Inte för att det alltid behövs, men det är intressant att höra hur ungarna tänker.

Som idag när jag visade ovanstående bild för en klass i hopp om att de skulle känna igen taggen. De undrade varför och jag förklarade vad som hade hänt. "Fan, så fegt att ge sig på småungar!" var den spontana kommentaren.

Mm, sa jag. Eller hur?

Åter till värdegrunden. Jag är av den åsikten att värdegrunden ska ungarna ha med sig hemifrån och sedan ska den förvaltas i skolan. Har man inte lärt sig skilja rätt från fel hemma är det svårt att göra det i mer eller mindre stökiga klassrum.

Men det är bara min åsikt. Fortsätt ni att skylla på skolan.

Inspector Gadgette

Lärarjäveln är sedan en tid tillbaka "webbansvarig" på Freeridegymnasiet och idag har hon lärt sig något nytt och kan inte hjälpa att hon vill show off her skills lite...

Har man inte hittat till detta inlägg via min QR-barcode på Facebook så har man dock missat hela grejen med mina nya skills.

Ni har säkert sett de här små konstiga fyrkanterna förut. Aftonbladet hade tidningen full med dem för ett år sedan t ex. Man scannar koden och hamnar automatiskt på t ex Aftonbladets hemsida eller så kan man få någons vCard direkt i mobilen. Skidläraren/kiropraktorn i arbetsrummet har planer på att lägga in en dylik kod på sitt visitkort. Varför? Jo, en kund får hans visitkort, scannar koden och *pling* finns praktikens nummer i kundens kontaktlista i mobilen. Fiffigt, va?

För att kunna scanna en QR-barcode med mobilen behöver man en app för det ändamålet. Gå in på din app-market och sök på "QR barcode scanner" och ladda ner!

/Gadgette

IDIOTER!

Jag skriker i rubriken. Jag skriker inombords och jag skulle vilja skrika högt rakt ut där jag sitter. Varför?

Jo, det ska ni få höra. Det har varit fest på byn i helgen och med byn menas tydligen även ute i förorterna. Igår när vi kom till dagis var Monstrets avdelning strömlös på grund av skadegörelse. Ytterbelysningen hade slitits bort från väggen och den fina skylten med avdelningens namn hade taggats med två fula signaturer. Dock inte den på byn vanligast förekommande TLC-taggen utan en annan.

Varför i hela glödheta helvete ger man sig på en dagisavdelning? Varför ger man sig inte på kommunhuset istället? Eller skolan? Om man nu ska göra någon sorts statement, om det är något man vill få fram till folk av vikt, folk som bestämmer - varför ger man sig då på en oskyldig dagisavdelning?

Det är man tydligen för dum för att fundera över. Skadeinsekterna har inte hjärna nog att fatta vad de håller på med. Använd hjärnan, dumbullar. Nästa gång ni får för er att slå sönder något kan ni väl fråga er själva varför ni gör det? Finns det egentligen någon anledning? Är det kul? Är det kul att förstöra för andra? Är det kul om någon förstör din bil eller din lägenhet, snor din cykel, stjäl din flick/pojkvän?

Nä, trodde inte det. Tänk på det nästa gång det börjar dra i förstörartarmen. Tänk på att andra, i det här fallet 20 barn mellan tre och fem år, blir lidande av det du, en imbecill skadeinsekt, gör.

Nej, fy fan för idioter. Kul för fröknarna att förklara för alla barnen varför deras fina skylt var förstörd och varför det var jordkällarkallt inne.

Eller inte.

En annan rolig sak är att få höra att "jag ska ta reda på var du bor och kasta ägg på ditt hus" för att man säger till duktiga ungar på ett teoretiskt program att inte röka direkt utanför dörren.

Eller inte.

Felklick?

En sak som jag brukar fundera på när jag kollar min bloggstatisitik är vilka det är som läser och var de håller hus. Det där var ju egentligen två saker, men vad fan.

Den här veckan har 24 personer boende i USA klickat sig in på bloggen. Och det är liksom här min undran ställs på sin spets: läser de, eller har de bara följt någon länk? Eller typ sökt på bilden jag har i min header? Den heter ju "sexy teacher"... Trafikkällorna antyder något sådant. Ibland är det mycket skumma tillbakalänkar i min statistik och det gör mig lite orolig. 

Jag är ju sådan att jag inte tror så värst mycket om mig själv. Jag tror inte att folk läser, jag tror att de flesta av besöken är felklick. Inte fan kan jag ha 24 läsande besökare i USA?

Den malaysiske läsaren trodde jag var min gamla adept Gabbe, men han var visst i Indonesien, inte Malaysia... Ett felklick till alltså. Jag är ett felklick.

Jag blir inte klok på det här. Mina läsare måste ge sig till känna mer. Kommentera mer.

Do it.

WTotD

 Dagens roligaste blogg: White Trash of the Day

Man skrattar hejdlöst. Ett tag i alla fall, tills man inser att man nog är lite smyg-WT trots allt... Men då kan man ju skratta åt det.

Do it!

The needs of a lonely Lärarjävel

I brist på hemmavarande Tränare var detta vad jag behövde. Full screen mode, compadres. Full screen mode.

Say whaaaat?

I morse medan datorn vaknade sa en kollega att hon gillade honom.
"Han är bra, jag gillar honom!" var hennes ord och jag höll först på att sätta kaffet i vrångstrupen för att sedan bita mig i tungan så hårt att det nästan blev blodvite.

Quod erat demonstrandum, säger jag.

Jag jobbar med kompletta galningar.

To the lovely Nat

A bit of...



...to help you...



... because you have to remember that...




And know that...



M'kay?

Politikerpension

Det har ju varit mycket snack i media om riksdagspolitikernas pension efter att de inte längre sitter på sina stolar. Den extrainkomsten kan de ju behöva, i alla fall om man får tro Aftonbladets genomgång av högdjurens privata ekonomi...

Det är faktiskt lite lustigt hur Den Besvansade kan sitta och mana till ekonomisk försiktighet när han själv har överskridit allt vad hans egna gränser heter. Fast å andra sidan... Han gjorde det kanske för marknadens skull?

I så fall är han en duktig kille. Verkligen. Men jag undrar vad han säger om pensionsreglerna ändras?

Ööh, urea?

Köpte diskmedel på Lidl igår och vid en närmare granskning hemmavid undrar jag om det var ett smart köp.

Tittar man på framsidan ser man detta:

"Kind to skin" låter ju alldeles förträffligt och fortsättningen "with urea" är så där lagom oförståeligt för en lekman att det låter som något effektivt. Och effektivt är det med tanke på att det (enligt Wikipedia) bl a används till avisning av landningsbanor. Dessutom orsakar det övergödning av vattendrag... Men det här vet ju inte vem som helst. 

Reklammakare är ondskefulla människor. De utnyttjar folks ovetskap om saker och ting för att sälja varor (precis som Reinfeldt &co) utan en tanke på vad det innebär i förlängningen. Lidl påstår på sin hemsida att de värnar om miljön. Den här bilden hittar man t ex på hemsidan:

"Jaså?" säger jag. Om det är så, varför säljer de då diskmedel med urinämne, som orsakar övergödning, i? Och som dessutom skyltar med det? Kanske tror de att deras W5 Eco-märke är någon sorts plåster på såren? Varför säljs inte bara eco-prylarna? Va? Eller varför inte låta bli att skriva ut att diskmedlet är "with urea" så att folk som jag ska slippa "veta"?

Jag vet inte hur det står till med YES miljötänk och jag är nästan rädd för att kolla upp mitt favoritdiskmedel. Enligt en brittisk sida finns det inget som kan kallas ett miljövänligt rengöringsmedel och det är väldigt tragiskt. De berättar vidare att de miljömärkningar som ofta finns på flaskor och burkar är rent ut sagt bluff och båg. Det är ofta så att t ex Procter&Gamble som står bakom YES ger finansiellt stöd till de ideella organisationer som sedan förser produkterna med "miljömärkning". Och nu har jag Di Levas "Vem ska man tro på?" i huvudet. Faan.

Ingen kan göra allt eller ha koll på allt, men om man ska göra lite så kan man i alla fall låta bli att köpa Lidls diskmedel W5, i alla fall om man bara ska diska. Men har man en landningsbana att isa av så...

A night at the hospital

Mobilen, a k a kärnkraftsreaktorn (Tränarens namn på min supersmarta htc), dog igår kväll så jag har inte riktigt kunnat berätta om min sjukhusvistelse...

...men nu är jag hemma vid datorn OCH JAG HAR INTE (så värst) ONT! Fick ett mirakelpiller igår eftermiddag och det gjorde så att all smärta släppte och efter någon timmes sömn kunde jag räta ut mig igen. Helt underbart.

Dock kvarstår domningen i benet vilket tydligen är ett tecken på att det är diskbråck jag lider av, så om ett par tre veckor ska jag tillbaka på magnetröntgen ("Do an MRI and see whats wrong" som House skulle ha sagt.) för att kolla upp nerverna som tydligen är i kläm någonstans.

Well, hur var sjukhusvistelsen? På en skala 1-5?

AKUTEN - Behövde inte vänta länge, AT-läkaren Marisol var helt underbar och sköterskorna var fantastiska. 45 minuter efter att jag kommit in låg jag på ortopedavdelningen. 

MATEN - Helt okej för att vara "färdigmat". 

SKÖTERSKORNA - förutom nattpersonalen så var de helt underbara människor på rätt plats. Nattpersonalen kan jag i och för sig förstå irritationen på när de måste hjälpa samma tant på dass fem gånger under en natt.

SALEN - Man ska ju inte önska olycka över folk, men jag är glad att Irres mams brutit fotleden och att hon låg på samma sal som jag. Det hela blev bra mycket roligare då... Hemska tanke om jag hade legat där tillsammans med bara upp-en-gång-i-timmen-tanten och den andra damen. Huvva!

LÄKARNA/SJUKGYMNASTEN - AT-läkaren Christian som vid ronden i morse påstod att mitt "ryggskott släppt" drog ner betyget ordentligt. Han lyssnade inte utan körde på och vidare. Sjukgymnasten från Gällivare var toppen och den tyske överläkaren Kurt var helt okej (även om Irres mams inte skulle hålla med mig där). 

Vad blir det då totalt?





Och då har jag inte ens sjungit lovsången över medicineringen. Helt klart värt skattepengarna.

Monstrets kompisar

Innan vi för till Mora plockade Monstret med sig sin påse med småfigurer. Hon stoppade dem i jackfickan och drog igen den ordentligt.

Innan hon och Tränaren for från mig kom hon med dem till mig. Gullunge!