Äppliga funderingar

Ett kvarglömt äpple på en fönsterbräda i skolans provsvettiga aula fångade mitt öga i torsdags. Ungarna hade tagit sin provångest och gått och luften i aulan gick nästan att andas igen. Nu återstår mitt jobb, att rätta deras uppsatser om inre och yttre resor, och måhända var detta äpple ett försök till mutning. Eller en "tack för hjälpen, fröken"-hälsning.

Eller inte.

Kanske var äpplet bara kvarglömt. Placerat där på fönsterbrädan medan man krängde på sig jackan och sedan bortglömt för att man bara ville fly från ångesten i aulan. Sticka därifrån så fort som någonsin möjligt. Lägga många meter mellan sig och de papper man just lämnat ifrån sig. De papper som man inbillar sig att betyget hänger på.

Eller inte.

Detta äpple var kanske inte värt att äta. Inte värt att bära med sig hem, inte ens utifall att man skulle bli sugen senare. Kanske är äpplet en symbolisk handgranat. Kvarlämnad att detonera sekunderna efter att man själv lämnat rummet. Äpplet kanske var ett uttryck för någons anarkistiska anlag...

Gott var det i alla fall. Det smakade frihet där ute i eftermiddagssolen på skolgården.