Hur tänker man egentligen, när man går ut på en kvällspromenad i novembermörker och regn iklädd svarta kläder och inte en tillstymmelse till reflex? Det är inte utan att jag tror att halva befolkningen i Byn är suicidal, för det är så det känns.
Igår höll jag på att köra på en människa som beskrivs ovan. Det regnade och vindrutetorkarna gick för fullt, med andra ord - det var svårt att se ut genom rutan. Det var kolmörkt - det är i slutet av november och det finns ingen snö som lyser upp. I en högerkurva får jag möte - strålkastarna speglas i alla regndroppar på rutan - av en bil som kör ganska fort, alltså måste jag hålla min bil ganska nära vägrenen för att inte bli påkörd av den mötande bilen.
Mitt i mötet upptäcker jag en gående person på min sida av vägen. Utan reflex och iklädd mörka kläder.
Grattis - du blev inte påkörd, men jag hoppas att du blev lika rädd som jag och tänker efter nästa gång du ska ut och promenera!
Visst, det var kanske ljust när man gick hemifrån och därmed inte tänkte på att ta med sig reflex... Men ett reflex kan man ha i fickan hela tiden! Det är alltså ingen ursäkt.
Jag har väskan full av clips (med... usch... skolverkslogga!) utifall att. Och om jag får för mig att ta en kvällspromenad tar jag på mig min ack så fula reflexväst - FÖR JAG VILL INTE BLI PÅKÖRD!
HÄR kan man beställa gratis reflexer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar