Jag var med om något äckligt och jättehemskt i natt. Jag vaknade vid tvåtiden och kände sig hungrig. En macka var nog vad som behövdes. Gick därför upp och medan jag stod och hyvlade ost kom Yrseln över mig. Yrseln med gement Y. Jag blev dessutom lätt kallsvettig så jag lämnade köket till förmån för badrummet eftersom jag var nästan säker på att jag skulle kräkas.
Satt på toaletten och yrseln bara fortsätter och med kallsvetten formligen rinnande från hela kroppen. Jag vill ropa på Tränaren men jag kan inte få fram ett ljud. Tänker "Blodsockerfall? Jag måste till köket och äta något, vad som helst" men inser när jag reser mig från toaletten att jag inte kommer att klara av den 7 meter långa promenaden från badrummet till köket. Jag sätter mig på alla fyra och har fortfarande femtio miljoner myror i sockerdricka i kroppen. Jag tror att jag tuppade av en sväng på hallgolvet.
Tog mig sedan krypande till köket och kylskåpet. Halsade Proviva ur paketet och tog en av mammas nybakade bullar med mig när jag gick (stödd mot väggen) in i sovrummet. Tränaren var vaken och jag berättade för honom vad som hänt. Han blev naturligtvis orolig över det jag berättade och ännu mer orolig för att jag inte kunde tala i sammanhängande meningar.
Jag somnade efter att ha ätit upp den där bullen och idag känns det bra, förutom att jag är väldigt orolig över mig själv. Hypokondrikern tittar fram var tredje minut och ställer dumma frågor. Frågor som "Hur vet man att man haft en hjärnblödning?" och "Hänger det här ihop med håravfallet?". Tränaren tycker att jag ska ringa till doktorn och bli sjukskriven. Jag muttrade något om att det skulle ju vara jävligt lägligt med 17 dagar kvar till betygsättning och då blev Tränaren arg.
Utifall att jag ska dö så kommer jag att lägga in de preliminära betygen idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar