Pay it forward

I de stressigaste stunder kläcks Lärarjävelns bättre idéer. I tisdags kväll, efter en skön friluftsdag i skogen, inser Lärarjäveln att hon inte har en enda av onsdagens lektioner planerad. Sådant är drygt. Jättedrygt. Särskilt som att onsdagar bjuder på max 40 minuter utan lektioner.

Fantasin var som bortblåst, men efter ett terapimejl (om du nu läser, så tack för att du finns) med en massa klagolåt vaknade hjärncellerna och onsdagen blev riktigt lyckad. Ingen grät. Inte ens de som fick ett oförberett prov kl. 14.45. Bra ungar. Eller så är de lika skadade som Lärarjäveln, för de tyckte att det var ett "roligt" prov. Det var dessutom roligt att rätta...

Torsdagen bjöd på ungefär lika mycket stress som onsdagen och tio minuter innan sista lektionen hade Lärarjäveln inte bestämt vilken film som skulle vara basen till dagens krönikeuppgift. Det blev Pay It Forward. Inte för att Jon Bon Jovi är med i 10 minuter utan för att det, om man bortser från allt hollywoodskt, är en väldigt tänkvärd film. Lärarjäveln grät som vanligt när hon ser den... Och sedan insåg hon att hon nog har en liten crush på Kevin Spacey som är en väldigt bra skådis och ganska alldaglig till utseendet. Lärarjäveln insåg en sak till också: Att Jon Bon Jovi ska hålla sig till att sjunga och skriva låtar. Han är en usel skådis... Och den som tycker att han porträtterar en småvåldsam halvalkis bra kan ju ta och tänka om.

Nå... Varför just denna film? Tanken att hjälpa någon som sedan hjälper någon annan som hjälper någon annan... är väldigt fin. Att hjälpa någon ut ur en negativ situation, att göra världen till ett bättre ställe. Det vore något. Men som Trevor (Haley Joel Osment) säger: I guess it's hard for people who are so used to things the way they are - even if they're bad - to change. 'Cause they kind of give up. And when they do, everybody kind of loses.

Våga förändra. Våga göra obekväma val. Våga räcka ut en hand. Våga knuffa. Våga hoppa.