Lärarjäveln och Monstret var in till Gamla Mormor på vägen hem. Där fanns det fyra kattungar som Monstet gick runt och bar på tills hunden Linus kom in från promenad. Då blev Monstret ledset och ville hem för Linus var för busig. Och jag blev inte direkt ledset över det. Det var skönt att träffa mormor men det är inte kul att inse att hon håller på att bli gammal. Hon kallade Monstret för mitt namn och så frågade hon hur många gånger som helst var Mona (undertecknads mamma) var. Jag förklarade flera gånger och hon fattade ändå inte. "Jamen, var är MIN Mona? Som brukar vara här?" Jag tror att hon visste vem jag var, men jag blir ändå ledsen. Varför måste det bli så här? Varför kan man inte få vara klar och frisk tills den dag man inte lever längre?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar