27 januari 2012

White paper quotes

whitepaperquotes.tumblr.com
Apropå gårdagens inlägg.

26 januari 2012

A just question, my liege

Vabbar. Befinner mig i den sjätte kretsen av Dantes helvete och här lär jag förbli efter att jag skrivit detta inlägg.

Läser runt bland Aftonbladets krönikörer och hamnar som så många gånger förr hos Ronnie Sandahl. Jag gillar hans sätt att skriva även om jag kanske inte alltid håller med honom. Den här gången är en sådan gång.

Jag läser hans krönika En undantagsvinter som raderade orden och imponeras över hur Sandahl kan få en illa uppvärmd lasagne att bli vacker. Jag blir gripen och tårögd när jag inser att Sandahl och hans familj drabbats av en tragedi som ingen borde behöva uppleva. Jag gläds för Sandahls familjs skull. Allt gick bra.

Jag blir förbannad över att cancer finns. Jag blir förbannad över Sandahls krönika.

Varför?

Jo, som han själv beskriver det :

För några timmar sedan bad jag till Gud. [...] En storartad trosbekännelse: när allt står på spel, när den man älskar ligger på ett operationsbord med slangar i armarna, när man läst sig blind på prognoser och behandlingsmetoder, då ber man till Gud.

Varför? Varför ber man till Gud då? En gud som man inte ens tror på till vardags? För om Hen nu finns och är så där allsmäktig som Bibeln vill påskina, så har Hen orsakat "olyckan" in the first place, eller hur? Det är en ful strategi. Att orsaka olycka för att sedan bli tillbedd om hjälp och dessutom bli trodd på.

Fult.

Det är fult att ha Gud som en gardering. Ett "utifallatt". Tror man så tror man. Tror man inte till vardags ska man ge fan i att be till Gud i särskilda fall. Ge istället den energin till, i Sandahls fall frun, den som behöver styrkan. Eller behåll den själv. Stärk dig själv så du orkar för två. Och för allt i världen, tacka inte Hen när allt gått bra.

Och jo, jag har det bra i min krets fylld med andra kättare och vabbande föräldrar.

25 januari 2012

Läsarutmaning

Lärarjäveln är hemma och vabbar järnet och har a wee bit tråkigt. Jag behöver aktiveras. Ni läsare behöver aktiveras. Därför ger jag er härmed följande utmaning:

Vilket av mina 530 inlägg är enligt DIN åsikt det "bästa"?

Kommentera detta inlägg med länk eller beskrivning av inlägget och motivera gärna varför du anser att just detta inlägg är det bästa.

Varför då denna utmaning? Tja... man vet aldrig...

Vad väntar du på? Sätt igång och läs! Kommentera!

24 januari 2012

Hell week 2

Förra veckan fick en uppföljare...

Natten mellan söndag och måndag vaknade Monstret och hade ont i vänster öra. Det tog tre timmar att få någon verkan på alvedon, omtanke och flytt till soffa med bäddat högläge. Hon somnade vid fyrasnåret och jag en timme senare. Jag har en vag aning om att Tränaren var in och sa hejdå innan han for till jobbet...

Dagen gick utan smärta, men kvällen... Ack, kvällen. Hon skrek i panik, så ont hade hon. Plötsligt blir hon tyst och meddelar att nu kluckade det istället och så somnade hon. Vi misstänkte sprucken trumhinna och Tränaren var snabbare än vinden att gå in på 1177 för att kolla vad som skulle göras: ringa vårdcentralen och få penicillin. I morse kollade jag hur örat såg ut och det hade runnit ur det under natten. Jag har aldrig sett ett så kladdigt öra!

Monstret förbereddes på ett besök på vårdcentralen och det skulle gå bra "bara jag inte får en spruta". Vi försäkrade att hon inte skulle få en spruta utan doktorn skulle bara titta i örat. Det var fel...

I och med att hon hade så mycket jox i örat var han tvungen att suga ut det innan han kunde se trumhinnan. Jag satt med skämsmössan på för att jag har ett smutsigt barn, men doktorn lugnade mig och sa att man ska INTE hålla på och topsa öronen för det stör mer än det gör nytta. Jag lugnades och Monstret var jätteduktig till en början. Sugen lät dock och jag tror hon var öm i örat också för hon skrek... Herrejösses, vad hon skrek. "Men sluta då, doktooooooorn!"

Han fick ta en paus medan jag försökte lugna henne och efter lite om och men och mycket övertalning fick han göra klart och kunde konstatera att trumhinnan var hel men rejält inflammerad. Både Monster och Monstermamma fick beröm för att vi hade varit duktiga. "Jag?" sa jag. "Javisst" sa doktorn. "Det är inte många föräldrar som klarar av att stå emot barnets reaktion som du gjorde och samtidigt vara lugn och förklara för barnet vad som sker."

Såklart kunde jag inte ta komplimangen först eftersom allt jag hörde var "Du är en iskall människa" men nu när jag tänkt efter så känns det bra att veta att jag har lugnet när det krävs.

Nästa motgång kom när det flytande penicillinet skulle intas. Det var inte gott. Inte ens äckligt. Det var så superäckligt att det nästan kräktes. Monstret meddelade att det där skulle hon aldrig i livet ta igen. Jaha... Ringa på vårdcentralen igen då för att höra om man kunde byta till tabletter... Det skulle tack och lov vara möjligt (tacktacktack, Lena!) så nu väntar vi bara på att Tränaren ska komma hem med det. Det blir tablettpremiär för Monstret, så nu håller vi alla tummar vi har för att tre tabletter om dagen i fem dagar ska hitta rätt väg ut i kroppen.

Med andra ord har "problemet" vi hade med att dagis håller stängt torsdag och fredag löst sig av sig självt.

Vilken tur.

22 januari 2012

Politiska konspirationsteorier...

Skrev igår om hur svt satt och kallade Juholt för en nödlösning och jag ondgjorde mig en aning över (s) dumhet om så vore fallet.

Igår blev det ännu tydligare att de de facto var så dumma. Igår sågs en artikel i Aftonbladet, som nu är bortplockad/omformulerad så jag kan inte länka till den, där Juholt beskriver sin, i princip, förskräckelse över att ens ha blivit nominerad till partiledarposten. Han ansåg sig själv för opolerad och fel och han ifrågasatte valberedningen och deras beslut. Men tackade ändå ja.

Då till konspirationsteorierna: Kan det vara så att valberedningen, partiledningen eller vem som nu bestämmer tänkte att "får vi inte Wallström eller Bodström så tar vi killen som vi egentligen inte vill ha, låter honom försöka och är det så att han sköter sig bra så läcker vi ut lite historier till pressen. Han får hållas tills det krisar rejält och han måste avgå och då måste Wallströms eller Bodströms känsla för att rädda partiet ta över. Någon av dem kommer då att ta ansvaret. Ja, så gör vi!"

Kanske dags att jag slutar läsa deckare och spionromaner...

21 januari 2012

Hell week

Hell Week är väl något som de där Navy Seals håller på med i slutet av sin träning, men jag tvivlar på att någon av sälarna hade klarat av min vecka. Eller rättare sagt: ...hade klarat av att hantera mig under veckan (som ännu inte är slut).

Det började med att jag skulle försöka se Golden Globe-galan som gick natten mellan söndag och måndag. Jag var trött, gick och la mig efter att ha satt alarmet på 02:00 när galan skulle börja. Då blir jag klarvaken och halv två är jag uppe och äter... Kvart i tre ger jag upp galan som var för rörig för att vara intressant. Ricky Gervais var enda behållningen.

Klockan halv fyra är jag fortfarande vaken. Somnar till efter det men 06:45 slänger ett åskmoln benen över sängkanten... Dagen var totalt förstörd. Allt gick emot mig och jag fick det ena brytet efter det andra. Kände mig motarbetad av både livet, ungar, Chuck och schemaläggare, som, med god hjälp av andra schemaändrande kollegor, möblerat om mitt ultimata schema innehållande en hel lektionsfri dag, där jag skulle ha tagit hand om all administrativ skit som måste göras, till oigenkännlighet. Dessutom var jag knäckt över min skitrygg som gör att jag inte kan åka skidor, springa, gräva i snö eller något annat som betecknas som grundläggande behov.

Som grädde på moset var det grå korv till lunch på skolan och sedan hade jag lönesamtal: "Man vet ju inte vad de här kryssen leder till lönemässigt..."  Jag vet. Shit day.

Veckan har fortsatt på samma sätt som måndagen. Var gråtfärdig i torsdags när jag satt och skulle försöka fylla i en SCB-rapport om de nationella proven... Sen kom jag på att jag inte ansökt om lärarlegitimationen än. Jag vet inte varifrån jag ska få kraften att göra det heller, men jag kanske hinner göra det nästa vecka  mellan alla på schemat utströsslade lektioner. Eller inte. Vi får se.

Veckan har sugit som fan, och den är inte slut än. Har surat idag också. Över allt och inget. Över att det är kallt, ostädat, tjatigt, ännu mer ostädat... Och allt är Golden Globe-galan och Ricky Gervais fel.

En nödlösning?

Expertpanelen på svt sitter och kallar Håkan Juholt för "en nödlösning" i och med att "alla" andra som torde varit mer passande inte ville eller kunde ställa upp som partiordförande.

Säga vad man vill, men om Juholt var en nödlösning så är partistyret så dumt att klockorna stannar i LO-borgen. Hur, nej... HUR, kan man välja någon till denna post om man inte tycker att personen passar egentligen? Ja, okej. Partiet behöver en ledare, fine. Han är den ende som ställer upp, fine. 

Nej, det är inte fine. Man gör inte så. Man ser till partiets bästa och det borde även valberedningens favoriter (t ex Nuder) ha gjort. Då sväljer man sin stolthet och tar en för laget - för Sverige för i helvete - och ställer upp. 

Jag säger inte att jag tror att (s) hade skött sig bättre som oppositionsparti med t ex Nuder som partiledare. Jag har egentligen ingen åsikt i fråga om just honom, men det hade förhoppningsvis inte gått sämre. 

Juholt hamnade i en konstig situation från början. Han saknade stöd från partiledningen från början, möblerade om i ledningen och trampade på tår som fortsatte motarbeta honom medan han själv lät den ena grodan efter den andra hoppa ur munnen. Man pallar inte sådant i längden. Ingen pallar sådant i längden. Och medan Juholt odlar grodor sitter regeringen och myser och plockar gratispoäng. Gratispoäng som höjdarna inom (s) delat ut...

Frågan är vem som tar över? De som inte ställde upp i fjol får ta och steppa upp nu. Ta en för laget. Ta en för Sveriges framtid.

För i helvete.

Juholt - det är dags nu.

Å ena sidan säger partiet att de har fullt förtroende  för honom som partiordförande. (Är de galna?) Å andra sidan menar en tv-kanal att förtroendeförklaringen bara är ett skuggspel och att Juholt kommer att avgå på eget initiativ senare idag.

Kan tänka mig att den här låten (har spelats och) spelas i Juholts huvud just nu:



Snälla... Du skulle ha gått för länge sedan. Och - hur mycket jag än hatar uttrycket - du hade många gånger tjänat på att hålla tyst. Att tänka innan man talar är en egenskap som krävs hos en politiker i din ställning. Du saknar den egenskapen och nu är det försent.

Det är dags nu. Lägg av. Sluta. Det blir inte bättre än så här. Just go away.

10 januari 2012

En vanlig dag på jobbet

Den antikristna Lärarjäveln kan inte låta bli att dela med sig av vad hon just hittade (hos Erik) på Facebook:

Och Jesus tog sina lärjungar upp på berget och samlade dem kring sig, Och han undervisade dem genom att säga:

"Välsignade är de som är svaga i anden.
Välsignade är de som sörjer.
Välsignade är de tålmodiga.
Välsignade är ni som törstar efter rättrådighet.
Välsignade är de nådiga.
Välsignade är de som är rena i hjärtat.
Välsignade är ni som är förföljda.
När något av dessa händer, fröjdas, för er belöning skall bli stor i Himlen.

Och Simon Petrus sade "Måste vi skriva ner allt det här?"
Och Filippus sade "Kommer det här att komma på provet?"
Och Johannes sade "Kan du ta det där en gång till?"
Och Andreas sade "Johannes Döparens lärjungar behöver inte lära sig allt det här."
Och Matteus sade "Va?"
Och Judas sade "Vad har det här att göra med verkliga livet?"

Sedan sade en av fariséerna, expert på lagar: "Det här finns inte med i kursplanen. Har du en lektionsplan? Finns det någon sammanfattning? Var finns läsanvisningarna? Kommer vi att få hemuppgifter efter det här?"

Tomas, som hade missat predikan, gick fram till Jesus personligen och frågade "Gjorde vi något viktigt idag?"

Och Jesus grät.

8 januari 2012

A true grit

Saxat från DN 7 januari 2012:


Word.

7 januari 2012

Klasskompass?

Jonas Sjöstedt valdes igår till ny partiledare i Vänsterpartiet. Hur det kommer att gå för honom och partiet ligger i dunkel, men känslan är att han nog blir bättre för partiet än vad den själverkände kommunisten Lars Ohly varit. Om nu inte Alliansens hejdukar lyckas gräva upp någon gammal skit även hos Sjöstedt vill säga.

På Sjöstedts hemsida har hans tal till kongressen publicerats och han tar pluspoäng genom att använda nyckelord som feminism, rättvisa och socialism. Han använder även ordet "klasskompass" när han beskriver Lars Ohly:
"Ditt engagemang för feminism och för en rättvisare värld är starkt och genuint, din klasskompass är en säker vägvisare."

Klasskompass? Vad är en klasskompass? Behöver man en sådan, i Sverige, idag?

Jag har ingen aning om vad en klasskompass är. En sökning ger ingen förklaring. Ordet nämns på ett flertal bloggar och artiklar men ingenstans hittar jag en enkel definition. Då får jag alltså bygga en egen: En kompass är en grej som man använder för att ta ut rätt riktning, peka ut väderstreck med. En klass är endera en skolklass, en indelning av deltagare inom tävlingar av olika slag eller en definition på olika (socioekonomiska) grupper i samhället. En klasskompass torde då vara något du behöver för att hitta rätt bland de olika klasserna i samhället. Typ. Att använda sin klasskompass är att ta ut riktningen för samhällets utveckling för större jämlikhet.

Behöver man då en sådan i dagen Sverige? Ja, tyvärr. Vi har fått tillbaka det klassamhälle vi hade i början på 1900-talet, innan välfärden nådde "alla" och inte bara de på Öfvre. Vill vi ha det så? Vill vi att de rikaste i landet ska bli rikare medan de med låglönejobb eller pension ska behöva gå på knäna för att det har blivit förfördelade i skattesänkningarnas tid? Vill vi att långtidssjukskrivna ska bli vräkta från sina hem för att Försäkringskassan anser att cancerpatienter är arbetsföra? Vill vi att barn ska bli hemlösa för att deras föräldrar inte får det stöd de behöver?

Om så är fallet vill jag inte vara med längre. Dags att börja använda klasskompassen, folks.

Skola utan rätt kurs

Det börjar märkas att skolstarten närmar sig. Ett säkert tecken är att mina blogginlägg blir politiska och knutna till skolans verksamhet och det här inlägget är ett sådant.

Major Björklund har ondgjort sig över att svenska barn är så dåliga nuförtiden; att Sverige placerar sig lågt i i diverse jämförelser med andra länder. Detta tänker han med flera lösa genom att satsa pengar på det naturvetenskapliga blocket och då med synnerligt fokus på matematik. Matte löser alla problem, liksom.

Han kan inte ha mer fel.

Kan man inte läsa kan man heller inte förstå sig på matematik. Visst, du kan lösa tal som 1674-235, 70/7, 12*12, men du kan inte lösa ett lästal a la Högskoleprovets statistikdel. För att kunna lösa ett sådant tal MÅSTE du kunna läsa, och dessutom mellan raderna.

I dagens DN finns den inte på nätet publicerade artikeln "Här satsar eleverna på skolan - även på lovet", skriven av Behrang Behdjou. Där skriver Behdjou om hur elever på Rinkebyskolan har frivillig lovskola för att läsa upp sina betyg; att 89% av eleverna i årskurs nio har godkänt i svenska och att 100% av förra årets nior gick vidare till någon form av gymnasieutbildning. Rektorn på skolan, Börje Ehrstrand, berättar att skolans elever läser mest i hela landet, i snitt 20 böcker per elev och år. När Ehrstrand började som rektor 1989 fanns ett uselt bibliotek på skolan och hans första satsning i tjänsten var att få igång ett fungerande bibliotek och att det skulle fokuseras på läsning:
Boksatsningen blev räddningen. Den ger eleverna förmågan att klä sina tankar och känslor i ord. Den som kan prata och argumentera mår alltid mycket bättre än den som inte kan sätta ord på vad han eller hon känner, Det är också grunden till att lära sig matematik. Läsningen är ett medel i målet att höja betygen i alla ämnen.
Han har fattat. När ska Björklund göra det?

6 januari 2012

These days

De senaste dagarna har präglats av favoritblommor och utelek!










Och snart ska man börja jobba igen. Det känns ju... sådär. Kommer inte att kunna vända tillbaka på dygnet tills på måndag och dessutom har bilen dött så allt blir a wee bit krångligare.

Men, det är ju ännu några dagar innan man förväntas vara alert och jobbglad så, som en vis kvinna sa en gång, vi bränner den bron när vi kommer till den.

5 januari 2012

Var är mina 10 000?

Jag har sedan en längre tid funderat över om jag ska byta fackförbund från Lärarnas Riksförbund till Lärarförbundet.

Medan jag pluggade var jag studentmedlem i båda men när jag började jobba föll valet på LR "för att det är ett mer renodlat gymnasielärarförbund än Lärarförbundet" (läs: lite mer pretto). Nu ångrar jag mig lite för Lärarförbundet i den kommun jag bor i har på senare år visat ett mycket större engagemang i sina medlemmar än vad LR gjort. Det är småsaker i sammanhanget, men idag har jag fått ytterligare ett argument till att byta fack.

På DN:s debattsida publicerades idag en artikel av Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén där hon argumenterar för att Sveriges lärare ska ha 10 000kr mer i lön.

Jag riktigt hör hur det knotas där ute i stugorna nu. Missnöjet pyr.
"Varför ska just lärarna ha mer i lön?"
"De har ju alla lov, det räcker väl?"
"De gör ju ändå inget på dagarna!"
"Skolan är så kass så varför ska det satsas pengar på alla lärare?"

Eva-Lis Sirén menar, helt riktigt, att "läraryrket har urholkats under decennier. Och det är lönenivån som är huvudproblemet." När riksdagens ledamöters löner skulle bestämmas en gång för länge sedan utgicks det från vad en lärare tjänade - för läraren och riksdagsledamoten ansågs vara jämställda. Hur ser det ut idag? En riksdagsledamot har dubbelt så mycket i arvode som en ordinär lärare.

Landets lärarutbildningar har många tomma platser och det beror till stor del på att det är världens sämsta investering att bli lärare. Få vill satsa på ett yrke där man inte tjänar pengar. Motsvarande studietid ger inom andra branscher väsentligt mycket mer pengar i plånboken, så varför välja ett jobb som ger mindre för mer satsad tid? Nä just det.

Lärarnas Riksförbund med Metta Fjelkner i spetsen går i major Björklunds ledband och har satsat stort på lärarlegitimationen som enligt dem skulle återskapa läraryrkets status. Detta kommer inte att hända. Lärarlegitimationen kommer bara att vara ett enda krångel innan alla fått ut sitt papper och sen kommer man att stå där med undervisning på en kurs som ingen  har behörighet att sätta betyg på eftersom de bestämmande och Skolverket inte fick fingrarna ur och bestämde denna behörighet innan GY11-reformen genomfördes. Men det är en annan historia. Poängen är att LR satsat krutet på att införa lärarlegitimationen, det är först nu de börjat reagera i lönefrågan,  medan Lärarförbundet stridit för mer i lön som statushöjare ett bra tag. I dagens kapitalistiska värld är det lätt att räkna ut vad som tar bäst.

Nu är det ju inte fackförbunden som bestämmer. Avtalen sluts med andra organisationer, i lärarnas fall med Sveriges kommuner och landsting (SKL). Här kommer det att ta stopp. Det är, enligt en blänkare på LR:s hemsida, redan stopp för sådana storsatsningar och det är väl antagligen bara att ställa in sig på två procents ökning under tre år.

Till SKL och andra insatta/styrande vill jag säga detta: Kom inte och klaga om några år att skolan är så dålig; att det inte utexamineras tillräckligt med lärare. Klaga heller inte på att procenten av alla niondeklassare som inte klarar målen har nått skyhöga höjder. Det kommer att vara ert fel.

Till LR och Metta Fjelkner vill jag säga detta: Snart kommer ni att få in 370kr mindre varje månad. Inte för att det gör någon skillnad för er, men för mig. För en lite mindre summa hos Lärarförbundet kommer jag i alla fall att få tårta och roliga reklamprylar någon gång ibland.

1 januari 2012

Majoren får underkänt