Var är mina 10 000?

Jag har sedan en längre tid funderat över om jag ska byta fackförbund från Lärarnas Riksförbund till Lärarförbundet.

Medan jag pluggade var jag studentmedlem i båda men när jag började jobba föll valet på LR "för att det är ett mer renodlat gymnasielärarförbund än Lärarförbundet" (läs: lite mer pretto). Nu ångrar jag mig lite för Lärarförbundet i den kommun jag bor i har på senare år visat ett mycket större engagemang i sina medlemmar än vad LR gjort. Det är småsaker i sammanhanget, men idag har jag fått ytterligare ett argument till att byta fack.

På DN:s debattsida publicerades idag en artikel av Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén där hon argumenterar för att Sveriges lärare ska ha 10 000kr mer i lön.

Jag riktigt hör hur det knotas där ute i stugorna nu. Missnöjet pyr.
"Varför ska just lärarna ha mer i lön?"
"De har ju alla lov, det räcker väl?"
"De gör ju ändå inget på dagarna!"
"Skolan är så kass så varför ska det satsas pengar på alla lärare?"

Eva-Lis Sirén menar, helt riktigt, att "läraryrket har urholkats under decennier. Och det är lönenivån som är huvudproblemet." När riksdagens ledamöters löner skulle bestämmas en gång för länge sedan utgicks det från vad en lärare tjänade - för läraren och riksdagsledamoten ansågs vara jämställda. Hur ser det ut idag? En riksdagsledamot har dubbelt så mycket i arvode som en ordinär lärare.

Landets lärarutbildningar har många tomma platser och det beror till stor del på att det är världens sämsta investering att bli lärare. Få vill satsa på ett yrke där man inte tjänar pengar. Motsvarande studietid ger inom andra branscher väsentligt mycket mer pengar i plånboken, så varför välja ett jobb som ger mindre för mer satsad tid? Nä just det.

Lärarnas Riksförbund med Metta Fjelkner i spetsen går i major Björklunds ledband och har satsat stort på lärarlegitimationen som enligt dem skulle återskapa läraryrkets status. Detta kommer inte att hända. Lärarlegitimationen kommer bara att vara ett enda krångel innan alla fått ut sitt papper och sen kommer man att stå där med undervisning på en kurs som ingen  har behörighet att sätta betyg på eftersom de bestämmande och Skolverket inte fick fingrarna ur och bestämde denna behörighet innan GY11-reformen genomfördes. Men det är en annan historia. Poängen är att LR satsat krutet på att införa lärarlegitimationen, det är först nu de börjat reagera i lönefrågan,  medan Lärarförbundet stridit för mer i lön som statushöjare ett bra tag. I dagens kapitalistiska värld är det lätt att räkna ut vad som tar bäst.

Nu är det ju inte fackförbunden som bestämmer. Avtalen sluts med andra organisationer, i lärarnas fall med Sveriges kommuner och landsting (SKL). Här kommer det att ta stopp. Det är, enligt en blänkare på LR:s hemsida, redan stopp för sådana storsatsningar och det är väl antagligen bara att ställa in sig på två procents ökning under tre år.

Till SKL och andra insatta/styrande vill jag säga detta: Kom inte och klaga om några år att skolan är så dålig; att det inte utexamineras tillräckligt med lärare. Klaga heller inte på att procenten av alla niondeklassare som inte klarar målen har nått skyhöga höjder. Det kommer att vara ert fel.

Till LR och Metta Fjelkner vill jag säga detta: Snart kommer ni att få in 370kr mindre varje månad. Inte för att det gör någon skillnad för er, men för mig. För en lite mindre summa hos Lärarförbundet kommer jag i alla fall att få tårta och roliga reklamprylar någon gång ibland.