Hell week 2

Förra veckan fick en uppföljare...

Natten mellan söndag och måndag vaknade Monstret och hade ont i vänster öra. Det tog tre timmar att få någon verkan på alvedon, omtanke och flytt till soffa med bäddat högläge. Hon somnade vid fyrasnåret och jag en timme senare. Jag har en vag aning om att Tränaren var in och sa hejdå innan han for till jobbet...

Dagen gick utan smärta, men kvällen... Ack, kvällen. Hon skrek i panik, så ont hade hon. Plötsligt blir hon tyst och meddelar att nu kluckade det istället och så somnade hon. Vi misstänkte sprucken trumhinna och Tränaren var snabbare än vinden att gå in på 1177 för att kolla vad som skulle göras: ringa vårdcentralen och få penicillin. I morse kollade jag hur örat såg ut och det hade runnit ur det under natten. Jag har aldrig sett ett så kladdigt öra!

Monstret förbereddes på ett besök på vårdcentralen och det skulle gå bra "bara jag inte får en spruta". Vi försäkrade att hon inte skulle få en spruta utan doktorn skulle bara titta i örat. Det var fel...

I och med att hon hade så mycket jox i örat var han tvungen att suga ut det innan han kunde se trumhinnan. Jag satt med skämsmössan på för att jag har ett smutsigt barn, men doktorn lugnade mig och sa att man ska INTE hålla på och topsa öronen för det stör mer än det gör nytta. Jag lugnades och Monstret var jätteduktig till en början. Sugen lät dock och jag tror hon var öm i örat också för hon skrek... Herrejösses, vad hon skrek. "Men sluta då, doktooooooorn!"

Han fick ta en paus medan jag försökte lugna henne och efter lite om och men och mycket övertalning fick han göra klart och kunde konstatera att trumhinnan var hel men rejält inflammerad. Både Monster och Monstermamma fick beröm för att vi hade varit duktiga. "Jag?" sa jag. "Javisst" sa doktorn. "Det är inte många föräldrar som klarar av att stå emot barnets reaktion som du gjorde och samtidigt vara lugn och förklara för barnet vad som sker."

Såklart kunde jag inte ta komplimangen först eftersom allt jag hörde var "Du är en iskall människa" men nu när jag tänkt efter så känns det bra att veta att jag har lugnet när det krävs.

Nästa motgång kom när det flytande penicillinet skulle intas. Det var inte gott. Inte ens äckligt. Det var så superäckligt att det nästan kräktes. Monstret meddelade att det där skulle hon aldrig i livet ta igen. Jaha... Ringa på vårdcentralen igen då för att höra om man kunde byta till tabletter... Det skulle tack och lov vara möjligt (tacktacktack, Lena!) så nu väntar vi bara på att Tränaren ska komma hem med det. Det blir tablettpremiär för Monstret, så nu håller vi alla tummar vi har för att tre tabletter om dagen i fem dagar ska hitta rätt väg ut i kroppen.

Med andra ord har "problemet" vi hade med att dagis håller stängt torsdag och fredag löst sig av sig självt.

Vilken tur.