Herr Hakelius

Jag vet inte om mina läsare även är läsare av Aftonbladet, men som den röding jag är så tillhör denna blaska läsvanorna. Aftonbladet brukar ha sina kolumnister på sista sidan och i förrgår pryddes sistasidan av Johan Hakelius bildbyline.

För de av er som inte är bekanta med denne herre så ser han ut ungefär som att han skulle kunna vara Björn Ranelids brorsa. Han har fluffig backslick, runda sköldpaddsmönstrade glasögon, fluga under hakan och nejlika i klubblazerns knapphål. Han ser ut som en följeslagare till en Östermalmsdam... Men det spelar liksom ingen roll, för det han skriver är inte ett dugg Östermalm.

Hans penna är rapp och kritisk och alldeles, alldeles underbar. I förrgår liknade han nyhetsrapporteringen om vad som händer i Europa och Sverige vid en Bellman-historia.

Italienarna är dumma för att de hela tiden väljer tillbaka en fifflande och maffierande Berlusconi till makten och grekerna, som "går i pension innan de konfirmeras" gråter och skriker för att de, stackarna, inte vet hur de ska ta sig ur krisen de försatt sig (och andra i).

Sverige, med Anders Borg i spetsen agerar "en modernare, medelklassig, snusförnuftigt pensionssparande Bellman, med hästsvans och tvärsäkra omdömen." Lita på Borg, han tar oss ur krisen...

Och nu kan jag inte annat än ta med sista delen av Hakelius krönika:

Man vet ju hur historier av det här slaget är uppbyggda. Först kommer italienaren och säger något storvulet korkat. Sedan kommer greken och hulkar något ynkligt. Och sedan kliver den modernt rejäle Bellman fram och sätter fingret på vad det egentligen handlar om. Och talar om hur det ska lösas. Och vad andra har gjort fel. Och hur de ska bära sig åt för att bli som vanligt folk, det vill säga svenskar.

Vilket förstås är omöjligt, men de kan ju bättra sig, i alla fall.

Det är inte så att jag förnekar att grekerna ställt till det. Inte heller att italienarna har gjort detsamma, på sitt sätt. Jag är bara hjärtligt trött på den här nysvenska präktigheten.

En sak kan vi lära oss av grekerna: efter hybris kommer katharsis. Eller på ett svenskt, snusförnuftigt språk: högmod går före fall.

Snubbla inte på hästsvansen, Borg. Du tar fler med dig i fallet. Och du... Jag litar mer på en kille som ser ut att vara en Östermalmsdandy än dig och ditt högmod.