Att vara vuxen

Svensklärarjävlar och elever i trean känner igen rubriken eftersom den fanns med som infallsvinkel på det nationella provet i svenska B.

En av mina elever talade väl om att mota Konstapel Krav, som står med svenssonmallen i hand, i grind. Att vuxenpoäng inte är något att sträva efter... Monstret borde ha hört detta tal för ikväll har hon haft ett Eyjafjallajökullutbrott om att vara vuxen.

Hon vill alltså vara vuxen och det hela började med att jag inte lät henne skrapa en Skrap-Bingo och varde "fel" ord i tillrättavisningen:
Jag: Nej, du får inte skrapa den. Det är ingen leksak.
Monstret (som är precis så verbal som följande bevisar): Det vet jag väl, och jag ska inte leka med den. Jag vill skrapa!
Jag: [Det är här felet begås från min sida] Nej, du får inte. Det är bara för vuxna.
Monstret: Jag får aldrig göra någonting! Jag vill bli vuxen nu! Det är tråkigt att vara liten!

Sedan fortsätter gap, skrik och gråt i en kvart. Både Tränaren och jag försöker tala henne till rätta. Försöker säga att om vi kunde så skulle vi vilja bli små igen; att det inte är så sabla kul att vara vuxen alla gånger; att man måste jobba, betala saker, bajsa på toan (big issue för Monstret), köra bil och så vidare. Då svarar vårt kära barn så här:

"Jag vet att jag inte kan alla de där sakerna. Men jag vill kunna göra allt det där."

Så i morgon ska hon börja övningsköra. Eller nej, det ska hon inte, men Tränaren erbjöd henne det och då fick han den där "är-du-inte-riktigt-klok-gubbe"-blicken av henne varpå hon meddelade att hon ville gå och sova.

Och nu sover hon, i sin växa-säng, i sitt stökiga rum där det finns ett skrivbord. Ett sådant som stora tjejer har. Hon suckade just i sömnen och jag hoppas innerligt att hon drömmer om att springa ikapp med farmors hund på stranden vid stugan en varm sommardag.

Konstapel Krav kommer du att få nog av tids nog, älskade lilla vän.