1 februari 2011

Konsten att argumentera mot sitt förnuft

Som konstant arbetande småbarnsförälder med en elräkning vars betalningssumma skulle kunna försörja fjorton samhällen på Samoa i två år, drabbas man ibland av panik.

Panik över att inte räcka till på jobbet - för att man måste hämta på dagis. Panik över att inte räcka till hemma - för att man måste jobba. Panik över att sällan ha mycket pengar över efter den 27:e att göra något "kul" för. Panikpanikpanik.

Det är sådana gånger man behöver vänner som Kix. Att läsa hennes senaste inlägg är balsam för själen. Samtalet mellan henne och hennes förnuft skulle ha kunnat utspela sig i mitt huvud och det är bara att konstatera:

Det går inte att argumentera mot förnuftet.

2 kommentarer:

Kix sa...

I LOVE U!!! För att du får mej att inte känna mej ensam!

Längtar tills jag får träffa dej live! Verkligen!

Kram fina vän!

Lärarjäveln sa...

"I'll be there for you, these five words I swear to you..."

Tack Satan för Internet så att jag hittade Kix igen!

Puss, vän!