Tack Kix, för kvällens skratt. Jag skrattar inte åt dig, jag skrattar med dig!
2 februari 2011
Konsten att argumentera mot sitt förnuft, del 2
Igår skrev jag ett inlägg om att man inte kan argumentera mot sitt förnuft. Jag hade fel.
Tack Kix, för kvällens skratt. Jag skrattar inte åt dig, jag skrattar med dig!
Tack Kix, för kvällens skratt. Jag skrattar inte åt dig, jag skrattar med dig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det är viktigt att vinna ;)
Vet att du skrattar med mej, underbara vän. Men faktum är okej om du också skulle skratta ÅT mej, för jag vet att du gör det med kärlek :)
Största kramen!!!!
Å jag kan tydligen inte svenska längre. Ovanstående kommentar saknar några ord efter "men faktum är". Fast det fattar du ju. Eftersom du är lärarjävel. Men jag vill säga att jag upptäckte det själv. Tala om liksom, så att du inte skulle tro att jag inte kunde. Typ...
Å efter denna kommentar LÄR du väl tro att jag inte kan ;)
Pussen
Haha, du är för underbar! Självinsikten är på topp, vännen! ;)
Kramen!
Skicka en kommentar