Square peg, round hole

Läser Tigrinnans inlägg om kreativitet och inser att mitt byte av kanal igår kväll gjorde att jag missat något intressant.

Sir Ken Robinson (intervjun hittas här, 30 minuter in i avsnittet) var gäst hos Skavlan igår kväll och Robinson menar att skolan förstör barns kreativitet. Tyvärr är det sant, och ännu mer sant kommer det att vara om  några år. Skolreformerna som genomförs detta år kommer att leda till en ännu större brist på kreativitet, tyvärr. Robinson anser att skolan idag strävar efter konformitet och standardisering. Det ska vara lika överallt och undervisningen ska se lika ut överallt. "Flumskolan" ska inte finnas. I begreppet "flum" finns eget ansvar, fantasi och icke-konformitet och detta är alltså något som inte ska få finnas.

Hos Skavlan fanns även Reinfeldt. "You need to have basic tools" var hans kommentar. Såklart att man ska kunna läsa efter att ha gått igenom skolan, men det är rätt tydligt att den standardiserade typen av undervisning som används vid läs- och skrivinlärning inte funkar. Ungar diagnostiseras med ADHD och andra diagnoser för att de inte kan koncentrera sig. I och med diagnosen får de en stämpel som sekunda varor och denna stämpel sitter kvar hela livet. Jag personligen tror att många av dessa diagnoser är felaktiga. Koncentrationssvårigheterna kan lätt förknippas med standardiserad icke utvecklande undervisning.

Jag har exempel på detta från mitt eget klassrum. Jag har elever med koncentrationssvårigheter. Dessa svårigheter märks mer eller mindre beroende på vad som händer i klassrummet. Står jag och mal på om något för dessa elever ointressant ämne så kan man se myrorna krypa i brallan på dem. Är jag däremot på gående fot samtidigt som jag berättar något tar myrorna till reträtten. Om eleverna får göra något med händerna finns inga myror alls. Man måste testa sig fram för att hitta arbetssätten som passar. Ett klassrumsexempel från en tid som flytt var en elev, en kille, som hade myror i brallan ibland. Hans mamma upplyste mig om att hennes son minsann hade dyslexi och att det var därför hans studieresultat inte var i topp. "Han har inte alls dyslexi" sa jag. "Han behöver bara lugn och ro för att kunna koncentrera sig." Mamman blev alldeles paff och försökte argumentera mot mig varpå jag svarade "varför stavar han bra när det är tyst och lugnt i klassrummet, då? Eller när han sitter och lyssnar på musik?" Hon gav sig till slut.

Vad jag egentligen vill komma fram till är att det snackas så mycket om individualisering och att alla elever ska få stå i centrum - det är svårt att individualisera när allt och alla ska stöpas i samma form. Alla är olika och det är väldigt svårt att stoppa en kub i ett runt hål utan att göra åverkan på personen i fråga. Det funkar bara inte.

Målen ska uppnås, men det finns inte en chans att jag går med på att standardisera min undervisning; att jag går med på att göra samma saker som mina kollegor. Det funkar inte. Det som funkar på NV funkar inte hos Esteterna eller hos Freeride-ungarna. Skulle jag göra samma saker som mina kollegor skulle mina elever aldrig nå målen. Det skulle bara skapa fler diagnoser.

Man kan bara hoppas att Reinfeldt ringde Björklund när han kom hem från inspelningen av Skavlan och ställde frågan: "Har du verkligen tänkt igenom det här ordentligt? Robinson sa att kreativitet är det vi ska överleva på i framtiden. Din modell måhända tar oss högre upp på mattekunskapslistan, men den gör inte att vi får fler entreprenörer som drar in pengar till Sverige..."