Resultaten i svensk skola har sjunkit under lång tid. De flesta grupper av elever har i dag lägre resultat än förr, men två kategorier som är tydliga förlorare är pojkar och elever från hem utan utbildningstradition. En central fråga att ställa sig är hur det kommer sig att just dessa grupper förlorat mest, när skolpolitikens allra mest överordnade mål varit just jämlikhet?Svaret på den frågan ger Björklund själv längre ner i sin debattartikel:
En svensk forskarstudie beskriver en skola där över två tredjedelar av tiden ägnas åt eget arbete och klassrummen präglas av rörelse och hög ljudnivå. ”I den undervisning jag följde kunde noteras att eleverna gjordes ansvariga för vad som traditionellt varit lärarens uppgifter ... att välja studieinnehåll och uppgifter, notera i planeringsboken, strukturera arbetet, rapportera och utvärdera det egna arbetet.” Med tanke på att det är ett lågstadium som beskrivs är det allt annat än underligt att studien kommer fram till att spelreglerna blir otydliga för många av barnen.Det är för tidigt att börja med eget ansvar på lågstadiet. Det är för tidigt till och med på mellanstadiet. Där ska man lära sig läsa, skriva och räkna. Man ska få grunderna så att man kan ta steget ut i det egna ansvaret. Svårigheten är att ge eleverna grunderna utan att för den skull döda kreativiteten.
Att elever ska ta mer eget ansvar i skolan är inget som lärarna har hittat på själva. Det är i hög grad ett resultat av nationell skolpolitik under mycket lång tid. Att avskaffa ”katederundervisningen” var centralt för skolreformatorerna efter 1968 års kulturradikala vänstervåg. Traditionell lärarledd undervisning ansågs auktoritär.Det är lite sandlåda över det hela... Nu ska vi tillbaka bakom katedern för att de som avskaffade den in the first place var vänsterradikala. Majoren har mycket emot "flumskolan" men faktum är att den senaste gymnasiereformen (1993), där flumskolan stadfästes i modern tid, kom till under borgerligt styre... Så vem skyller han på egentligen?
Valet av metod för undervisningen är ett beslut som bör fattas av respektive lärare. Men ytterst har staten ett ansvar för skolresultaten i Sverige, och staten bör ta på sig en mer aktivt normerande roll. Den under lång tid förhatliga ”katederundervisningen” måste återigen bli vanligare i svenska klassrum. Lärarledd undervisning handlar inte bara om att läraren ska gå igenom stoffet, förklara, instruera och repetera utan också att läraren har en aktiv dialog med eleverna i helklass där man vänder och vrider på frågeställningar och problem.Tack så mycket för att jag får välja arbetsmetod själv. Det var sjangtilt. "Katederundervisningen" ska utjämna de (sociala, ekonomiska, kulturella )skillnader som finns i klassrummet, eller som Björklund uttrycker det: "Den aktiva skolan, den aktiva läraren, har ju i grunden en kompensatorisk roll, att jämna ut skillnader som finns mellan elever med olika förutsättningar."
Jaha, okej. Först ska vi alltså skära av möjligheten till högre studier för yrkesprogramselever men sedan ska "alla vara med på tåget", alla ska vara på samma nivå när kursen är klar. Alla ska med, och alla ska tas med på klassrumståget med lokföraren bakom katedern. Lycka till.
Individualiseringen då? Om jag ska spela en kompensatorisk roll ser jag en vits med att skicka iväg de "duktiga" eleverna, som kan ta eget ansvar, på ett "uppdrag" medan jag har de mer "krävande" eleverna kvar i klassrummet. På så sätt skulle alla kunna nå de mål som de själva satt upp för sig själva och som Skolverket satt upp i de olika kursplanerna. Men det fick man ju inte, tydligen.
Björklund skyller mycket av de dåliga resultaten de senaste åren på skolans kommunalisering i början av 90-talet. Där kan jag hålla med honom. Nu styrs vi av statliga styrdokument och kommunala pengar och dessa är svåra att kombinera ibland. Det vore enklare att hålla en "normalnivå" om skolan vore helt statligt styrd, att både styrdokument och anslag vore desamma över hela landet, men hur den storstadsfokuserade liberale Majoren ens kan tänka den tanken är för mig en gåta. Det borde ju vara hans värsta mardröm att Staten ska styra helt...
Jag har varit irriterad sedan igår eftermiddag och nu orkar jag inte vara irriterad längre. Jag kör mitt race och får förhoppningsvis de flesta elever med på mitt tåg. Där får man en enskild kupé om man så vill, eller så kan man åka på en öppen biljett utan sittplats. Jag fortsätter att vara reseledare, inte tågförare. Jag ger grunder, tips, restriktioner och det resenärerna kan tänkas behöva innan resan påbörjas. Sedan ses vi vid resmålet - hur man tagit sig dit är nästan oviktigt, bara man kommer i tid.
Till Majoren och Skolverket har jag bara två saker att säga:
Kom och hälsa på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar