Skilda världar

Här sitter jag, på jobbet i slutet av en arbetsvecka, och känner mig trött, slut och nästan lite irriterad. Jag har inget att vara irriterad för egentligen, de ickelyssnande ungarna borde jag ha skakat av mig nu efter en kvart i sällskap med bara mig själv. Jag borde se tillbaka på onsdagen och le en smula. Jag borde se tillbaka på gårdagen när jag fick ny frisyr, talade med go brorson och bror i telefon, umgicks med tanter på ett inredningsparty. Jag borde se tillbaka på den trevliga frukosten i morse.

Men det gör jag inte. Jag sitter här och ältar och funderar istället.

På andra sidan världen går folk omkring i rädsla för läckande kärnbränsle och i oro för de anhöriga som ännu inte hittats. Eller så är de på väg mot fronten, för att strida för något som de tror på eller mot någon som de hatar. Som den här killen som Aftonbladets utsända träffar på. Killen kommer gående mot fronten. På ena axeln har han ett granatgevär och på den andra bär han en gitarr. "Peace" är vad han säger till reportern och fotografen när han passerar dem.

Jag sitter alltså här och är irriterad över något som jag inte lägre kan påverka. Det är vansinnigt dumt och onödigt. Killen på bilden går mot en trolig död, men han tänker kämpa till slutet, på ett eller annat sätt kan han påverka sin framtid. Man kan bara hoppas att hans uttalande till reportern och fotografen inte är långt undan.

Bilden och det han sa gav mig i alla fall nog med perspektiv på tillvaron att släppa irritationen.

Peace.

"En bra dag på jobbet", som flickan sa.

Idag har ett gäng duktiga Freerideungar arrangerat en slopestyle-tävling i Kläppen och detta hade med stor samarbetsvillighet av skolans bestämmare och idrottslärare synkats med en friluftsdag för hela skolan. Idag har Lärarjäveln alltså solat sig, busat med elever och gått in de nya snowboardbootsen på betald arbetstid.  Happy day, alltså!

Busat med ungar, ja. Det är skönt att hänga med dem utanför klassrummet, de får liksom en annan syn på en sådana här gånger. Som när de tre "vuxna" helt ballar ur i bussen och allt som sades avslutades med "...som flickan sa." Till och med den nyaste islänningen skrattade så han grät. Eller som när den extremt negative unge mannen fick godis av fröken (hehe... nej, inget sådant! Även om jag enligt honom själv var hans första... Alltså första lärare som han gett en high five!) efter att han inte riktigt satt en landning på det sätt som man kanske borde och genast blev treåringsglad.

Eftersom jag inte bett om tillåtelse att publicera bild på 

den negative unge mannen så censureras han till oigenkännelighet (typ).

En annan trevlig sak med denna dag var alla gamla elever som kom för att kolla på tävlingen. Man har så fullt upp på jobbet att man inte inser att något saknas förrän man träffar dem igen. Jag fick höra M&M:s fnitterskratt idag och insåg då hur mycket jag saknat dessa solstrålar!

Och apropå solstrålar, så sken solen rätt bra ibland. Dock mest genom tunna molnslöjor och en massa blåst. Men vad gör det när man får vara ute med folk man gillar?

Varför kan jag inte gilla Lisa Miskofsky?

Pluras kök har börjat igen och det gör mig glad. Verkligen. Tills fail #1 dök upp i rutan: Fredrik Wikingsson. Sen kom Leif GW Persson och allt blev intressant igen. Tills fail #2 kom in, lagom tills rabarberpajen skulle tillagas. Fail #2 är ingen mindre än Lisa Miskovsky och jag vet inte vad det är med den människan som gör att jag inte gillar henne.

Tänkbara anledningar är att
- hon gör fruktansvärt mesig musik - hon har världens rockröst men klinkar sig fram inom singer-songwriter-genren.
- hon minsann har varit snowboardproffs. Ja, just det. Hon körde typ Sverige Cup-tävlingar i början/mitten på 90-talet och var en så pass högt rankad hangaround att hon fångade ett riktigt proffs på kroken.
- hon är snygg.

Ja, jag erkänner att det är avundsjuka som gör att jag inte gillar henne. Fast mest är det för att jag tycker att hon slösar bort sin potential i en genre som är så överfull med Miskofskyar att ingen går att skilja från mängden. (Kix, om Johan läser detta och blir putt... be om ursäkt från mig!)

Nä, nu ska jag sluta irritera mig på saker jag inte kan påverka. Det har jag ju till och med fått föreläst för mig idag. En föreläsning fylld av yesterdays news egentligen. Det finns andra som hade behövt höra det som sades där dock...

Att i ett luftslott leka med elden med män som hatar kvinnor

Titeln på detta inlägg skulle kunna vara en roman av Italo Calvino. Men det är det såklart inte. Det är en kontraktion av Stieg Larssons Millenium-trilogi. En trilogi som framstår som en supernova i jämförelse med Calvinos frågvisa litteratur utan svar.

Lisbeth Salander är en antihjälte. Hon har sina issues och sina tatueringar men ingen jävel får sätta sig på henne eller på dem hon på något bakvänt sätt tycker om.

Hon är stencool och jag önskar att jag hade fler salanderska drag än min svarta lugg. En extremt vältränad och nätt kropp, fotografiskt minne och extrema datorskills vore inte så dumt till exempel.

Första filmen visades på svt förra söndagen, andra delen igår och tredje delen kommer på söndag. Igår kväll satt jag och imponerades över Salander och hennes sätt att tackla saker och ting. Vad skulle du göra om du blev skjuten halvt till döds och sedan levande begravd? Gilla läget med viss panik antagligen. Men Lisbeth, hon är annorlunda. Hon är så pissed off att hon gräver sig upp ur graven, ger sig på sin onde far med en yxa, skjuter på sin halvbror för att sedan svimma snett småleende i Kalle Blomqvists famn.

Det är bara synd att Hollywood är Hollywood. Böckerna och filmerna har gjort succé i landet på andra sidan Atlanten (och typ i hela resten av världen), men vad gör de? De ska göra "egna" filmer. Man kan ju inte ha textremsor, sådant är ju fånigt. Nej, de kastar hellre hundratals miljoner dollar på att göra remakes som garanterat kommer att vara sämre än originalen. Dumma korkade amerikaner. Stupid americans! (Hamnar jag på någon sorts hatlista nu? Fränt om FBIsterna skulle knacka på!) Filmen The Girl With The Dragon Tattoo spelas ju till och med in i Sverige...  Och vad är det för en jävla titel? Vad hade varit fel med en direktöversättning? Men Who Hate Women? Kanske skulle de dumma jävla amerikanerna då tro att böglobbyn gjort en propagandafilm? Och gud förbjude att någon skulle se en sådan film... Nä, dumma jävla amerikaner.

En uppsida av remejkandet är att det är David Fincher (Se7en, Fight Club, The Curious Case of Benjamin Button, The Game, The Social Network) som sköter regisserandet. Han kan nog fixa jobbet. En som jag är mer osäker på är Rooney Mara som ska spela Salander... Men, jag ska inte döma på förhand. Det är dock lätt hänt. Noomi Rapace hade funkat i den versionen också. Det är hon som ÄR Lisbeth.

Ja, och så jag då, förstås.

En bra diss

Humanist? Javisst!

Som uppvägande av mina senaste inlägg (läs: lågvattenmärken) läser jag nu Humanistbloggen.
Jag vill prao:a där.

Micke P

Persbrandt är tagen av polisen för knarkbrott och säger sig "älska kola". Och ja, det är väl ett ganska dumt uttalande även om det är sant. Det är inte bara ganska dumt, det är urbota korkat. Men. Och det finns ett stort men: DET ÄR HANS SAK! Varför överreagera?

Missförstå mig nu rätt. Jag är inte drogliberal. Jag är drogmotståndare. Jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan stoppa i sig droger för att bli en annan människa. Men åter till Persbrandt. Alla vet att han har en skitstövelimage. Killen har dock varit lugn i några år. Han har gått från badboy till tvåbarnspappa med stora filmkontrakt och det är klart som fan att det måste komma setbacks någon gång. Den senaste tiden har det bara varit positiva skriverier och har man en gång varit en badboy/skit så finns nog alltid viljan att förbli det också. Det är hans grej. Det finns annat att ödsla energi på. Det verkar dock inte resten av Sveriges "skådespelarelit" tycka eftersom de fördömer Persbrandt totalt.

Helena Bergström påstår t ex att hon aldrig stött på droger under alla sina år inom branschen. Skämtar människan? Är hon blind? Saknar hon luktsinne? Knarkare finns överallt, i olika kläder och former av beroende och jag skulle tro att  en värld som filmbranschen, där den enes ego är mer uppblåst än den andres, inte är något undantag. Jag menar, när till och med jag - en sketen lärarjävel mitt ute i ingenstans - har mött och fortfarande möter folk som jag vet eller starkt misstänker går på droger så måste Bergström skämta.

Men. Det finns ett till 'men'. Persbrandts kärlek till "kola" är rätt patetisk om man jämför med Charlie Sheens dito. Och Persbrandts kärleksförklaring är endera bara dåligt tajmad eller så är han en Sheen-wannabe...

Jag sitter alltså återigen och skriver ett inlägg där Charlie Sheen förekommer... WTF?! Det är typ det tredje på en vecka. Det går utför med Lärarjäveln. Jag måste nog gå och tvätta mig med kaustiksoda, läsa ryska existentialister, se på alla Bergmans filmer och sedan börja oroa mig för att Khadaffi har kärnvapen och att Japan snart blir självlysande.

Eller så låter jag bli och fortsätter vara ytlig. Det är ju helg. Det är epic winning.

Bomber och granater

Nu faller bomber över Libyen. Min första tanke var i sann Fylking-anda "äntligen", men sedan läste jag detta på text-tv där Khadaffi...

...skickade också ett budskap till   
  USA:s president Barack Obama, Franri- 
  kes president Nicolas Sarkozy, Stor-  
  britanniens premiärminister David     
  Cameron och FN-chefen Ban Ki-Moon att 
  de "kommer att ångra" sin inblandning.

Är han bara dum i huvudet eller kan han backa sitt hot? Sitter han på egna kärnvapen riktade mot väst? Förhoppningsvis är det bara svammel från hans sida.

Egentligen orkar jag inte bry mig så mycket. Jag har nästan lite dåligt samvete för att jag inte oroas för Japans misär; för att jag inte låter mig påverkas av bilder på frysande människor som snart kommer att vara självlysande om inte kärnkraftsfolket får vatten på reaktorerna. Det enda som fick mig lite gråtmild idag var när jag hörde att arbetarna i kärnkraftverket är av äldre årgång. De offrar sig för att de yngre arbetarna ska klara livhanken, för att de är "framtiden".

En fin tanke.

Försöker se samma sak hända i Sverige men misslyckas kapitalt.

Epic day? No way.

Jag är trött.
Försov mig i morse.
Ingen klocka ställd.
Monstret sov.
Det snöar. Igen.
O/halvplanerade lektioner. Tur att Anakonda finns.
Japan sprängs snart.
Khadaffi sprängs förhoppningsvis snart.
Jag vill att det ska vara 15 juni.
Två lektioner till.
Sedan är det helg.

Winning Part II

I ett tidigare inlägg skrev jag om Charlie Sheen och hans "nya" liv utan 2½ Men. Det verkar inte bekomma honom att han fått sparken från en av världens populäraste sitcoms. Han har andra idéer och folk verkar gilla det.

Han ska nu ge en show i Detroit, kallad "My violent torpedo of truth/defeat is not an option" och den ska ha blivit utsåld på 18 minuter.  Det hade varit hur intressant som helst att se/höra denna show. Killen har så mycket i sitt huvud som bara vill ut!

Charlie Sheen -  epic winning!

Major Björklund har gjort det igen

Reinfeld ringde inte Major Björklund efter sitt besök hos Skavlan... Majoren kör vidare i sitt race mot "den perfekta skolan". Och mitt i min städ-frenzy igår hörde jag kvart-i-fem-ekot. Där intervjuades Majoren och han skulle se till att det skrevs in i skolförordningarna att man ska återgå till katederundervisningen.

Resultaten i svensk skola har sjunkit under lång tid. De flesta grupper av elever har i dag lägre resultat än förr, men två kategorier som är tydliga förlorare är pojkar och elever från hem utan utbildningstradition. En central fråga att ställa sig är hur det kommer sig att just dessa grupper förlorat mest, när skolpolitikens allra mest överordnade mål varit just jämlikhet?

Svaret på den frågan ger Björklund själv längre ner i sin debattartikel:

En svensk forskarstudie beskriver en skola där över två tredjedelar av tiden ägnas åt eget arbete och klassrummen präglas av rörelse och hög ljudnivå. ”I den undervisning jag följde kunde noteras att eleverna gjordes ansvariga för vad som traditionellt varit lärarens uppgifter ... att välja studieinnehåll och uppgifter, notera i planeringsboken, strukturera arbetet, rapportera och utvärdera det egna arbetet.” Med tanke på att det är ett lågstadium som beskrivs är det allt annat än underligt att studien kommer fram till att spelreglerna blir otydliga för många av barnen.

Det är för tidigt att börja med eget ansvar på lågstadiet. Det är för tidigt till och med på mellanstadiet. Där ska man lära sig läsa, skriva och räkna. Man ska få grunderna så att man kan ta steget ut i det egna ansvaret. Svårigheten är att ge eleverna grunderna utan att för den skull döda kreativiteten.

Att elever ska ta mer eget ansvar i skolan är inget som lärarna har hittat på själva. Det är i hög grad ett resultat av nationell skolpolitik under mycket lång tid. Att avskaffa ”katederundervisningen” var centralt för skolreformatorerna efter 1968 års kulturradikala vänstervåg. Traditionell lärarledd undervisning ansågs auktoritär.

Det är lite sandlåda över det hela... Nu ska vi tillbaka bakom katedern för att de som avskaffade den in the first place var vänsterradikala. Majoren har mycket emot "flumskolan" men faktum är att den senaste gymnasiereformen (1993), där flumskolan stadfästes i modern tid, kom till under borgerligt styre... Så vem skyller han på egentligen?

Valet av metod för undervisningen är ett beslut som bör fattas av respektive lärare. Men ytterst har staten ett ansvar för skolresultaten i Sverige, och staten bör ta på sig en mer aktivt normerande roll. Den under lång tid förhatliga ”katederundervisningen” måste återigen bli vanligare i svenska klassrum. Lärarledd undervisning handlar inte bara om att läraren ska gå igenom stoffet, förklara, instruera och repetera utan också att läraren har en aktiv dialog med eleverna i helklass där man vänder och vrider på frågeställningar och problem.

Tack så mycket för att jag får välja arbetsmetod själv. Det var sjangtilt. "Katederundervisningen" ska utjämna de (sociala, ekonomiska, kulturella )skillnader som finns i klassrummet, eller som Björklund uttrycker det: "Den aktiva skolan, den aktiva läraren, har ju i grunden en kompensatorisk roll, att jämna ut skillnader som finns mellan elever med olika förutsättningar." 
     Jaha, okej. Först ska vi alltså skära av möjligheten till högre studier för yrkesprogramselever men sedan ska "alla vara med på tåget", alla ska vara på samma nivå när kursen är klar. Alla ska med, och alla ska tas med på klassrumståget med lokföraren bakom katedern. Lycka till.
     Individualiseringen då? Om jag ska spela en kompensatorisk roll ser jag en vits med att skicka iväg de "duktiga" eleverna, som kan ta eget ansvar, på ett "uppdrag" medan jag har de mer "krävande" eleverna kvar i klassrummet. På så sätt skulle alla kunna nå de mål som de själva satt upp för sig själva och som Skolverket satt upp i de olika kursplanerna. Men det fick man ju inte, tydligen. 
     Björklund skyller mycket av de dåliga resultaten de senaste åren på skolans kommunalisering i början av 90-talet. Där kan jag hålla med honom. Nu styrs vi av statliga styrdokument och kommunala pengar och dessa är svåra att kombinera ibland. Det vore enklare att hålla en "normalnivå" om skolan vore helt statligt styrd, att både styrdokument och anslag vore desamma över hela landet, men hur den storstadsfokuserade liberale Majoren ens kan tänka den tanken är för mig en gåta. Det borde ju vara hans värsta mardröm att Staten ska styra helt...
     Jag har varit irriterad sedan igår eftermiddag och nu orkar jag inte vara irriterad längre. Jag kör mitt race och får förhoppningsvis de flesta elever med på mitt tåg. Där får man en enskild kupé om man så vill, eller så kan man åka på en öppen biljett utan sittplats. Jag fortsätter att vara reseledare, inte tågförare. Jag ger grunder, tips, restriktioner och det resenärerna kan tänkas behöva innan resan påbörjas. Sedan ses vi vid resmålet - hur man tagit sig dit är nästan oviktigt, bara man kommer i tid.

Till Majoren och Skolverket har jag bara två saker att säga:



Kom och hälsa på mig.

Glada Monsters Dag

Monstret hittade "sminket" hon fick på sin förra födelsedag...

Resultatet... Den ömma modern skrattade så mycket 

att Monstret blev argt...

En tur med bobben ner på byn och till huset med den blå brevlådan. 

Solen sken och det gjorde Monstret också.

Äpple i eftermiddagssolen efter en långtur med bobben är inte fel.

Efter alla dessa upplevelser väntade Melodifestivalfinalen. När Swingfly spelade sin låt vildade hon ur totalt och dansade som en tok. Synd nog vann inte hennes favorit...

Square peg, round hole

Läser Tigrinnans inlägg om kreativitet och inser att mitt byte av kanal igår kväll gjorde att jag missat något intressant.

Sir Ken Robinson (intervjun hittas här, 30 minuter in i avsnittet) var gäst hos Skavlan igår kväll och Robinson menar att skolan förstör barns kreativitet. Tyvärr är det sant, och ännu mer sant kommer det att vara om  några år. Skolreformerna som genomförs detta år kommer att leda till en ännu större brist på kreativitet, tyvärr. Robinson anser att skolan idag strävar efter konformitet och standardisering. Det ska vara lika överallt och undervisningen ska se lika ut överallt. "Flumskolan" ska inte finnas. I begreppet "flum" finns eget ansvar, fantasi och icke-konformitet och detta är alltså något som inte ska få finnas.

Hos Skavlan fanns även Reinfeldt. "You need to have basic tools" var hans kommentar. Såklart att man ska kunna läsa efter att ha gått igenom skolan, men det är rätt tydligt att den standardiserade typen av undervisning som används vid läs- och skrivinlärning inte funkar. Ungar diagnostiseras med ADHD och andra diagnoser för att de inte kan koncentrera sig. I och med diagnosen får de en stämpel som sekunda varor och denna stämpel sitter kvar hela livet. Jag personligen tror att många av dessa diagnoser är felaktiga. Koncentrationssvårigheterna kan lätt förknippas med standardiserad icke utvecklande undervisning.

Jag har exempel på detta från mitt eget klassrum. Jag har elever med koncentrationssvårigheter. Dessa svårigheter märks mer eller mindre beroende på vad som händer i klassrummet. Står jag och mal på om något för dessa elever ointressant ämne så kan man se myrorna krypa i brallan på dem. Är jag däremot på gående fot samtidigt som jag berättar något tar myrorna till reträtten. Om eleverna får göra något med händerna finns inga myror alls. Man måste testa sig fram för att hitta arbetssätten som passar. Ett klassrumsexempel från en tid som flytt var en elev, en kille, som hade myror i brallan ibland. Hans mamma upplyste mig om att hennes son minsann hade dyslexi och att det var därför hans studieresultat inte var i topp. "Han har inte alls dyslexi" sa jag. "Han behöver bara lugn och ro för att kunna koncentrera sig." Mamman blev alldeles paff och försökte argumentera mot mig varpå jag svarade "varför stavar han bra när det är tyst och lugnt i klassrummet, då? Eller när han sitter och lyssnar på musik?" Hon gav sig till slut.

Vad jag egentligen vill komma fram till är att det snackas så mycket om individualisering och att alla elever ska få stå i centrum - det är svårt att individualisera när allt och alla ska stöpas i samma form. Alla är olika och det är väldigt svårt att stoppa en kub i ett runt hål utan att göra åverkan på personen i fråga. Det funkar bara inte.

Målen ska uppnås, men det finns inte en chans att jag går med på att standardisera min undervisning; att jag går med på att göra samma saker som mina kollegor. Det funkar inte. Det som funkar på NV funkar inte hos Esteterna eller hos Freeride-ungarna. Skulle jag göra samma saker som mina kollegor skulle mina elever aldrig nå målen. Det skulle bara skapa fler diagnoser.

Man kan bara hoppas att Reinfeldt ringde Björklund när han kom hem från inspelningen av Skavlan och ställde frågan: "Har du verkligen tänkt igenom det här ordentligt? Robinson sa att kreativitet är det vi ska överleva på i framtiden. Din modell måhända tar oss högre upp på mattekunskapslistan, men den gör inte att vi får fler entreprenörer som drar in pengar till Sverige..."

Winning

Jag orkar inte vara seriös ikväll. Det går bara inte att formulera sammanhängande tankebanor. Jag har haft säkert 20 idéer om vilka jag velat skriva om men så fort jag satt mig ner har det varit blankt. Jag får skylla på att det är fredag.

En del av irritationen i föregående inlägg har lagt sig. Jag har diskat. Den har dock också ökat eftersom jag varit ovetande om att Femman visar Léon ikväll och nu har jag missat första timmen och enligt oskrivna lagar är det då ingen idé att se filmen.

Apropå att vara oseriös... Hade en lektion idag där diskussionen kom in på Charlie Sheens excesser och då visade de mig den här:

Först såg vi dock på intervjun som videon är baserad på. Första delen hittar man här och den andra finns här. Killen är totalt flippad! Han bor tydligen ihop med två tjejer med tvivelaktiga yrken och de har varsin relation med Sheen och med varandra... Ja, vad säger man? Och nu har han tydligen stämt Chuck Lorre på en satans massa pengar också.

Jag sitter alltså här och skriver ett inlägg om Charlie Sheen medan jordbävningar och tsunamier tar över Japan.

Moget. Jääävligt moget.

Jag kan dock inte göra något åt någotdera och därför fokuserar jag på det som jag i alla fall kan skratta åt. Man kan inte göra annat åt detta förvuxna barn med alldeles för mycket pengar på fickan. Killen drar i sig så mycket kokain han orkar, tar en nitroglycerintablett när hjärtat börjar rusa för fort och undgår därmed att dö i en hjärtattack. Strategier... Men det är så dumt att klockorna stannar. Och nu har han alltså fått sparken från 2½ Men.

Det ryktas om att Rob Lowe är aktuell att ta hans plats som Charlie Harper. Det kan funka, men på senare år är bad boy Lowe bara Sam Seaborn i West Wing för mig, där för övrigt Charlie Sheens pappa Martin spelade presidenten... Fast, det där ryktet var ju bara bogus tydligen. Man ska alltid kolla flera källor. Hör ni det, ungar?

Nä, nu slutar jag ödsla energi på Charlie. Thanks for all the laughs, though.

Listdags

Lärarjävelns topp-5 irritationsmoment

1. SNÖ - Nu är jag less. Det dumpade typ 2 dm igår och jag skottade fram tre platser på vår parkering igår kväll. Förhoppningsvis var det sista gången för i år.

2. Fredrik Reinfeldt - Han är hos Skavlan nu och jag tänker byta kanal omgående. Förresten så borde han ha varit med på hatlistan, bara för att han finns.

3. Pensionärer en fredagseftermiddag - De finns överallt och de bara "kräver" att man ska flytta sig ur vägen för dem. Det spelar ingen roll om de kör bil, rollator eller kundvagn: fram ska de. Lärarjävelns toleransnivå är inte hög fredagar efter kl 16. Ett hett tips är att inte tilltala mig över huvud taget samt att hålla sig ur vägen.

4. Sveriges BNP - Den är tydligen högre än i många andra länder och det är ju sååå pooositiiivt. Mmm, visst. BNP är skyhög, men folk går till kyrkan och ber om pengar. Då har det gått för långt.

5. En ostädad lägenhet - Jag orkar inte ta tag i det nu och det irriterar mig också. Jag somnade medan Monstret såg på film efter hemkomst i eftermiddags... Jag kunde ha städat istället, så nu får jag vara irriterad. Eller ta tag i det. Vi får se vad som händer.

Lärarjävelns topp-5 happy moments under veckan

1. Det blev fredag den här veckan också.

2. Blomman har varit på skolan i veckan.

3. Monstret har varit glad på dagis!

4. Resan till Karlstads universitet igår - En energikick! Det var fantastiskt kul att vara med ungarna utanför vår egen skolbyggnad.

5. Rektorsrekryteringen ligger på is.

Not a drop of doubt

I ett tidigare inlägg konstaterade jag att han aldrig varit snyggare. Här ser man det också, för nu har Bon Jovi VeVo fått fingrarna ur och lagt upp den officiella videon på tuben.

Full screen mode, okej?



.

Hatlistan

Just nu på Lärarjävelns topp-5-hatlista:

1. Jan Björklund
Lärarjävelns högste chef, den som är högst ansvarig för den här satans jävla skitreformen som ska genomföras i höst. Han vill få bort "flumskolan" och för Lärarjäveln betyder det ungefär detsamma som påtvingat självmord. Läraren ska tvingas bakom katedern igen för att Björklund tror att ungarna lär sig mer då (läs: hamnar högre i jämförelserna med andra länder). [lång svordomsramsa]

2. Jan Björklund
Ja, han är på plats 2 också för att han sett till att yrkesprogrammen i gymnasieskolan inte ska ge högskolebehörighet. Han kom med någon halvmesyrursäkt för något tag sedan att det var elever på yrkesprogram som stod för de flesta avhoppen och ofullständiga slutbetyg och att detta berodde på att de tvingats läsa högskolegrundande kurser som de inte var kapabla att klara av. Skitsnack. Avhopp beror inte på att man "tvingas" läsa svenska B, engelska A eller matte A. Avhopp beror på att man inte är motiverad. Kärnämnena som ger (snart: gav) grundläggande behörighet till högskola är inte boven i dramat, men det anser Björklund och hans lakejer och därför finns inte t ex Svenska 3 (som är av nöden vid högskoleansökan) med som valbar kurs i yrkesprogrammens matriser. Lärarjäveln och hennes finurliga kollegor har dock hittat ett kryphål... Tji fick du, dum-bulle.

3. Skolverkets universalgenier som utformat kursplanerna
Genierna fick bassning för att yrkesprogrammen bara skulle få läsa Svenska 1. I det första förslaget motsvarades Svenska 1 ungefär av dagens svenska A. Alltså, knappt någon litteratur och inget nationellt prov. Universalgenierna fixade och trixade och ändrade om lite. Vips, kunde yrkesprogrammen läsa Svenska 2 också (men det behövs fortfarande Sv1-3 om man vill in på högskola) och innehållet ändrades om. Nationellt prov fixades. FP gillar sådana. Och det är väl bra? Ja, det hade varit bra om den högra handen varit medveten om vad den vänstra pysslar med... Jag orkar inte skriva allt dumt. Här finns en länk till de nya svenskkurserna. Reed'em an' weep.

Trodde jag ja...

Vilket jävla skämt...

4. Ung Företagsamhets hemsida
Ännu ett skämt. Inte ens UF-personalen hittar information på den. Den omorganiserades tills detta läsår och då skulle den bli "mycket mer lättnavigerad" än den tidigare versionen som alla hatade. Well... Tanken var god, men den är fanimig inte bättre. Synd bara att den är ett nödvändigt jävla ont för att verksamheten ska fungera.

5. Jan Björklund

Ja, bilden är ett montage.

På plats 5 hittar vi honom igen. Lärarlegitimation? Ja tack, om den fyller en funktion. Om den höjer statusen på det i mitt fall självvalda yrket. Men. Det. Kommer. Den. Inte. Att. Göra. Att Mr B. hamnar på femteplatsen också beror på att han spelar på örat lite väl mycket ibland. I onsdags togs lagen om lärarlegitimationen i riksdagen. Efter beslutet intervjuades Mr. B i Aktuellt och där fick han lite kritik och hittade därför på lite övergångsbestämmelser. Själv. Rätt åt honom att han blev KU-anmäld.

Skräpposten

Är det så att skräpposten vet mer om en än vad man själv gör?

En titt i min skräppost säger att jag borde gå ner i vikt, eller kanske att jag försökt och det senare är ju sant. Att jag gillar skor är ingen nyhet och då kanske jag borde nappa på "Johans" mejl där jag tydligen blivit framlottad och ska vara säker på "vinnst"... Johan vet tydligen inte att han har med en svensklärarjävel att göra.

Eager boy, den där Johan. Fyra mejl med olika erbjudanden. Jag har inte en enda Johan i min kontaktlista och därför skulle jag inte ens av en olyckshändelse råka öppna ett mejl från "honom". Inte ens ett där han hävdar att jag inte hämtat ut min Mini Cooper (som för övrigt är min drömbil).

Jag blir erbjuden biobesök samt att bli av med mitt guld. Vilket guld? Jag har inget guld. Men jag behöver alltid pengar och innan jag rensade bland de 62 skräpmejlen fanns säkert fem från diverse obskyra låneinstitut. Och nä, jag föll inte för dem heller.

Nu ska Lärarjäveln däcka i soffan. En ny sådan skulle jag vilja ha dock, så "Johan" - lotta till mig en sådan och jag öppnar mejlet. Under förutsättning att du stavar rätt förstås.

This and that

Lördag. Känns som söndag. Värkande bihålor. Jag tänkte tanken att jag nog skulle ut och springa idag, därför värker bihålorna.

Monstret meddelade för ett tag sedan, gråtande, att hon inte ville till dagis på måndag. Varför? För att hon "inte har någon att leka med." Jag kontrade med att det har hon visst, det finns ju massor med barn på dagis. "Men det finns bara två som jag vill leka med!" Lek med dem då? "De leker med andra nu. Inte med mig."

Jag vet att det är hittepå, men det gör ändå ont i mammahjärtat. Ovanstående samtal kom efter att hon blivit ombedd att vara lite tystare för vi dumma föräldrar ville höra vad som sas på TV. Vårt barn är en drama-queen.

Just nu sitter dramadrottningen och ser på Urcellen Ellen och hon är helt trollbunden. Det är över en vecka sedan filmen kom hem i brevlådan, men Monstret har vägrat se den. Tills nu.

Ute är det aprilväder. Ena stunden jag tittar ut skiner solen. När jag tittar ut ett par minuter senare spösnöar det på tvären. Man skulle väl ha gått ut. Apatin har slagit till dock.

"Tjejresa"

På MixMegapols hemsida kan man bli nominerad att åka på "tjejresa":

För femte året i rad tar Gry med sig ett gäng tjejer på en oförglömlig resa till värmen.Gry upprepar förra årets härliga resa och åker återigen till Kanarieön Fuerteventura och det fina området Playitas resort. På Playitas fräscha, fyrstjärniga hotellanläggning finns allt man kan önska sig för en komplett resa. Tjejerna får prova på cykling, golf, tennis, simning, dykning och mycket mer. Med på resan är också instruktörer som kommer träna tjejerna i Bodypump, Bodybalance, Bodyvive och Bodycombat. 
Resan bjuder också på fina middagar, utflykter, föreläsningar och roliga överraskningar. Kort och gott så ger Gry tjejerna den perfekta tjejresan.
Resan är 27/3-3/4
NomineraFör att få följa med på Mix Megapols Tjejplan så måste man bli nominerad av någon. Nominera din fru, sambo, flickvän, mamma, mormor, syster eller tjejkompis. Helt enkelt någon du tycker är värd den perfekta tjejresan.

Jag och tränaren satt och såg på TV igår kväll när reklam för detta spektakel flashade förbi. Min kommentar var "Ska det vara bra? Ett pris, att åka på tjejresa? Det är inget pris, det är ett straff!"

Jag kan knappt tänka mig något värre än att åka iväg med ett flygplan fullt med kvinnor som jag inte känner; spendera en vecka tillsammans med en flygplanslast kvinnor som jag inte känner; gå på gympa-pass tillsammans med en flygplanslast med kvinnor jag inte känner; åka på utflykt och få roliga överraskningar med en flygplanslast kvinnor jag inte känner...

Jag får lite Big Brother-känsla av tanken. Jerry Springer skulle kunna göra talkshows om det.

Wolverine

När man säger Wolverine tänker de flesta på karaktären i Marvel's X-Men. Ja, han med skelett av adamantium och långa klor, precis. Hugh Jackmans paradroll. Ja, ni fattar.

Men... Om man gått i samma klass (who am I kidding, vi har känt varandra sedan födseln) som en på den tiden målbrottshärjad Queensrÿche-fanatiker så tänker man annorlunda. Under gymnasietiden ville man ganska ofta slå honom hårt för att få tyst på hans sjungande, andra gånger ville man inte att han skulle sluta.

Vi tog studenten till tonerna av Kiss "Beth" och went our separate ways. Jag drog till nytt plugg och Stefan startade ett (nytt) band. Jag pluggade och han och bandet lanserade skivor i hembygden och i Tyskland. Jag fick mejl: "Kan du översätta den här recensionen?" Självklart.

Några år senare träffades vi när jag försökte fiska i hans hemstad. Det var som att ingen tid förflutit, fast det syntes ju utanpå. Vi var äldre, hade jobb, förhållanden och han hade sitt band tillsammans med sin bror och en till kille hemifrån.

Tiden gick och jag fick Monstret. Föräldraskap innebär enorma utmaningar, för en del mer än andra. Det fick Stefan och hans fru erfara. Det var inte helt okomplicerat i början men den lilla med det starka namnet kämpade och red ut stormen. Stefan skaffade "riktigt" jobb som polis, men bandet finns kvar.

Och bandet, det är Wolverine. (Lärarjävelns uppmärksamma läsare har upptäckt en ny fast bild på bloggen, där nere till höger... Precis. Klicka där senare, okej?) I Wolverines låt Embrace,  från den ännu inte släppta skivan Communication Lost, berättar Stefan, utan ett uns målbrottsröst, om mötet med sin dotter och jag är glad att jag inte slog honom hårt (så ofta) back in the day.

Listen and embrace.

The Monster

Ja, ungen gillar broccoli. Kall broccoli. Fast stammen ger man till mamma.

Just den här dagen gick hon omkring i linne och surfshorts. "Det blir ju inte sommar om inte nån sätter fart, mamma!"

Det är svårt att argumentera mot sådant.

Det är skönt att vårsolen tittar fram!
Här har det just åkts fortfortfort nedför en backe och då är det inte undra på att man ser så här glad ut, eller hur?

Annars så är det som det varit de senaste veckorna. Full koll varje sekund... Fast idag undrade hon när hon skulle till dagis och när jag svarade "På måndag" var repliken "Så skönt!". Dessutom har hon idag meddelat att hon ska gifta sig med Fästmannen (som typ lagt henne på hyllan för att de äldre killarna är coolare att leka med) när hon blir stor. Strax efter detta uttalande kom frågan: "När ska du och pappa gifta er då?

Bra fråga.

Bon Jovi, spisar och Jif

Lovet börjar närma sig sitt slut, varje dag har känts som lördag så det är nästan lite skönt. Fast ändå inte. Men det har varit konstigt att ha söndagsångest i en hel vecka...

Dagen kan sammanfattas med Bon Jovi-terapibaserad städning av badrum och kök. I köket stötte jag på problem när spisen skulle få sig en omgång. Inte ens i bruksanvisningen hittade jag någon hint om hur det skulle gå till att ta bort vreden så att det skulle gå att rengöra där. På den gamla spisen var det enkelt, men den metoden funkade inte här. Olika fabrikat...

Letade upp spisen på fabrikörens hemsida och i spisens produktblad står det "Vreden tas enkelt bort vid rengöring av spisen." My ass. Hur man rengör glaset i luckan gås igenom minutiöst, men vreden? Icke. Det retar mig kopiöst. Snart tar jag kofoten. Fast, jag har en känsla av att hyresvärden surar ur då...

Och en sak till: Jif, WTF? Vad hände med VIM? Okej, jag fattar att det kanske är lönsammare att kalla ett rengöringsmedel vis samma namn i flera länder och att VIM då fick stryka på foten, men - och det är ett stort men - vad har hänt med kvalitén? Antagligen är medlet mer miljövänligt idag än för 10 år sedan och det är ju positivt, men är det då meningen att man ska vara tvungen att skölja av det "rengjorda" stället tre gånger samt eftertorka med trasa lika många gånger för att det ska se rent ut? Dessutom luktar det inte som det gjorde förr heller... Eller så har lukten i vårt badrum med den miljömuppiga ättikan jag använde till kaklet sist jag hade storrengöring att göra? Kanske det. Hur som helst. Ge mig en gammeldags flaska VIM, tack.

Nemi

Nemi är serievärldens svar på Bon Jovi. Hon och hennes vänner har svar på allt i min värld.

Denna serie till exempel. Utifall någon undrat över varför Lärarjäveln inte vill ha fler barn så behövs det inte undras längre, det är bara att läsa den här:

Folk som ifrågasätter mitt (vårt) val brukar säga att vi är egoistiska, att vi inte tänker på Monstret. Att hon kommer att bli såååå ensam i sin uppväxt, "tänk om det händer henne något?!" "och tänk när den dagen kommer då ni inte finns längre, då står hon där ensam!"

Öh, ja?

1. Vi är egoistiska.
Ja, kanske det. Men folk som skaffar fler barn för att man "ska" det är också egoistiska (och dumma i huvudet. Hört talas om "egen vilja"?). De vill ha folk som ska ta hand om dem på äldre dagar. Ju fler barn desto fler som ska slåss om arvet.

Nu menar jag ju inte att alla som skaffar fler än ett barn är dumma i huvudet, absolut inte. VILL man ha fler barn; VILL man utsätta sig för illamående, foglossning, enorm viktökning, ryggmärgsbedövningar, PSD-ångest, amningsbesvär, nattvak... (I could go on forever), så fine. Men klaga inte på mitt (vårt) val, okej?

2. Monstret blir ensamt under sin uppväxt
Doh? Det kryllar av ungar överallt. Hon går på dagis och hon är inte ensam där. Hon ska gå i skolan, och där är hon heller inte ensam. Hon har släkt. What's the fuzz? Blodsband är inte allt här i världen.

3. "Tänk om det händer henne något?"
Ja, tänk om. Säg den förälder som inte tänkt den tanken. Det går inte en dag utan att den tanken passerar genom min skalle. Om något skulle hända Monstret skulle jag sluta fungera som människa. Jag skulle ge upp - oavsett om jag har fler barn eller inte. Har jag bara henne behöver jag inte bry mig om alla andra runtomkring utan kan bearbeta sorgen efter mina villkor, inte alla andras. Att kalla någon för egoist för att den bara vill ha ett barn och sedan kläcka ur sig "tänk om det händer henne något" med den underliggande tanken att "då finns det fler barn i familjen" är hyckleri.

4. När föräldrarna dör står ensambarnet solo
Jag har inte tänkt dö än. I och för sig kan man aldrig veta det, men om allt går som planerat så ska jag se Monstret växa upp och skaffa familj - oavsett konstellation - och då kommer hon inte att vara ensam. Om olyckan skulle vara framme och jag inte finns längre, finns förhoppningsvis världens bästa pappa kvar. Finns heller inte han, har hon många som ställer upp; mormor, farmor, farbror, morbror, reservmormor...
Men nu har jag ju bestämt mig för att leva tills folk blir less på mig, så...

Ja, jag är en egoist. Jag har ingen lust att gå igenom 9 månaders graviditet igen med allt vad det innebär. Föda barn skulle jag kunna göra varje dag, för det var en promenad i parken, men resten... Nä, jag är för dåligt mammamaterial för det. Jag saknar tålamodet, jag gillar att sova, jag vill vara jag. Jag vill vara vi.

Treenigheten är nog.

Kreativt tänkande

Monstret beställde våfflor till lunch.
- Okej, sa jag.
Det fanns bara ett problem: Vetemjölet var slut.
- Men mamma, då gör vi plättar istället!
- Det är mjöl i plättar också, sa jag och grävde vidare i skåpet efter något som skulle kunna liknas vid mjöl.
- Pannkakor då?
- Det är ju samma... (här bet jag mig i tungan för att inte föra vidare pannkaks/plättsdiskussionen till nästa generation) ... Det är mjöl i dem också.
- Hmm. Och jag som var så sugen på våfflor, sa Monstret.

Just då nådde min hand något som kändes som en mjölpåse. Det var det inte. Det var rågsikt. "Används till bröd och limpor".

Våfflor är bröd, tänkte jag och satte igång. De smakade lite annorlunda men jag har aldrig fått till sådan "höjd" på mina våfflor förr... Och Monstret klagade inte utan åt med god aptit.
-------------------------------------------------------------------------------------------

Och för den som undrar, så kan jag svara: Nej, separationsångesten har inte gett med sig. Den är värre än någonsin. Hela bostadsområdet hörde nog att jag gick på toa idag: "Du FÅÅÅÅÅÅÅÅÅR inte stääääänga dörren, mamma!"