Skolvärlden

Lärarjäveln är medlem i facket, i Lärarnas riksförbund. Ibland tror jag dock att facket är köpt av Jan Björklund. Han och hans vansinniga idéer är med i varje nummer, vilket har lett till att jag inte har läst ett enda nummer i år. Det är kanske dumt. Men det skiter jag i. Jag orkar inte med Björklunds hånflinande nuna.

"Han fortsätter enträget jobba för att förändra den svenska skolan"
Ja... Men till vilket pris?

Senaste numret av Skolvärlden är inplastat. Varför? Jo, hyvens facket har skickat med en bok. Ja, vem vann? Egentligen? Inte var det skolan. Jag behöver inte läsa boken för att inse vem som kommer att få skit för kommunaliseringen: Göran P. Inte helt oförtjänt, eftersom det var en dum idé och ingen lyssnade på lärarna (då heller). Men han var inte ensam.

Det finns lärare som tycker att allt privat är pinsamt. Jag fick höra häromkvällen att jag är "den bästa läraren någonsin". Jag frågade varför och fick svaret "för att du är dig själv. Hela tiden!" Och det är jag. Jag tar inte på/av mig jobbmasken. Jag är jag. Hela tiden. Är man det så blir inte mycket pinsamt. Inte ens sådant här:

Det går nog inte en dag utan att ungarna får sig en dos samlevnadsundervisning. Fast den är ofta maskerad som samtal mellan mig, eleverna och kollegorna vid fikabordet... Där ventileras allt från "ska jag köpa motorcykel och vad säger sambon om det" till "varför kan han inte lägga in tvätten på rätt ställe". Eller så levereras råd om glidmedel. Och sådant. Värdefullt vetande. Typ.

Varför göra allt så svårt (och pinsamt)?

P.S. Praeterea censeo betulae lucum esse delendam.