Kärlek

Från dt.se:

– Du har varit lärare, men också som en mamma, syster, samvete och bästa vän, sa studenten Jasmine Winroth från Lima och gav läraren Anna Martinsson en stor och innerlig puss på kinden.
Nu skiljs deras vägar.
Jasmine flyttar till Eksjö i Småland där hon fått jobb direkt efter gymnasiet som kassörska i en Ica–butik.
Anna blir av med sina tolv elever i handelsprogrammets avgångsklass, sina ögonstenar.
– Det är den bästa klassen i handelsprogrammets historia. Alla har bra betyg och jobb direkt efter skolan, och det är jätteroligt, men jag kommer att sakna dem mycket, sa Anna.
Som tröst och minne från eleverna fick läraren Anna i alla fall en påse med tolv stenar av sina ögonstenar, en sop som tack för att hon sopat vägen genom gymnasiet för dem och en chokladkaka för sitt fina leende.

Dagen var full av kärlek, tårar och skratt. Den började hemma på gården med frukost och ungarna sken ikapp med solskenet. Den fortsatte på skolan och i kyrkan. I kyrkan kom de första tårarna (och näsblodet) och det var tur att kantorn Jan kom till undsättning med näsdukar...

Tränaren och jag var toastmasters under studentlunchen och vi lockade till skratt, men även lite allvar. "Det är sista gången ni sitter i den här matsalen. Tillsammans." Alla skötte sig exemplariskt och hela dagen hade det världens bästa Åke definierade som "värdighet". Det var en värdig avslutning.

Tågandet genom byn ner mot parken anträddes och studenttåget var längre än på många år. Poliseskort hade vi också, och det var nog tur med tanke på att det är marknad i byn.

I parken efteråt gräts det hejdlöst. Jag orkade inte hålla emot längre. Det gick bara inte. Jag var helt överväldigad av sakerna jag fick av ungarna, alla fina ord jag fick av föräldrar och andra elever...

Som vanligt gick vi till Krögaren och där var vi strax omsvärmade av Tränarens ungar. Det blev gråtkalas där också...

Lycka till i livet, alla underbara ungar. Ni är en fantastisk årskull och ni kommer att finnas kvar i hjärtat på oss.  Alltid.