Nu är mitt vetgiriga monster sjuk igen. En lite mer diffus sjuka denna gång. Feber på kvällarna, illgrönt snor, matvägran och allmän trötthet var det från början. Nu är febern borta, grönsnoret och matvägran är kvar och den allmänna tröttheten visar sig icke på kvällstid. Eller ja, hon är trött och vill sova och går fogligt och lägger sig men är uppe igen efter två timmar och då ska det sovas i stora sängen. Läs: föräldrarnas säng. Och vi måste ligga bredvid. Vid halv tio på kvällen. Roligt? Nej. Uselt? Ja. Om jag känner mig usel för att jag känner så? Ja. Om jag känner mig usel för att jag formligen klättrar på väggarna av att vara hemma med henne? Ja, så inihelvete. Det är dock bara att bita ihop. En dag till. Sen blir det dagis oavsett hur natten varit.
Försöker Bon Jovi-terapia mig ur mitt tillstånd, men det funkar illa. Varken låtar som http://open.spotify.com/track/1K95m0tusqzkVum2PmzeIk eller bilder som dessa verkar få
mig i riktig balans. Eller obalans. Välj själv. Men nog är han snygg? Rrrawr...
Sen var det ju det här med Piggelin då... Det är återigen det enda som monstret vill ha. Hon har ätit mindre än en haitier (Oj... Skrev jag det där? Förlåt. Usch, så får man inte göra. Men om man vill ha fler sådana kommentarer kan man besöka https://www.flashback.org/t1105002) sedan i onsdags. Det har köpslagits med Piggelin. Det har hotats med Piggelin. Det har mutats med Piggelin. Och det ligger glasspinnar överallt. Överallt. Jag blir galen. Galen, says I. Välkommen till småbarnsföräldervärlden, says you.
Jag behöver en Piggelin. Eller en date med Jon. Says I.
3 kommentarer:
När jag väntade Junior åt jag säkert 10 Piggelin om dagen... resten av tiden spydde jag.
I love Piggelin, men om man vill att monstren ska sova så motverkar kanske just den födan detta?
Vara hemma med sjukt barn är värre än Spanska Inkvisitionen. De som säger annat ljuger, eller är lobotomerade. Peace!
Tack Spader för stödet!
VAB eller date med J... DUH!!
I know! Tråkigt as hell att vara hemma och ja, man känner sej som en usel moder att man känner så. Men det är det fula sanningen :)
Jag dör av bilderna! Ahhhh...
Skriv mer! I love it :)
Skicka en kommentar