Ack, ack...

... så less Lärarjäveln är på vinter! Har missat vinterfriluftsdagen idag (tack vare lilla monstrets sjuka) och det är jag nästan glad för. Solen skiner, men det är kallt som i Dantes överfrusna helvete och jag vill bara att det ska bli vår. Jag vill springa efter ett torrt elljusspår. Jag vill kunna gå ut utan att behöva täckjacka och vinterskor. Jag vill kunna gå ut med mitt monster och gunga, åka rutschkana - utan att behöva ta på fleecekläder, overall och handskar. Näääääää, vad less jag är. Jag vill ha rinnande ögon och näsa. Jag vill käka Clarityn. Jag vill ha fräknar på min näsa!

Min Piggelin-addict verkar ha frisknat till. Hon åt ganska bra med mat till lunch och det ser hennes ömma moder som ett fall framåt. Dagis i morgon, alltså. Jobb, för min del. Och det ser jag fram emot. Har jag berättat hur mycket jag gillar mitt jobb? Jag älskar mitt jobb.

Klassrumssituationen är det jag syftar på. Det som händer bakom kulisserna i arbetsrummet är väl mindre roliga, men jag kan inte låta bli att älska mitt jobb ändå. Jag gillar mina ungar. Mina ungar sköter sig. (De flesta i alla fall... det finns ju en del som lyckas försova sig i tid och otid och dessutom lyckas missa tandläkartider. Jämt. Hej Ida!) Det gör inte andras. Nåväl. Jag tror att jag jobbar på Sveriges bästa gymnasieskola. Den måste vara det.

Knäppt att gilla sitt jobb så mycket? Kanske. Men jag vet att jag är knäpp. Jag är en tok. Det får jag höra ganska ofta. Jag kan ta det. Jag är en tok, och en stolt sådan.