Nejnejnejnejnejnej!

Jag är frisk. JAG är frisk. Jag ÄR frisk. Jag är FRISK.
Jag mår toppen. JAG mår toppen. Jag MÅR toppen. Jag mår TOPPEN.

Who am I trying to kidd, egentligen?

Jag har skippat ett löppass idag för att jag känner Piggelinmonstrets sjuka komma drypande och krypande som en våt och kall filt i ett fuktigt militärtält. Det var ju också en liknelse... Men ni missmissuppfattar. Ett skippat löppass känns dock väldigt surt. Som rönnbär ungefär.

Jag sitter alltså och totalvägrar förstå att jag håller på att bli förkyld. Jag var på väg på min date med löpbandet när en inre röst sa: Låt bli. Du ångrar dig i morgon. Och jag lydde. Och det irriterar mig fast jag vet att det var ett bra beslut. Jag hoppas att jag inte ångrar det i morgon.

I morgon ska jag vara pigg och glad hela dagen. Jag har en massa roliga lektioner med ännu roligare ungar och det gläder mig ofantligt. Hoppas att de har lika roligt som jag bara...