23 februari 2010

Less. Less. Less. LESS!

Monstret har sovit som en kratta i natt och hon hade tydligen ont i magen också. Vad gör man då? Skickar henne på dagis och åker till det efterlängtade arbetet? Nej. Man är en god mor och stannar hemma en dag till. Och jag är så jävla less. Jag har världens underbaraste unge, som just nu sitter med inbakade flätor i håret och pysslar med pärlor som inte hamnar på snöret utan mer på golvet samtidigt som hon diskuterar Ice Age 3 med mig, men jag är så less på att vara hemma att jag tror att jag går upp i torvatomer.

Det hör också till saken att jag tillbringade natten på soffan efter flera fruktlösa försök att somna. Det var dock rätt omöjligt eftersom Monstret inte låg still för fem öre och sparkade mig i ryggen hela tiden. Jag gick alltså och la mig på soffan. En kvart senare kommer Monstret och ska ligga bredvid mig. På soffan. Som tur var var extrabädden utdragen vilket innebar att vi faktiskt, tekniskt sett, skulle slippa trängas. Jag låg med ryggen mot Monstret och somnade faktiskt efter ett tag. Vaknar sedan av ett avgrundsvrål: Mamma! Du ska vända dig mot mig! Och det var ju bara att lyda...

Lärarjäveln är less och när Lärarjäveln är less så är snarstuckenhet nära till hands. Snarstuckenhet leder till utbrott och utbrott leder till gråtattacker. Jag ahr redan hunnit med en gråtsväng.

Monstret: Hoppsan! [Läs: Oj då, nu hamnade pärlorna på golvet.]

Det är bara att gå ner på alla fyra då...

Fast det är ju ganska svårt att vara arg på Monstret någon längre stund. Särskilt när hon ser ut så här.



Inga kommentarer: