Familjeliv och frustration

Jag har insett en sak idag: Jag ska inte hänga på olika forum (fora? Latinaren i mig säger att det borde vara fora...). Jag blir så arg på folk som tror att de vet bäst. Hela tiden. Vet de inte att det är jag som vet bäst?

Nej, skämt åsido. Var in på Familjeliv idag för första gången på nästan ett år. När dottern var på väg och liten var jag inne där flera gånger om dagen. Läste, begrundade och la på minnet. Inbillade mig saker och blev i stort sett hypokondriker och lidande av Münchhausen by proxy-syndrom. Tog mitt förnuft till fånga och slutade läsa och blev troligen en bättre mor. Idag kom dock ett återfall. Jag läste runt lite och hittade en tråd som tog upp ämnet "Varför skaffade du mer än ett barn?" och jag fastnade eftersom jag inte vill ha fler barn. TS skrev under sin fråga att han/hon inte ville provocera med sitt inlägg utan bara var nyfiken. Det bådade gott tyckte jag. Men icke.

Inlägg efter inlägg skrevs av fördömande hemmamödrar med "underbara barn" som "bara är till glädje" och de vill alla minst fem ungar. Och det måste de ju få tycka, men när inläggen börjar gå mot "jag vill inte att mitt barn ska vara ensambarn, för ensambarn är så odrägliga" brast det för mig. Jag var bara tvungen att svara... och jag blir så arg för att jag gör det.

Jag är väl dum i huvudet som inte vill ha fler barn. Men jag vill verkligen inte det. Varför utsätta sig för något man inte vill? Och om ni visste vad jag är less på att få frågan "När kommer nästa då?" ... Och ännu mer less är jag på de oförstående ansikten som jag möter när jag svarar "Aldrig." på den givna frågan.

Jag högaktar folk som skaffar fler barn, men låt mig vara enbarnsmor och ifrågasätt inte. Snälla.