Snor eller nasalt mucus är det slem (mucus) som bildas av slemhinnorna i näsan. Slem bildas även av ackumulerad extracellulär vätska, vilken ökar i omfattning vid ett inflammationssvar. Under en dag kan det bildas upp emot ett par deciliter slem.
Slemmet transporteras bakåt i näsan och ned i svalget av cilieförande celler i slemhinnan. Luften som inandas innehåller en mängd damm och andra partiklar vilka delvis fastnar i snoret och därmed fungerar snoret som ett luftfilter och skonar lungorna. Detta syns tydligt då man vistas i förorenad luft då snoret får en gråsvart färg. Då nasofarynx är tillhåll för en mängd bakterier och virus är snoret en smittväg för fortplantning av infektioner såsom lunginflammation orsakad som komplikation av en rinit.
Färgen på slemmet beror på dess innehåll. Ju mer celler (vita blodkroppar) slemmet innehåller desto mer trögflytande och färgat (gult - grönt) blir det. Vid infektioner ökar mängden celler i snoret. Snor kan normalt också innehålla mindre mängder blod, eftersom blodkärlen i näsans slemhinnor är ytliga och kan brista vid mycket liten påfrestning. Om sekretet i näsan innehåller övervägande blod har en näsblödning uppstått.
Vid olika sjukdomar, exempelvis förkylning kan slemhinnorna bli inflammerade och vätskefyllda (akut rinit), varvid mängden snor ökar markant. Den vanligtvis gulaktiga färgen beror på vita blodkroppar, med viss inblandning av röda sådana.
Att blåsa ut snor från näsan kallas för en snytning, vilket man brukar göra i en näsduk.
Det känns tryggt att veta. Särskilt det där med att det kan produceras flera deciliter av det under en dag. Började tro att det var något fel på mig. Jaa, något mer fel än vanligt, då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar