Blogg-barn och träningsskor

Varför berättar inte alla elever att de har bloggar? Har suttit på ett för tillfället fungerande Facebook och insett att en hel drös av mina elever bloggar. Fattar de inte att svenskfröken ser sådant som en extrem fördel? Vill man inte berätta sådant? Eller det kanske är jag som är underlig som tycker det?

Lärarnas Riksförbunds medlemstidning hade stort reportage om huruvida man ska adda sina elever på FB. (De bifogade även en förklaring om vad 'adda' betyder. Det finns ju en del som inte begriper...) Hade den här diskussionen med min Skolverkande gamla kurskamrat för ett tag sedan och hon hade inte elever bland sina vänner. Det har jag. Jag har dock inte letat upp dem, de har letat upp mig och är de så "dumma" att de gjort det så... Jag får ju reda på ett och annat snaskigt som hänt och jag är inte sen att kommentera!

Jag tycker att det ger mig mer fördelar än nackdelar att ha mina elever på Fejjan. Jag kan ju nå dem nästan dygnet runt om utifall att jag skulle behöva det av en eller annan anledning. Dessutom blir samtalen där lite mer informella vilket ibland kan vara en fördel. Jag gillar Facebook. Jag erkänner det. Mer Facebook åt folket. Gärna ett fungerande Facebook. Utan felmeddelanden som "Oj då. Någonting gick snett..."

Hämtade ut ett paket idag innehållande nya fräscha träningskläder och ett par adidas-löparskor... Vill prova dem nu! Men måste ge mig till tåls tills i morgon bitti. Then I'll hit the gym... Och jag längtar dit. Helt sjukt. Jag har aldrig tidigare i mitt liv varit så pepp på att träna! Det är bara att hoppas att det håller i sig... För alltid.