6 september 2011

Hallelujah moment

Vid intagandet av kvällens näringsriktiga måltid lästes Aftonbladet. På debattsidan hade Gustav Fridolin och Jabar Amin skrivit en text med rubriken "Högre löner till lärarna viktigare än sänkt skatt".

Hallelujah! Fridolins och Amins debattartikel är som ljuv musik. Den får mig nästan att konvertera och bli miljöpartist.

"...många lärare kan vittna om hur önskan om en vikarie, en fortbildningsdag eller rentav högre lön mötts av det krassa konstaterandet att vi inte har råd."

Jag kan inte annat än hålla med. Under mina nio år på skolan har jag - eller någon annan lärare - aldrig fått sätta in en vikarie. När jag var sjukskriven i två veckor för att jag hostade lungorna ur mig på grund av en ilsken mycoplasma sattes det inte in en vikarie. Jag var hemma i en vecka, sedan var jag tillbaka på jobbet. Jag hade ångest för allt som blev eftersatt så jag gick tillbaka.

När jag skulle vara mammaledig fick jag eleverna att speeda på och läsa klart kurserna snabbare - för att spara pengar åt skolan- När det visade sig att de två klasser som inte hade möjlighet att snabba på takten inte fått någon vikarie i augusti, vad gjorde jag då? Jo, jag ammade Monstret, lämnade över henne i dörren till Tränaren och gick till jobbet fyra timmar i veckan.

Det var liksom enklast så...

Björklund är så orolig (mer om detta i nästa inlägg... för allt är inte halleluja i politiken.) för att Sverige placerar sig långt ner i Pisa-testerna. Han borde skylla detta på sina borgarkollegor. Fridolin och Amin förklarar detta:
 Under början av 90-talet fick var femte lärare gå samtidigt som klasserna växte och ungdomsjobben blev färre. I välfärdsbokslutet som regeringen tog fram kunde man konstatera det uppenbara: skolresultaten försämrades när barnen fick mindre tid med sin lärare. 
Vem sänkte skatten i början av 90-talet? Anyone?

Miljöpartisterna går vidare:

Kostnaden för ett enda barn som inte får en ärlig chans i skolan har beräknats till uppemot 15 miljoner. Det är ganska många lärarlöner.
En besparing på skolan blir därför aldrig en besparing alls. Det blir i stället en kostnad när färre barn får möjlighet att växa till de allra bästa de kan vara. Det blir en kostnad i oro och förlorad framtidstro, men också en kostnad som syns direkt i de offentliga budgetarna. Det vore därför fel att låta barnen betala ännu en kris.

"Färre barn får möjlighet att växa till de allra bästa de kan vara." Det är sanna ord. Det är vackra ord som beskriver en sanning som är uppenbar för alla utom för skattesänkarna i regeringen. Skattesänkningar sänker Sverige. Förstå det!

I ett arbete som läraryrket som, om man inte är friskoleanställd, är så beroende av skattemedel är skattesänkningar det värsta som kan hända. Sänkta skatter innebär färre vuxna i skolan, undermålig fortbildning och större klasser. Dessa saker leder i sin tur till ökad arbetsbörda för de vuxna som fått behålla jobbet. Ökad arbetsbörda och brist på fortbildning leder till griniga, trötta och omotiverade lärare. Omotiverade och griniga lärare leder till sämre och oinspirerande undervisning. Oinspirerande undervisning leder till sämre resultat hos eleverna och sämre resultat leder till ännu lägre placeringar i Pisa-undersökningar och dålig tillväxt i Sverige. Eller som Fridolin och Amin uttryckte det "...om lärarna förlorar arbetslusten, förlorar barnen och Sverige framtidsmöjligheter."

Jag är svensklärare och kan få ihop den ekvationen. Varför kan inte de styrande se sambandet?

3 kommentarer:

Tigrinnan sa...

Jag håller med dej fullt ut! Det är helt tokigt att det ska se ut så här i skolan. Snacka om att samhället biter sej i ändalyckten!
Och det är helt bedrövligt att lärare inte ska kunna vara lediga!!!

MEN (då jag är lite mer blå än du...) jag kan inte tycka att allt kan skyllas på de blå. För om eländet började med skattesänkningarna på 90talet, kan man ju undra varför inte de röda ändrade på detta när de tillträdde igen!?
Jag är inte alls särskilt mycket politiskt insatt...så att ge mej in i en mer ingående diskussion går fetbort. Men jag har ofta funderat över varför de blåas skattesänkningar lite här och där, som hatats av de röda, inte tagits bort när de röda fått chansen!? Ibland luktar det lite unket av alltihopa...däruppe i toppen villsäga...

Lärarjäveln sa...

Jag håller med om att de blå inte är ensamma om problematiken. Men de får klä skott för min ilska... Att di röe inte ändrade allt för mycket när de tillträdde igen beror på populariteten. Man måste hålla sig väl med alla läger och höjer man då t ex skatten för de som tjänar mest för fort tappar man de väljarna. När skatten höjts "för mycket" vänds kappan och det var det som hände senast de blåa kom till makten.

De borde regera vartannat år - då skulle de snart inse att de behöver prata med varandra och kompromissa över partigränserna istället för att sätta varandra i skiten. Sverige är för litet för att "jollras" med!

Tigrinnan sa...

Ja men det var väl en toppenidé! Tänk om dom kunde förstå det... :)