Upphängd?

Idag har familjen varit på shoppingtur till Borlänge. Det är vansinne eftersom ingen av oss vill vara tillsammans med andra människor på helgerna och i Kupolen kan jag lova att det finns... "människor". Eller individer som konstant gick i vägen för oss; var uppklädda till tänderna; skrek som vettvillingar eller baktalade oss på språk som vi inte förstod.

Och Monstret har uppvisat oanade tendenser. Inte av "jag-slänger-mig-på-golvet-och-skriker-om-jag-inte-får-som-jag-vill"-varianten utan tendenser av "jag-gillar-att-gömma-mig-och-se-mina-föräldrar-få-panik"-typen. På Skohuset (nej, jag köpte inga skor) var hon helt plötsligt spårlöst försvunnen. Jag hann få panik innan hon inte kunde hålla masken längre och började tokskratta i sitt gömsle bakom en skohylla.

Det var svårt att inte få ett bryt och börja skrika... Men förklaringen verkade gå fram för på H&M gick den solitära kurragömmaleken som synes lite mer obvious till väga.

Det enda brytet stod Monstret för inne på Willys när två dumma föräldrar försökte sig på att hjärntvätta det stackars barnet inne på blöjavdelningen. "Ska du inte sluta bajsa i blöja nu, du är ju en stor tjej!" funkar inte. Varken härskarteknik (läs: hot) eller andra retoriska grepp funkar på denna fyraåring. Vad gör man?!

Dagens mest knäckande ögonblick för den ömma modern var när hon insåg att det stod "storlek 110" i vinteroverallen hon stod i begrepp att köpa. 

Tiden går för fort. Alldeles för fort.