25 september 2011

Helvetet är tomt. Alla djävlar är här.

Lärarjäveln och de andra svensklärarna har varit på Bokmässa i Göteborg i helgen.

Starstruck som vi var räknade vi ihop 84 sedda "kändisar"... Och alla djävlar var verkligen där.
ALLA. I går var det så mycket folk att jag var redo att skrika, sätta mig i ett hörn och vagga fram och tillbaka. Då tyckte Tränaren att det var bäst att ta mig därifrån.

Här kommer helgen i bilder.


Vi bodde ute i Kungälv, på Fars Hatt. Det var vackert där som synes. Trodde nästan att vi var i Fjällbacka och att Läckberg i sann Hitchcock-anda skulle titta ut genom något fönster. Till Fars Hatt kommer vi dock aldrig att återvända. Maken till dålig service och misstroende har jag aldrig upplevt. Nä, aldrig mer Fars Hatt. Hemsidan ljuger.


Till Kungälv kanske man återvänder. Det verkar vara ett hälsosamt ställe. De säljer ju kyrkor till vanligt folk!

Vi tog bussen in till Göteborg och gick sedan hela dagen på mässan. Köpte massor med böcker både till oss själva och till Monstret. Det bästa som hände var att vi fick lyssna på en tonårsfnittrig Jan Guillou berätta om sin nya bok Brobyggarna och att jag fick en bok signerad av självaste Jan Berglin.





Ranelid var där till Sussis stora förtret. Han talade som vanligt så att ingen jävel förstod vad han sa. Det Shakespeare sagt däremot, funkar än idag. Shalespearesällskapet hade prytt sin monter med olika citat:




Och kolla, vem som mer var på mässan:
Självaste Lenin!


Arja var där och ville tacka livet. Jag skickade så klart en bild till min korridorspappa Anders...

Vertigo Förlag var där och ville krossa Bonnierherraväldet. Om man hade dykt upp på skolan med en dylik tisha kanske läsandet hade varit mer lockande?


Dags för lunch...


Vi satt ganska länge och sedan letade vi rätt på en kollega och drog med trötta fötter från mässan. Vi hamnade på Bishop's Arms för där fanns det fish and chips och Kilkenny. Kollegan Cissis supercoola mamma Ulla kom och förgyllde vår tillvaro ytterligare tills hon konstaterade att vi såg ut att vara slut som människor.

Det var vi också. Klockan 20 var Tränaren och jag tillbaka på skithotellet Fars Hatt och 21.30 var jag inte längre kontaktbar.

På lördagen var en viss Kristina Knyttet Magnér rätt nervös. Hon skulle få ta emot priset som en av Sveriges tre bästa svensklärare av Svenska Akademien. Tränaren, jag och Cissi inledde dagen med en tur till IKEA vilket ledde till att vi kom till Akademiens monter med fem minuters marginal - men vi hann.

Akademiens ständige sekreterare Peter Englund betonade att de tre pristagarna visserligen fick priset, men att bakom dem står ett kollegium av duktiga svensklärare och det kan man ju inte annat än hålla med om. (Min behandling av litteratur skulle aldrig falla Svenska Akademien på läppen... men ungarna gillar den. That's good for me.)

Ett nervöst Knytt står och väntar på utdelningen...


 Knyttet med de två andra pristagarna. Får man verkligen se så tråkig ut som den randiga pristagaren? Jobbig röst hade hon också. Hon jobbade på låg- och mellanstadiet. Hon är alltså en sådan som dödar ungars läsupplevelser. Eller kanske inte eftersom hon fick pris...


Knyttet knixar för Peter Englund och mottager det handskrivna diplomet.


Efter detta orkade jag inte mer än en sväng förbi Piratförlagets monter och vem var där om inte Fotbollsfrun!

Hon pratade med Fredrik Belfrage om att om hon inte kom i trosorna på morgonen så skriver hon om trosor som inte passar. Ungefär som jag med chefrar som inte passar. Fast det har varit dåligt på den fronten på sistone. Det har varit dåligt på skrivfronten över huvud taget.

Well... Nu ska jag dricka kaffe och fundera på om Monstret ska hämtas hos mormor och morfar nu eller senare. Måste nog städa lite först. Byta gardiner i köket, kanske.

Eller börja läsa någon av böckerna som vi köpt...

3 kommentarer:

Susanne sa...

Mycket bra sammanfattning! Men var du tvungen att lägga in en bild på Ranelid...

Lärarjäveln? sa...

Allt för dig, min vän! ;)

Spader Madame sa...

Gillar också!