Och det var precis lika äckligt som det ser ut. Särskilt kl. 4:59 på morgonen. Dock gjorde det susen eftersom Horrmundberget var en baggis med havregrynsgröt i magen.
Djurmässigt då? Ingen närkontakt av varken älg, varg eller björn, även om de två senare hade lämnat spår efter sig på markerna. Ja, det hade väl älgarna gjort också men vi såg inte många in the flesh heller...
Jag och Ina checkade in vid Kläppens rastkoja tidigt på fredagsmorgonen...
... och det blåste kallt, så Ina tog fram sin porslinsmugg och en ljuv doft av äpple och kanel spred sig över nejden. Sedan hände inget mer den dagen. I alla fall inte när det gällde älgar.
Däremot gav jag mig ut på svampletning. Hittade både tjädrar och flugsvamp innan jag fick mössan (not so) full med guld.
Jag hittade en julgran också. Om jag hade velat ha en, alltså. Efter att ha känt lukten av kadaver slogs jag av björnfrossa och for hem till barndomshemmet och la mig och sov.
Dagen därpå var det varmare i skogen. Solen sken från en i stort sett klarblå himmel och om jag tittade upp mot den såg jag...
...en kraftledning.
De som följt bloggen ett tag vet att en av mina nojor är att jag måste hålla andan när jag passerar under en sådan och det hade kunnat göra dagen riktigt usel och syrefattig. Men min kloka praoelev konstaterade småleende att vi inte satt direkt under den utan faktiskt mer bredvid och att jag därför inte var tvungen att hålla andan.
Jag gjorde som hon sa och överlevde uppenbarligen. Det gick sämre för älgen som kom fram till passgrannen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar