Wordfeud, HLR, räkningar och hantverkare

Känner att det här kommer att bli ett lite mycket spretigt inlägg, men ni känner ju mig. Kan ju tydligen övertyga vem som helst - i alla fall om man får tro eleverna som helt omoraliskt valde att vara för sexturism när det skulle argumenteras häromdagen och därefter tvingade mig att hjälpa dem med argumenten eftersom det var svårt att slå sönder en väl fungerande moralisk kompass: "Var vi osäkra tidigare så har du övertygat oss nu. Inte konstigt att Hitler lurade ett helt folk liksom!" Jag börjar bli rädd för mina egna superkrafter. Måste nog ligga lågt en stund...

I eftermiddags anordnades kurs i hjärt-lungräddning (HLR) på skolan. Det var 15 år sedan sist och det hade visst hänt en del sedan "lillfingret på bröstvårtan"-regeln och framstupa sidoläge. Det var nyttigt att få testa på att göra kompressioner och inblåsningar i 20 minuter. 20 minuter är väldigt lång tid... men efter fem-sex minuter föll jag i någon sorts "det är bara att köra på"-trans och helt plötsligt kom kursledaren/ambulanssjukvårdaren och rollspelade med mig och jag hängde på och svarade automatiskt på de frågor han ställde.

Nyttigt var ordet, sa Bill.

Betalat räkningar. Usch och blä, sa Bull. Jag vill ha högre lön. Och så vill jag att det ska synas i lönekuvertet att jag gått ur Svenska kyrkan (vilket är ett inlägg för sig, när jag fått inspiration).

Då var det bara Wordfeud och hantverkarna kvar då. De spelar i olika divisioner men de är fan lika sega. Ett parti Wordfeud kan ta en vecka, i alla fall om man spelar mot kollegan i rummet bredvid. Hantverkarna måste man ringa till fyra gånger innan de kommer och försöker åtgärda ventilationsproblemet i lägenheten. Dessutom har de låtit alldeles ovetande om att jag ringt tidigare... Jag blir så matt.

Inte vet jag om problemet är åtgärdat heller. Problemet har varit att vi har mötts av extremt unken lukt när vi kommit hem och när jag berättar detta för hantverkaren som var hit säger han: "Luktar det nu också? Haha, ja... det var ju synd att de skickade den som har sämst luktsinne av alla på jobbet!"

Vad säger man?

Hade nog varit mer hjälpt av den här snubben...

Skepp ohoj!

Tränaren fick låna Monstrets sjörövarprylar och nog skulle han platsa i Jack Sparrows besättning?

Arrrrgh, matey!

Räddningspatrullen

Frun säger att hon inte kan länka för att hon drack bubbelvin när jag lärde henne... Hon kan visst länka, men för säkerhets skull kommer här en repetition.

Markera ordet du vill ha som länkord:

Skriv sedan in adressen i rutan som poppar upp och tryck sedan OK:

Om jag alltså länkar till dig och använder Frun som länkord ser det ut så här i html-läge:

href="http://frunberattar.blogspot.com/">Frun

Om jag sedan vill att din sida ska öppnas i ett nytt fönster lägger jag till

target="_blank"

mellan " och >Frun< alltså bara klistra in det utan några mellanslag.

Då ska det se ut så här:

Och du... Varsågod - du förtjänar awarden varje dag!

Helvetet är tomt. Alla djävlar är här.

Lärarjäveln och de andra svensklärarna har varit på Bokmässa i Göteborg i helgen.

Starstruck som vi var räknade vi ihop 84 sedda "kändisar"... Och alla djävlar var verkligen där.
ALLA. I går var det så mycket folk att jag var redo att skrika, sätta mig i ett hörn och vagga fram och tillbaka. Då tyckte Tränaren att det var bäst att ta mig därifrån.

Här kommer helgen i bilder.

Vi bodde ute i Kungälv, på Fars Hatt. Det var vackert där som synes. Trodde nästan att vi var i Fjällbacka och att Läckberg i sann Hitchcock-anda skulle titta ut genom något fönster. Till Fars Hatt kommer vi dock aldrig att återvända. Maken till dålig service och misstroende har jag aldrig upplevt. Nä, aldrig mer Fars Hatt. Hemsidan ljuger.

Till Kungälv kanske man återvänder. Det verkar vara ett hälsosamt ställe. De säljer ju kyrkor till vanligt folk!

Vi tog bussen in till Göteborg och gick sedan hela dagen på mässan. Köpte massor med böcker både till oss själva och till Monstret. Det bästa som hände var att vi fick lyssna på en tonårsfnittrig Jan Guillou berätta om sin nya bok Brobyggarna och att jag fick en bok signerad av självaste Jan Berglin.

Ranelid var där till Sussis stora förtret. Han talade som vanligt så att ingen jävel förstod vad han sa. Det Shakespeare sagt däremot, funkar än idag. Shalespearesällskapet hade prytt sin monter med olika citat:

Och kolla, vem som mer var på mässan:
Självaste Lenin!

Arja var där och ville tacka livet. Jag skickade så klart en bild till min korridorspappa Anders...

Vertigo Förlag var där och ville krossa Bonnierherraväldet. Om man hade dykt upp på skolan med en dylik tisha kanske läsandet hade varit mer lockande?

Dags för lunch...

Vi satt ganska länge och sedan letade vi rätt på en kollega och drog med trötta fötter från mässan. Vi hamnade på Bishop's Arms för där fanns det fish and chips och Kilkenny. Kollegan Cissis supercoola mamma Ulla kom och förgyllde vår tillvaro ytterligare tills hon konstaterade att vi såg ut att vara slut som människor.

Det var vi också. Klockan 20 var Tränaren och jag tillbaka på skithotellet Fars Hatt och 21.30 var jag inte längre kontaktbar.

På lördagen var en viss Kristina Knyttet Magnér rätt nervös. Hon skulle få ta emot priset som en av Sveriges tre bästa svensklärare av Svenska Akademien. Tränaren, jag och Cissi inledde dagen med en tur till IKEA vilket ledde till att vi kom till Akademiens monter med fem minuters marginal - men vi hann.

Akademiens ständige sekreterare Peter Englund betonade att de tre pristagarna visserligen fick priset, men att bakom dem står ett kollegium av duktiga svensklärare och det kan man ju inte annat än hålla med om. (Min behandling av litteratur skulle aldrig falla Svenska Akademien på läppen... men ungarna gillar den. That's good for me.)

Ett nervöst Knytt står och väntar på utdelningen...

 Knyttet med de två andra pristagarna. Får man verkligen se så tråkig ut som den randiga pristagaren? Jobbig röst hade hon också. Hon jobbade på låg- och mellanstadiet. Hon är alltså en sådan som dödar ungars läsupplevelser. Eller kanske inte eftersom hon fick pris...

Knyttet knixar för Peter Englund och mottager det handskrivna diplomet.

Efter detta orkade jag inte mer än en sväng förbi Piratförlagets monter och vem var där om inte Fotbollsfrun!

Hon pratade med Fredrik Belfrage om att om hon inte kom i trosorna på morgonen så skriver hon om trosor som inte passar. Ungefär som jag med chefrar som inte passar. Fast det har varit dåligt på den fronten på sistone. Det har varit dåligt på skrivfronten över huvud taget.

Well... Nu ska jag dricka kaffe och fundera på om Monstret ska hämtas hos mormor och morfar nu eller senare. Måste nog städa lite först. Byta gardiner i köket, kanske.

Eller börja läsa någon av böckerna som vi köpt...

En (h)älg i skogen

Fredag och lördag skulle spenderas i skogen. Dagarna började med det här:

Och det var precis lika äckligt som det ser ut. Särskilt kl. 4:59 på morgonen. Dock gjorde det susen eftersom Horrmundberget var en baggis med havregrynsgröt i magen.

Djurmässigt då? Ingen närkontakt av varken älg, varg eller björn, även om de två senare hade lämnat spår efter sig på markerna. Ja, det hade väl älgarna gjort också men vi såg inte många in the flesh heller...

Jag och Ina checkade in vid Kläppens rastkoja tidigt på fredagsmorgonen...

... och det blåste kallt, så Ina tog fram sin porslinsmugg och en ljuv doft av äpple och kanel spred sig över nejden. Sedan hände inget mer den dagen. I alla fall inte när det gällde älgar.

Däremot gav jag mig ut på svampletning. Hittade både tjädrar och flugsvamp innan jag fick mössan (not so) full med guld.

Jag hittade en julgran också. Om jag hade velat ha en, alltså. Efter att ha känt lukten av kadaver slogs jag av björnfrossa och for hem till barndomshemmet och la mig och sov.

Dagen därpå var det varmare i skogen. Solen sken från en i stort sett klarblå himmel och om jag tittade upp mot den såg jag...

...en kraftledning.

De som följt bloggen ett tag vet att en av mina nojor är att jag måste hålla andan när jag passerar under en sådan och det hade kunnat göra dagen riktigt usel och syrefattig. Men min kloka praoelev konstaterade småleende att vi inte satt direkt under den utan faktiskt mer bredvid och att jag därför inte var tvungen att hålla andan.

Jag gjorde som hon sa och överlevde uppenbarligen. Det gick sämre för älgen som kom fram till passgrannen.

A New Era

Lärarjäveln har skaffat ny smart mobil. En HTC Sensation.

Liiite pilligt är det.

Just nu känns den gamla dumma mobilen mycket smartare i skrivväg. Det tar en jävla tid att skriva på touchskärmen! Men det är väl en vanesak. Förhoppningsvis.

Nu måste jag återgå till mitt Word Feud-parti. Kan ju inte låta motspelaren vänta...

Award!

Jag har fått en Award av bästa Spader!

Vad ska jag göra för att förtjäna den då? Jo, länka tillbaka till den som gett mig utmärkelsen, svara på fem frågor samt skicka awarden vidare till fem bloggare som har färre än 100 läsare men förtjänar fler!

Frågorna var det ja... Här kommer de:

Varför började du blogga?
Ja, varför? To be frank: För att få ur mig en massa skit. Terapiverksamhet. Spader inspirerade mig.

Vilka bloggar följer du?
De i listan till höger. Ramlar in ibland hos en del av bloggarna som de listar också. Kollar av en drös bloggande elever (som ger mig hjärtinfarkt med sina särskrivningar, meningsbyggnads- och stavfel, interpunktionsmissar och avsaknad av versaler...) också.

Vilka favoritfärger har du?
Svart på kläder, höstgult och vårgrönt i naturen, rosiga kinder på Monstret, ljusblå tränarögon.

Vilka favoritfilmer har du?
Håhåjaja... Be en filmkunskapslärare och tillika filmnörd lista filmer... Här finns listan.

Vilket land drömmer du om att besöka?
Kan inte välja ett: Nya Zeeland. Nordvästra USA. Irland. Österrike. Schweiz. Tyskland.

De här fem bloggarna får awarden av mig:

Frun - för att hon efter ett sms från mig släpper besticken vid den mysiga familjemiddagen och stormar till TV:n.

Freddie - för att jag hoppas och tror att hon ska få ordning på både sitt hus och vår skolmat!

Hon på Vintervägen med underbara fräknar på sin näsa - en beundransvärd människa vars tålamod jag ibland skulle behöva.

Tigrinnan - för att hon klarar allt.

Ulli på Lövberga - för att hon liksom undertecknad är tyskfröken (och för att hon också har fräknar på sin näsa!). Vi är inte många och vi behöver varandra!

Hjärntvätten har inletts

Idag har hjärntvättandet av en ny generation filmkunskapsungar inletts. Jag har en toppnotering i deltagarantal i år, i dagsläget 29 stycken. Om alla är på plats finns det inte tillräckligt med stolar i klassrummet, men jag skulle tro att det inte är något jag behöver oroa mig för direkt...

Nåväl, hjärntvätt var det. Idag har de fått höra och se en del om konsten att iscensätta. Att inget händer utan anledning på film. Att allt är där av en anledning. Att man ska ha skeptiska glasögon på sig när man ser på det mesta utom science fiction och Marvel-baserade filmer. De har även fått veta att ljudet man hör när T-1000 går rakt igenom gallergrinden på psyksjukhuset inte är det naturliga (öh...) ljudet av en robot bestående av flytande metall utan... hundmat som lämnar burken.

Lite panik hade de allt... Och det blir bara värre, kids. I only just got started.

Filmtips

Michael Connelly i kombination med Matthew McConaughey kan ju inte vara fel?

Den här släpps på DVD i morgon.



Se den.
(Men boken är antagligen bättre. Som vanligt.)

Coolt?

Intressant upptäckt:
Om man bild-googlar 'pay grade' hamnar jag bredvid Obama. Coolt.
Typ.

It's above my pay grade

Jag funderar på att permanenta det filmcitat som varit "veckans" i säkert två veckor. "It's above my pay grade" sas av justeringsbyråagenten Richardson i George Nolfis The Adjustment Bureau och jag älskar detta citat.

Jag tror att det ska bli mitt svar på alla frågor i framtiden:

- Du Lärarjäveln, kan du hjälpa mig rensa papperskvaddet i kopiatorn?
- Nä, it's above my pay grade.

- Du Lärarjäveln, vet du när vi har APT?
- Nope, it's above my pay grade.

- Du Lärarjäveln, sitter du med på EVK:n?
- Sorry boss. It's above my pay grade.

- Mamma, kan du hämta en drickyoghurt åt mig?
- Nej, it's above my pay grade.

- Du älskling...
- No way, it's above my pay grade!

Upphängd?

Idag har familjen varit på shoppingtur till Borlänge. Det är vansinne eftersom ingen av oss vill vara tillsammans med andra människor på helgerna och i Kupolen kan jag lova att det finns... "människor". Eller individer som konstant gick i vägen för oss; var uppklädda till tänderna; skrek som vettvillingar eller baktalade oss på språk som vi inte förstod.

Och Monstret har uppvisat oanade tendenser. Inte av "jag-slänger-mig-på-golvet-och-skriker-om-jag-inte-får-som-jag-vill"-varianten utan tendenser av "jag-gillar-att-gömma-mig-och-se-mina-föräldrar-få-panik"-typen. På Skohuset (nej, jag köpte inga skor) var hon helt plötsligt spårlöst försvunnen. Jag hann få panik innan hon inte kunde hålla masken längre och började tokskratta i sitt gömsle bakom en skohylla.

Det var svårt att inte få ett bryt och börja skrika... Men förklaringen verkade gå fram för på H&M gick den solitära kurragömmaleken som synes lite mer obvious till väga.

Det enda brytet stod Monstret för inne på Willys när två dumma föräldrar försökte sig på att hjärntvätta det stackars barnet inne på blöjavdelningen. "Ska du inte sluta bajsa i blöja nu, du är ju en stor tjej!" funkar inte. Varken härskarteknik (läs: hot) eller andra retoriska grepp funkar på denna fyraåring. Vad gör man?!

Dagens mest knäckande ögonblick för den ömma modern var när hon insåg att det stod "storlek 110" i vinteroverallen hon stod i begrepp att köpa. 

Tiden går för fort. Alldeles för fort.

Eh...

Eftersom jag fortfarande är i "samtal-efter-tolv-på-jobbet"-mode så var erbjudandeskylten på Vestlis fiske (jag vägrar använda apostrof-s:et de har i firmanamnet!) i Djurås hysteriskt rolig:

"7 drag 100kr"

Är man(nen) lättretad är väl det en bra affär?

Annars...

... är man ju glad över att man inte jobbar på SAAB. Eller över att man inte har sökt gymnasiechefstjänsten i Lärarjävelns kommun.

Man kan också vara glad över att man idag fick 11 personer att intressera sig för runor och att man fortfarande är vaken och kan se nästnäst sista avsnittet av The Killing.

Note to self

Kom ihåg att andas när du springer 30-sekundersintervaller. Det underlättar liksom om man gör det.

Meeen, det är kanske okej att flämta som en noskvalsterangripen hund en het dag om man sprang intervallerna med snitthastigheten 3.24? Jag kan dock intyga att det gick väääldigt mycket långsammare på hemvägen. Fast då letade jag ju, om än resultatlöst, i och för sig svamp samtidigt.

Jag kommer inte att kunna gå i morgon.

Not so much a hallelujah moment del II

Jag vill inte ha något med schemaläggning att göra. Vår schemaläggare gör ett bra jobb. Men just nu misstänker jag att det är för många slevar i grytan...

Egentligen borde jag vara tacksam. Lektionerna som försvunnit gör mina arbetsdagar hanterbara... Problemet är bara att vi ska gå efter pappersschemat - som eleverna tappat bort. Och vad gör de då? Jo, de kollar på Dexter - som vi säger åt dem att göra 38 veckor om året - och ser att det inte ligger någon lektion med Lärarjäveln där och så skiter de i att komma. Detta i sin tur leder inte till hanterbara lektioner för min del. Det är så kul att behöva upprepa samma instruktion 14 gånger.

Det är inte utan att man frågar sig...

Not so much a hallelujah moment

Tjugo minuter efter att jag läst Fridolins och Amins debattartikel ropade Tränaren från TV-soffan: "Om det du nyss läst var bra, vad säger du då om det här?"

"Det här" var sidan 115 och 116 på svt-text.

Han har gjort det igen. I mitt huvud svär jag nu en lång ramsa. Alla svordomar och skällsord jag kan uppbringa rasar genom mitt huvud, men inte ens jag kan förmå mig att skriva dem. Det är helt enkelt ovärdigt, till och med för mig.

Jan Björklund, min inte så högt ärade högste chef, och hans hejdukar ska ge "ytterligare en miljard kronor på en förstärkning av matematikämnet i den svenska skolan" för enligt Björklund är matte "inte vilket ämne som helst. Det är ett grundläggande basämne som är helt avgörande för Sverige som industrination och för vårt välstånd."

[Ny lång ramsa skällsord, varav några just uppfanns.]

Det mesta av pengarna ska tydligen gå till lärarfortbildning. Gissa vad den fortbildningen ska handla om. KATEDERUNDERVISNING!

Det är så jag tror att jag storknar. Björklund menar att eleverna mest sitter och räknar själva utan att veta vad de gör. Hädanefter ska det alltså bli så att läraren sitter bakom katedern och gå igenom varje tal i boken. Det kommer ju att stärka Sverige som industrination. Verkligen.

För att Sverige ska stärkas som industrination behöver vi entreprenörer. Ungar med nya idéer och infallsvinklar. Inspirerade ungdomar som vågar satsa på sina idéer. Man blir inte en våghalsig idéspruta genom att sitta fastbunden i skolbänken och lyssna på lärarens mässande och tvingas räkna i någon annans takt. Katederundervisning skapar möjligen terrorister men inte industrinationsräddande individer.

Satsa den där miljarden på inspirerande fortbildning för lärarna istället så att de i sin tur kan inspirera ungarna att tänka själva, att hitta nya vägar till målet, att våga göra verklighet av sina drömmar, och sist men inte minst: att göra skolan viktig för eleverna.

Jag tvivlar på att en katederundervisande mattelärare är någon som öppnar dörrar som eleverna inte trodde fanns; som inspirerade nog att eleverna vågar ta sig över ett hinder som kanske är för högt eller som eleverna tjugo år från nu skulle vilja ringa och tacka.

Men det spelar väl antagligen roll. Bara vi placerar oss högt i nästa Pisa-undersökning så är allt väl.

Hallelujah moment

Vid intagandet av kvällens näringsriktiga måltid lästes Aftonbladet. På debattsidan hade Gustav Fridolin och Jabar Amin skrivit en text med rubriken "Högre löner till lärarna viktigare än sänkt skatt".

Hallelujah! Fridolins och Amins debattartikel är som ljuv musik. Den får mig nästan att konvertera och bli miljöpartist.

"...många lärare kan vittna om hur önskan om en vikarie, en fortbildningsdag eller rentav högre lön mötts av det krassa konstaterandet att vi inte har råd."

Jag kan inte annat än hålla med. Under mina nio år på skolan har jag - eller någon annan lärare - aldrig fått sätta in en vikarie. När jag var sjukskriven i två veckor för att jag hostade lungorna ur mig på grund av en ilsken mycoplasma sattes det inte in en vikarie. Jag var hemma i en vecka, sedan var jag tillbaka på jobbet. Jag hade ångest för allt som blev eftersatt så jag gick tillbaka.

När jag skulle vara mammaledig fick jag eleverna att speeda på och läsa klart kurserna snabbare - för att spara pengar åt skolan- När det visade sig att de två klasser som inte hade möjlighet att snabba på takten inte fått någon vikarie i augusti, vad gjorde jag då? Jo, jag ammade Monstret, lämnade över henne i dörren till Tränaren och gick till jobbet fyra timmar i veckan.

Det var liksom enklast så...

Björklund är så orolig (mer om detta i nästa inlägg... för allt är inte halleluja i politiken.) för att Sverige placerar sig långt ner i Pisa-testerna. Han borde skylla detta på sina borgarkollegor. Fridolin och Amin förklarar detta:

 Under början av 90-talet fick var femte lärare gå samtidigt som klasserna växte och ungdomsjobben blev färre. I välfärdsbokslutet som regeringen tog fram kunde man konstatera det uppenbara: skolresultaten försämrades när barnen fick mindre tid med sin lärare. 

Vem sänkte skatten i början av 90-talet? Anyone?

Miljöpartisterna går vidare:

Kostnaden för ett enda barn som inte får en ärlig chans i skolan har beräknats till uppemot 15 miljoner. Det är ganska många lärarlöner.
En besparing på skolan blir därför aldrig en besparing alls. Det blir i stället en kostnad när färre barn får möjlighet att växa till de allra bästa de kan vara. Det blir en kostnad i oro och förlorad framtidstro, men också en kostnad som syns direkt i de offentliga budgetarna. Det vore därför fel att låta barnen betala ännu en kris.

"Färre barn får möjlighet att växa till de allra bästa de kan vara." Det är sanna ord. Det är vackra ord som beskriver en sanning som är uppenbar för alla utom för skattesänkarna i regeringen. Skattesänkningar sänker Sverige. Förstå det!

I ett arbete som läraryrket som, om man inte är friskoleanställd, är så beroende av skattemedel är skattesänkningar det värsta som kan hända. Sänkta skatter innebär färre vuxna i skolan, undermålig fortbildning och större klasser. Dessa saker leder i sin tur till ökad arbetsbörda för de vuxna som fått behålla jobbet. Ökad arbetsbörda och brist på fortbildning leder till griniga, trötta och omotiverade lärare. Omotiverade och griniga lärare leder till sämre och oinspirerande undervisning. Oinspirerande undervisning leder till sämre resultat hos eleverna och sämre resultat leder till ännu lägre placeringar i Pisa-undersökningar och dålig tillväxt i Sverige. Eller som Fridolin och Amin uttryckte det "...om lärarna förlorar arbetslusten, förlorar barnen och Sverige framtidsmöjligheter."

Jag är svensklärare och kan få ihop den ekvationen. Varför kan inte de styrande se sambandet?

Potentiella dojor

Är du vaken Spader, doj-mistress extraordinaire?

Lärarjäveln behöver smakråd. Vilka ska jag ha? De ska passa såväl till jeans som till kjol...

Eller har ni några andra tips?

Update... Det blev nummer ett. Hem på prov i alla fall...

Onödigt vetande

Snor en lista av Spader (som hon snott av någon annan):


Brukar du komma i tid? .
Ja. Jag känner mig sen om jag har fem minuter till godo.

Har du bra kondition?.
Det beror på vem man jämför mig med.

När blev du fotad senast? 
I förmiddags.

Hur känner du dig nu?
Irriterad.

Vanligaste färg på dina kläder?
Svart och grå.

Blir du bra på bild? 
Är enligt en del "fotogenisk". Men det håller jag inte med om.

När och varför grät du senast?
I går kväll när Tränaren högläste en betraktelse om Blaze Bayley i Aftonbladet.

Var det pinsamt att svara på det? 
Nä.

Hade du en bra kväll i går?
Igår ja.

Din favoritdryck på morgonen?
Det brukade vara kaffe. Nu? Vatten.

Kan du laga mat?
Igår, vid 34 års ålder, stekte jag pannkakor för första gången i mitt liv. Answer enough?

Är du nyttig? 
Periodvis. Nu är inte en sådan period.

Är du blyg? .
Inte direkt.

Vilken tid gick du upp i dag?
9:58.

Hur mycket krävs för att du ska bli full?
Definiera "full".

Har du spytt offentligt?
Nej.

Hur många timmar sover du?
För få.

Vad sa du senast? 
"Jag vet inte."

Var du på festival i somras?
Nä. Jag är för gammal. Eller nåt.

Vem ringer du när du är arg/ledsen? 
Det beror på anledningen, men i 9 fall av 10 Tränaren.

Vad skulle du behöva nu?
En tävling i korsordslösande mellan mig och Tränaren.

Har du snygga skor?
Jodå. Jag har många par skor i alla fall.

Vad var det första du sa i morse? 
"Somna om en stund till!"

Sov du i din egen säng i natt?
Ja.

Har nån annan sovit i din säng i natt? 
Ja. Tränaren och Monstret.

Har du körkort?
Ja.

Är du ensam nu?
Nej. Tränaren står bredvid mig och flossar tänderna.

Vad ser du fram emot mest denna vecka? 
Onsdagens besök på Avesta Art. Resten ger mig faktiskt lite ont i magen.

Spelkväll

Ikväll har det spelats.

Först bowling. Tränaren vann tätt följd av äldstabarnet på Vintervägen. Lärarjäveln var sist. Som vanligt i denna ädla sport. Monstret var med och hejade, åt chips och drack bubbvatten (kolsyrat vatten, för den som inte begrep det).

Efter middag på den lokala ickekinesiska restaurangen drog vi hem för att spela Buzz. Filmversionen, alltså. Jag vann en omgång. Alltså den omgång som Tränaren inte var med på. Sedan förlorade jag.

Jag är en förlorare, och en väldigt dålig sådan.

I bowlingen gjorde det inte så mycket, för jag vet att jag suger på bowling. Jag saknar verkligen förmågan att få iväg klotet rakt. Jag har tidigare sagt att jag petades ur korplaget i curling för att jag blev gravid. Det är en sanning med modifikation. Det har med kommunikation mellan kroppsdelar att göra.

I frågesporten gjorde det mycket att jag förlorade fastän jag vet att jag bor ihop med en karl som är en Rainman när det gäller film. Jag KAN jag också, men inte lika mycket och det retar mig kopiöst. Jag har retat mig på tjejerna i årets Robinson som bara klagar och kommer med dåliga bortförklaringar... och just nu är jag precis likadan själv. När Tränaren vann sista omgången kontrade jag med "Ja, men jag kan lösa A-korsordet i Allers utan hjälp!"

"Och vad hjälpte det dig i den här situationen?" var den mördande comebacken.

Ja, vad hjälpte det? Inte ett skit. Men Tränaren kan vara glad att jag inte reagerade som den gången vi spelade Alfapet i stugan. Då flög saker genom luften.

Jag hatar att vara dålig på saker jag vet att jag är bra på. Jag hatar att jag är en sådan dålig förlorare. Jag hatar det faktum att jag i skrivandets stund gör en mental lista på vad jag är bra på.

Listan är kort när jag väl vägt in "saker-jag-är-bättre-på-än-Tränaren"-parametern.