On the road

Sitter i bilen och är alldeles strax halvvägs till slutdestinationen Jokkmokk. Snörök och ett barn som inte har någon egentlig tidsuppfattning kännetecknar resan.

Vi skulle ju så stort åka tidigt. Någonstans i världen var det säkert tidigt, men inte hos oss. Har vi tur är vi framme vid 22-tiden...

Lärarjäveln snusar på och hoppas på det bästa. Väl framme väntar sovmorgnar och helpension. Nu ska jag bli frisk. Jag ska sova mig frisk.

Har dock löparskorna med mig utifallatt, liksom.

Tjohoooooooooo!

Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa! Wiiieeeeeee!
Var är Norge? Vaaaaaar är Noooorgeeeee?
Hahaha - efter Sverige!

OS-guld! OS-guld! OS-guuuuld!

Undrar vad Northug ska skylla på den här gången? 

Snor

enligt Wikipedia:

Snor eller nasalt mucus är det slem (mucus) som bildas av slemhinnorna i näsan. Slem bildas även av ackumulerad extracellulär vätska, vilken ökar i omfattning vid ett inflammationssvar. Under en dag kan det bildas upp emot ett par deciliter slem.

Slemmet transporteras bakåt i näsan och ned i svalget av cilieförande celler i slemhinnan. Luften som inandas innehåller en mängd damm och andra partiklar vilka delvis fastnar i snoret och därmed fungerar snoret som ett luftfilter och skonar lungorna. Detta syns tydligt då man vistas i förorenad luft då snoret får en gråsvart färg. Då nasofarynx är tillhåll för en mängd bakterier och virus är snoret en smittväg för fortplantning av infektioner såsom lunginflammation orsakad som komplikation av en rinit.

Färgen på slemmet beror på dess innehåll. Ju mer celler (vita blodkroppar) slemmet innehåller desto mer trögflytande och färgat (gult - grönt) blir det. Vid infektioner ökar mängden celler i snoret. Snor kan normalt också innehålla mindre mängder blod, eftersom blodkärlen i näsans slemhinnor är ytliga och kan brista vid mycket liten påfrestning. Om sekretet i näsan innehåller övervägande blod har en näsblödning uppstått.

Vid olika sjukdomar, exempelvis förkylning kan slemhinnorna bli inflammerade och vätskefyllda (akut rinit), varvid mängden snor ökar markant. Den vanligtvis gulaktiga färgen beror på vita blodkroppar, med viss inblandning av röda sådana.

Att blåsa ut snor från näsan kallas för en snytning, vilket man brukar göra i en näsduk.

Det känns tryggt att veta. Särskilt det där med att det kan produceras flera deciliter av det under en dag. Började tro att det var något fel på mig. Jaa, något mer fel än vanligt, då.

Less. Less. Less. LESS!

Monstret har sovit som en kratta i natt och hon hade tydligen ont i magen också. Vad gör man då? Skickar henne på dagis och åker till det efterlängtade arbetet? Nej. Man är en god mor och stannar hemma en dag till. Och jag är så jävla less. Jag har världens underbaraste unge, som just nu sitter med inbakade flätor i håret och pysslar med pärlor som inte hamnar på snöret utan mer på golvet samtidigt som hon diskuterar Ice Age 3 med mig, men jag är så less på att vara hemma att jag tror att jag går upp i torvatomer.

Det hör också till saken att jag tillbringade natten på soffan efter flera fruktlösa försök att somna. Det var dock rätt omöjligt eftersom Monstret inte låg still för fem öre och sparkade mig i ryggen hela tiden. Jag gick alltså och la mig på soffan. En kvart senare kommer Monstret och ska ligga bredvid mig. På soffan. Som tur var var extrabädden utdragen vilket innebar att vi faktiskt, tekniskt sett, skulle slippa trängas. Jag låg med ryggen mot Monstret och somnade faktiskt efter ett tag. Vaknar sedan av ett avgrundsvrål: Mamma! Du ska vända dig mot mig! Och det var ju bara att lyda...

Lärarjäveln är less och när Lärarjäveln är less så är snarstuckenhet nära till hands. Snarstuckenhet leder till utbrott och utbrott leder till gråtattacker. Jag ahr redan hunnit med en gråtsväng.

Monstret: Hoppsan! [Läs: Oj då, nu hamnade pärlorna på golvet.]

Det är bara att gå ner på alla fyra då...

Fast det är ju ganska svårt att vara arg på Monstret någon längre stund. Särskilt när hon ser ut så här.

Ännu en dag i vab:ens tecken

Känns nästan som att det blivit något av en måndagsgrej... men idag har Monstret varit friskt och det har vabbats ändå. Och här börjar Försäkringskassan att darra. Har Lärarjäveln fuskat med vab-dagarna?! Nejdå. Ni kan vara lugna.

48-timmarsregeln ni vet. I lördags, på sin faders födelsedag, klagade Monstret på ont i magen. Hennes ömma moder trodde att det var hunger. Det var det inte. Det var kräks som ville ut. Ungstackaren kräktes och skämdes och grät för att hon skämdes, inte för att hon kräkts. Hon är lustig på det sättet, Lärarjävelns älskade monster.

Det blev två gånger till under kvällen och tidiga natten. Hon och pappa sov på soffan. Ja, eller... hon sov, men inte pappa. Jag låg i storsängen ensam och jag sov som en stock... Skämmes!

I alla fall... efter dessa kräkor har hon varit som vanligt och det har varit småirriterande att inte kunna göra något på dessa dagar. Ungen är ju frisk - men ut bland folk ska man inte. Dessutom har väl min inkubationstid inte gått ut än heller... Eller har den det? Det är 48 timmar sedan det bröt ut åt monstret. Är Lärarjäveln home free då? Jag är en usel mor... Noll koll. Badmintonboll.

A Ferry-tale

Björn Ferry, vilken stjärna. Vilken kille. Vilken citatmaskin. Eller vad sägs om denna som levererades efter dagens "misslyckande" på masstarten, som svar på reporterns fråga om han var nöjd med "bara" en medalj:

Bor man i Afrika och får sitt första kylskåp är det en STOR händelse... Får man ett till så... ja, inte lika stort.

Ferry är kung.

Jag skäms...

...men egentligen bara lite.

Varför?

Jo. Så här är det. Lärarjäveln är ju pudelrockare i själ och hjärta. Lite hårdare hårdrock och en massa schlager har också letat sig in i mitt musikaliska bibliotek. Något som däremot varit bannlyst är soul och r'n'b. Whalande (vejlande?) rumpskakare göre sig icke besvär, liksom. Men. Jag måste nu komma med ett erkännande. På grund av en Ögonöppnare är jag nu frälst. Inte fullt ut, men på god väg. Hur kan jag ha förnekat Beyoncés storhet all denna tid? Vad har jag gått miste om? Lite ironi ligger bakom dessa ord för jag kommer nog att fortsätta att göra mig lustig över vejlande och texter som man bara kan gråta åt. Men Beyoncés Ego har en lätt lustig text i refrängen:

It's too big, it's too wide
It's too strong, it won't fit
It's too much, it's too tough
He talk like this 'cause he can back it up

He got a big ego, such a huge ego
I love his big ego, it's too much
He walk like this 'cause he can back it up

Vad sjunger hon om, egentligen? Måste nog ta upp detta bland mina likasinnade kollegor på jobbet... Hade passat bra i torsdags medan vi var i rätt mode.

Om jag nu inte köper hela konceptet så är jag i alla fall såld på denna låt. Lyssna och njut.

Varför?

Monsterdottern har lärt sig använda ett nytt ord. Eller rättare sagt, hon har lärt sig innebörden av ett gammalt ord och att detta ord kan reta hennes ömma lärarjävelmoder till vansinne. Ordet är 'varför'. Med ett enormt frågetecken efter. Det är svårt att svara lugnt och sansat när hon för femte gången frågar "varför?" på ett svar jag gett.

-Vad är det för dag idag?
-Det är lördag.
-Varför?
-För att det var fredag igår.
-Varför?
-För att det är lördag idag.
-Varför?
-För att det är söndag i morgon.
-Varför?
-Jaa... för att efter lördag kommer söndag.
-Varför?
-För att det är så. *ond blick*
-Jaha. *funderar fortfarande*

Fem minuter senare:

-Vad är det för dag idag?
-Samma som när du frågade senast.
-Men... Vad ÄR det för dag idag?
- *suck* Det är lördag.
-Varför?
-Jag vet inte.
-Nehej. Jag frågar pappa.
-Gör det du...

Hennes pappa fyller dessutom år idag. Jag har tydligen varit i någon sorts warpzone alternativt svart hål det senaste året för jag trodde att han blev 35 i år. I själva verket blir han 36.

Födelsedagen spenderar han i en slopestylebana med ett gäng av sina stora barn. Det är -12 och storm. Trevlig födelsedag. Åk hem. Kom hem.

Äntligen fredag

En lång vecka är till ända. Och jag orkar inte skriva något mer om den.
Grabbarna får sammanfatta:



Trevlig helg. Kör inte på någon älg.

APT

I lärarkretsar är begreppet APT känt. För oinvigda personer, med själen i behåll, betyder denna akronym 'arbetsplatsträff'.

Under dagens APT satt jag och tänkte ut alternativa versioner:

Alternativt paustagande
Aggressiva personers träffpunkt
Antagligen pinsamt trist
Antagonister petar och tröttnar...

och några till inte fullt så rumsrena alternativ.

Lärarjäveln är på skumt sjukt humör. Lärarjävelns arbetsrumskamrater har också varit på skumt sjukt humör idag, (Ja, inte alla då. Men nästan.) och det har lett till många skratt. Ungarna har varit rådlösa vid ett flertal tillfällen: "Ni är ju fan inte riktigt kloka..." och då höjde vi ribban (hahahahahahaaaa - den nivån alltså) ett snäpp till. LOL! (Och där sa rösterna åt mig att använda chattspråk igen. Förlååt!)

Rock Star Baby

"Titta, mamma! Se vad jag kan!"

Lärarjävelns ömma modershjärta bankar extra hårt av stolthet ikväll. Min dotter är en rocker. Jag säger det igen: Min dotter är en ROCKER! Det känns tryggt.

Curling och den osminkade verkligheten

Härmed kan meddelas att Sveriges curlingframgångar har smittat av sig ner i Korp-serien. Lärarjäveln kan numer titulera sig sambo till en tvåfaldig curlingkorpmästare. Han är en riktig sopa, sambon. Hahaha... Tänk om soptalangerna på is kunde utnyttjas när det kommer till städning på hemmaplan också. Det hade varit bra. Nejdå. Lärarjäveln är bara bitter för att hon blev petad ur laget när hon var gravid... Grattis Team Stenskravel! Det gjorde ni bra!

De senaste dagarna har jag inte klarat av att hålla den falska marknadsföringen uppe. Istället har baggyjeans, hoodie och osminkat fejs tagit plats i mitt snortyngda liv. Ingen vacker syn, det är ett som är säkert. Blek som en Alvedon, röd näsa och håret stripigt och i stort behov av klippning och färg... Men vem orkar fixa till sig när man knappt kan andas, och när andningen kommer igång börjar näsblodet rinna... Man kanske skulle börja ta det lite lugnt? Följa sina egna råd och stanna hemma tills man är frisk, t ex. Men det går ju inte. Sådant går ju inte för sig. Jag är ju inte död.



Det är bara att konstatera: Det finns BJ-låtar för alla tillfällen.

Västgötalagen

Kom på en grej, en rolig grej. Har fabulerat för ungarna i tvåan om medeltidslitteratur och det är alltid lika roligt att se deras miner när jag börjar prata blodshämnd och säger att jag skulle ha sluppit billigt undan på medeltiden.
- Varför då, säger de.
- För att jag är kvinna, säger jag.
- Men vadåååå, säger de.
- Ja, säger jag, kvinnor var inte tillräkneliga då heller.
- Vadå tillräkneliga?
- Kvinnor ansågs inte kunna ta ansvar för sina handlingar, så någon manlig släkting fick ta straffet stället.

Det var tider, det.

Klockan, funktionärerna och skidskyttet

Lärarjäveln sitter och filosoferar över var OS-arrangörerna har grävt upp funktionärerna till skidskyttet. I Vancouvers OBS-klasser? På någon trailorpark i någon förort? I något indianreservat där tid är något extremt relativt: "Nu går solen upp - då är det dag, och när det blir mörkt är det natt och då går man och lägger sig med eldvattnet som sängkamrat. Däremellan bryr vi oss inte så mycket."

Klockan verkar de inte kunna i alla fall.

I damernas lopp släpptes ACO iväg 15 sekunder för sent. Detta ska ha kostat OSS (Sverige!) minst en bronsmedalj. Enligt hörsägen alltså. I herrarnas lopp släpptes en yankee iväg för tidigt, före Ferry. WTF! (Förlåt, jag var tvungen... Rösterna sa till mig att jag skulle använda förkortningar. Jag har koll på interpunktionen och versalerna i alla fall. Är jag ursäktad?)

Ropa inte hej...

...förrän ån flyter baklänges. Nej då. Jag lovar.
Jag bränner den bron när jag kommer till den.

Och hela dagen idag har gått åt att snyta neongrönt snor ur min stackarsliga näsa och öka mina färdigheter i Photoshop. Satt i två timmar och försökte få en sak att fungera. Tog 10 minuters luch och fortsatte sedan. Och då funkade det. Hur enkelt som helst. Wahnsinn. Nu har jag dock lämnat arbetet vidare. Serviceteknikern får göra resten. Jag hoppas att åtta timmars arbete inte var bortkastat.

Jag behöver Bon Jovi. What say you? Some BJ, anyone?

Hur gick detta till?

Jag är tydligen jätteduktig. Och det är ju kul. Jag är duktig på många saker, men jag vet inte om jag är så duktig på Photoshop. Jag kan rita med penna och papper och jag har många bra (och dåliga) idéer. Men... Steget därifrån till att få till en snygg poster som ska tjäna som marknadsförare vet jag väl inte om jag kan. Har dock lyckats få som uppdrag att göra just detta och det skulle helst ha varit klart igår. Jag fick jobbet idag...

Nåja, det ordnar sig väl på ett eller annat sätt. Får väl jobba natt om inte annat. Det är ju lönegrundande. Hoppas jag.

Nu ska vi se om Spader lyckats lära Lärarjäveln något...


I'll be damned... Det är alltså inte för sent att lära den här hyndan att sitta...

I don't like Mondays...

Jag glömde ta bort nagellacket och ser ut som om jag vore på dekis.
Jag är hur trött som helst.
Jag är hur förkyld som helst. Verkar ha snor i varenda hålighet i huvudet.
Jag skulle inte ha sprungit igår. "Vad lär vi oss av det här?" "Att lyssna mer på kroppen än på hjärnan?" Jaja. Jag är dum i huvudet.
Jag har en dotter som vill vara hemma och har börjat hitta på krämpor. Ska det börja så tidigt?
Jag har ont i ryggen.
Jag hostar.
Jag har nervryckningar på ett väldigt underligt ställe. Och det ger sig inte.
Jag känner mig lite smått aggressiv.
Jag undrar hur man får upp YouTube-klipp... Äh. Får det inte att funka. Här kommer länken istället: http://www.youtube.com/watch?v=T5kMiYrWsXY

Sum-sum-summertime

Inte än då, men idag har våren visat sin efterlängtade nuna för första gången i år. Jag vet att det kommer att komma bakslag och säkert en hel hög med sådana. Men det gör inget för känslan som denna dag gett är fylld med hopp. Tänk att en sådan sak som att se kvicksilvret krypa över plusstrecket, att se det droppa från taket... Underbart.

Var och sprang 5 km idag. Det kändes bra trots att snoret rann under hela passet. Hade tänkt köra lugnt eftersom jag inte var riktigt riktigt hundra men efter ett tag höll jag på att bli lusig så jag ökade. Lite till och lite till och till slut slutade jag på i stort sett samma tid som jag brukar hålla i "friskt" tillstånd.

Jag har aldrig förstått det här med kosttillskott och proteindrinkar men jag hade köpt en Gainomax som jag skulle dricka efter avslutat pass. Det glorde jag också och det var en... lustig... upplevelse. Det smakade som något annat som enligt sägnen ska vara väldigt proteinrikt. Fast med jordgubbssmak. Läsaren får själv räkna ut vad Lärarjäveln menar...

Om lite mer än två veckor fyller Gud år. Han blir 48 år. Här är han. Gud.

Familjeliv och frustration

Jag har insett en sak idag: Jag ska inte hänga på olika forum (fora? Latinaren i mig säger att det borde vara fora...). Jag blir så arg på folk som tror att de vet bäst. Hela tiden. Vet de inte att det är jag som vet bäst?

Nej, skämt åsido. Var in på Familjeliv idag för första gången på nästan ett år. När dottern var på väg och liten var jag inne där flera gånger om dagen. Läste, begrundade och la på minnet. Inbillade mig saker och blev i stort sett hypokondriker och lidande av Münchhausen by proxy-syndrom. Tog mitt förnuft till fånga och slutade läsa och blev troligen en bättre mor. Idag kom dock ett återfall. Jag läste runt lite och hittade en tråd som tog upp ämnet "Varför skaffade du mer än ett barn?" och jag fastnade eftersom jag inte vill ha fler barn. TS skrev under sin fråga att han/hon inte ville provocera med sitt inlägg utan bara var nyfiken. Det bådade gott tyckte jag. Men icke.

Inlägg efter inlägg skrevs av fördömande hemmamödrar med "underbara barn" som "bara är till glädje" och de vill alla minst fem ungar. Och det måste de ju få tycka, men när inläggen börjar gå mot "jag vill inte att mitt barn ska vara ensambarn, för ensambarn är så odrägliga" brast det för mig. Jag var bara tvungen att svara... och jag blir så arg för att jag gör det.

Jag är väl dum i huvudet som inte vill ha fler barn. Men jag vill verkligen inte det. Varför utsätta sig för något man inte vill? Och om ni visste vad jag är less på att få frågan "När kommer nästa då?" ... Och ännu mer less är jag på de oförstående ansikten som jag möter när jag svarar "Aldrig." på den givna frågan.

Jag högaktar folk som skaffar fler barn, men låt mig vara enbarnsmor och ifrågasätt inte. Snälla.

Blä, blä blääääää

Vaknade i natt och kunde knappt andas. Monstrets sjuka hade tagit mig i besittning. Tänk om det kunde vara något (eerh... någon?) annat (annan) som kunde ta en i besittning någon gång i stället...

[Moderator:] Håll dig till topic Lärarjäveln.

Okej då. Det blev ingen träning idag heller alltså. Ingen frukost heller. Varför äta när jag inte ska träna? Det känns ju onödigt. Typ. Jag vet att jag är dum. Och hungrig. Jag vill ha lunch. Vad är klockan? Snart lunch. Nej, men då går jag väl och äter nu då. Eller senare. Vi får se. Men ska jag orka med eftermiddagen (Tack. Tack som fan, kära schemaläggare för att jag har 120 minuter svenska i eftermiddag. Mellan 14.15 och 16.15. Undrar om det kommer några elever. Nääää, skulle inte tro det. Men det är deras problem, inte mitt.)

Matmatmatmat. Hejdå.

Brave at heart

Only the brave should teach.
Only those who love the young should teach.
Teaching is a vocation.
It is as sacred as priesthood: as innate as a desire,
as inescapable as the genius which compels a great artist.
If he has not the concern for humanity,
the love of living creatures,
the vision of the priest and the artist,
he must not teach.

- Pearl S Buck

Lästips: http://smichael920.wordpress.com/2009/11/16/only-the-brave/

Värdegrund?

Värdegrund. Grund av värde? Ordet tål att vändas och vridas på och det har en hel timme denna eftermiddag ägnats åt. En hel timme. Otroligt, va? Något som var och en borde ha i ryggmärgen sedan barnsben är tydligen inte så viktigt. Tycker Skolinspektionen att vi tycker och därför har Värdegrundsgruppen tillsatts.

Värdegrundsgruppen. Fråga inte hur jag lyckades hamna där, men nu är jag där och gillar läget. Sunt löst folk har jag med mig där också. Vi är rörande eniga om det mesta och det skrämmer mig lite. För om vi är överens så finns det allt för många i kollegiet som inte är överens med oss. Tanken är att vi ska ta med vårt arbete ut bland kollegorna och det ska diskuteras i smågrupper. Jag vet redan nu hur det kommer att låta: "Men, har vi då inget bättre att göra?" Tydligen inte eftersom den där kommentaren kom...

Vi diskuterade lite fram och tillbaka idag och vår rektor sa att hon ofta såg lärare (läs: gymnasielärare) som inte hälsade på sina elever i korridoren. Hon fortsatte med att det är väldigt viktigt att eleverna känner sig sedda (check) och uppmärksammade (check) och ett enkelt sätt att få eleverna att känna sig sedda är att hälsa på dem i korridoren (check). Jag föreslog lite småironiskt att jag som checkat av ovanstående saker skulle testa att sluta hälsa på eleverna och då få se vad som händer... Fast, jag tror inte det. Det är mot min natur. Jag är inte sådan.

Jag sticker in huvudet på vaktmästeriet när jag kommer till skolan på morgonen. Jag snackar lite skit med städerskorna (no pun intended) när de sopar golvet i arbetsrummet. Min mat hinner bli kall för att jag stannar och pratar med mattanterna. Men framförallt: finge jag inte slänga käft med eleverna, spelar ingen roll om de är "mina" eller inte, så skulle jag lika gärna kunna säga upp mig.
Jag hoppas att detta grundande av värde leder någonstans. Att någon, några eller alla får upp ögonen; börjar se sig omkring och upptäcker nya perspektiv på tillvaron. Att fler lärare lämnar tryggheten bakom katedern och sätter sig på den istället. Eller kanske till och med ställer sig på den. Eller ännu värre (bättre): sätter sig bland eleverna. Och pratar.

Nejnejnejnejnejnej!

Jag är frisk. JAG är frisk. Jag ÄR frisk. Jag är FRISK.
Jag mår toppen. JAG mår toppen. Jag MÅR toppen. Jag mår TOPPEN.

Who am I trying to kidd, egentligen?

Jag har skippat ett löppass idag för att jag känner Piggelinmonstrets sjuka komma drypande och krypande som en våt och kall filt i ett fuktigt militärtält. Det var ju också en liknelse... Men ni missmissuppfattar. Ett skippat löppass känns dock väldigt surt. Som rönnbär ungefär.

Jag sitter alltså och totalvägrar förstå att jag håller på att bli förkyld. Jag var på väg på min date med löpbandet när en inre röst sa: Låt bli. Du ångrar dig i morgon. Och jag lydde. Och det irriterar mig fast jag vet att det var ett bra beslut. Jag hoppas att jag inte ångrar det i morgon.

I morgon ska jag vara pigg och glad hela dagen. Jag har en massa roliga lektioner med ännu roligare ungar och det gläder mig ofantligt. Hoppas att de har lika roligt som jag bara...

Ack, ack...

... så less Lärarjäveln är på vinter! Har missat vinterfriluftsdagen idag (tack vare lilla monstrets sjuka) och det är jag nästan glad för. Solen skiner, men det är kallt som i Dantes överfrusna helvete och jag vill bara att det ska bli vår. Jag vill springa efter ett torrt elljusspår. Jag vill kunna gå ut utan att behöva täckjacka och vinterskor. Jag vill kunna gå ut med mitt monster och gunga, åka rutschkana - utan att behöva ta på fleecekläder, overall och handskar. Näääääää, vad less jag är. Jag vill ha rinnande ögon och näsa. Jag vill käka Clarityn. Jag vill ha fräknar på min näsa!

Min Piggelin-addict verkar ha frisknat till. Hon åt ganska bra med mat till lunch och det ser hennes ömma moder som ett fall framåt. Dagis i morgon, alltså. Jobb, för min del. Och det ser jag fram emot. Har jag berättat hur mycket jag gillar mitt jobb? Jag älskar mitt jobb.

Klassrumssituationen är det jag syftar på. Det som händer bakom kulisserna i arbetsrummet är väl mindre roliga, men jag kan inte låta bli att älska mitt jobb ändå. Jag gillar mina ungar. Mina ungar sköter sig. (De flesta i alla fall... det finns ju en del som lyckas försova sig i tid och otid och dessutom lyckas missa tandläkartider. Jämt. Hej Ida!) Det gör inte andras. Nåväl. Jag tror att jag jobbar på Sveriges bästa gymnasieskola. Den måste vara det.

Knäppt att gilla sitt jobb så mycket? Kanske. Men jag vet att jag är knäpp. Jag är en tok. Det får jag höra ganska ofta. Jag kan ta det. Jag är en tok, och en stolt sådan.

Tre år (nästan) och redan missbrukare...

Ja... det är väl inte så hemskt som det låter, men faktum kvarstår. Min inte tre år fyllda dotter är en missbrukare. Av Piggelin. Det började för ungefär ett år sedan när hon var magsjuk. Det enda som gick ner och stannade nere var just Piggelin. Efter detta har det inte gått många dagar utan att frysen varit full med Piggelin. Snart borde jag nog söka spons från GB. Har ju nämnt Piggelin fyra gånger i texten redan. Det lär bli fler.

Nu är mitt vetgiriga monster sjuk igen. En lite mer diffus sjuka denna gång. Feber på kvällarna, illgrönt snor, matvägran och allmän trötthet var det från början. Nu är febern borta, grönsnoret och matvägran är kvar och den allmänna tröttheten visar sig icke på kvällstid. Eller ja, hon är trött och vill sova och går fogligt och lägger sig men är uppe igen efter två timmar och då ska det sovas i stora sängen. Läs: föräldrarnas säng. Och vi måste ligga bredvid. Vid halv tio på kvällen. Roligt? Nej. Uselt? Ja. Om jag känner mig usel för att jag känner så? Ja. Om jag känner mig usel för att jag formligen klättrar på väggarna av att vara hemma med henne? Ja, så inihelvete. Det är dock bara att bita ihop. En dag till. Sen blir det dagis oavsett hur natten varit.

Försöker Bon Jovi-terapia mig ur mitt tillstånd, men det funkar illa. Varken låtar som http://open.spotify.com/track/1K95m0tusqzkVum2PmzeIk eller bilder som dessa verkar få

mig i riktig balans. Eller obalans. Välj själv. Men nog är han snygg? Rrrawr...

Sen var det ju det här med Piggelin då... Det är återigen det enda som monstret vill ha. Hon har ätit mindre än en haitier (Oj... Skrev jag det där? Förlåt. Usch, så får man inte göra. Men om man vill ha fler sådana kommentarer kan man besöka https://www.flashback.org/t1105002) sedan i onsdags. Det har köpslagits med Piggelin. Det har hotats med Piggelin. Det har mutats med Piggelin. Och det ligger glasspinnar överallt. Överallt. Jag blir galen. Galen, says I. Välkommen till småbarnsföräldervärlden, says you.

Jag behöver en Piggelin. Eller en date med Jon. Says I.