15 januari 2011

Mål och mening

Ibland undrar jag om det finns något mål eller någon mening med min blogg. Det finns fem registrerade följare och ytterligare två trogna läsare i världen (tack för att ni läser!), resten av statistikrapporterna är random clicks. Jag vet inte om jag vill ha fler läsare, fast det vore väl typ... kul? Det är klart att det vore! Självklart vill jag att fler ska ta del av mina (o)klokheter.

Varför gör jag det här? Och vad är egentligen "det här"? Jag har ingen aning. Eller jag vet ju varför jag började blogga. Det var för att peppa mig själv att 
- träna (fail, efter att det gått jäävligt överstyr)
- bearbeta saker på jobbet (faaaail)
- beskriva en jobbande småbarnsförälders liv (not so big fail)
- skrika ut min kärlek för Bon Jovi (no fail)
- snacka om film (småfail)
- skälla på dumma politiker (Björklund skulle ge mig betyget 2, ett starkt IG)
- visa att bloggar inte behöver vara fulla med särskrivningar och stavfel [läs: vara en dryg svensklärarjävel] (no fail)... 

En sådan spretig blogg är svår att kategorisera på t ex Bloglovin', Bloggtoppen eller andra bloggsamlingar. För var skulle mitt raljerande höra hemma? I filmkategorin? I musikkategorin? I mammakategorin? Politikkategorin? I vardagskategorin? Det är väl där, om den ens finns, jag skulle passa. Men jag vill ju inte vara vardaglig! 

Inte undra på att ingen läser vad jag skriver...

Jag skulle kunna lägga ut mina inlägg på Facebook, men det finns ju vissa personer som jag kanske inte vill ska läsa vad jag skriver här, som skulle hämma mina utläggningar om ditten och datten. Och det vill jag ju inte. Eller? Nä.

Vad vill jag då? Inte fan vet jag. Det enda jag vet är detta:

10 kommentarer:

Nat sa...

Fröken, jag är en av dessa fem trogna läsare! haha :)

Anonym sa...

Nu har du fått ett nytt fan på bloglovin. ;D

Anonym sa...

Ja brukar oxå läsa lite då å då :-)
Kram från "jaktkollegan"

Spader Madame sa...

Sugpertrogen läsare. Vad man vill med sin blogg kan ju ändras med tiden, min blogg har gått från en sluta röka-blogg till en börja jobba-blogg, via en massa tokiga teman.

Någon jag känner beskrev bloggen som en levande text och ett sätt att levandegöra är ju att interagera med andra bloggare.

Kommentera och kommenteras...

Kix sa...

Ännu en trogen läsare, fast jag vet inte hur man gör när man är officiell följare. Anmäler man sej, typ? Gud, jag kan ju inget. Men lägga till i favoriter kan jag och där har du varit länge :) För vi delar ju på kärleken, du och jag ;)

Forsätt skriva som en svensklärarjävel. Skönt att slippa störa sej på fel aktiga sär skrivningar ;)

Pussen!

Lärarjäveln sa...

Damnation! Det funkar... :)
Massor med <3<3<3<3<3<3<3<3<3 till er!
Nat: Det känns tryggt!
Jaktkollegan: Haha, det är bra det! Allt väl, da noLi?
Spader: Du är min bloggmentor, bara så att du vet.
Kix: Aj laav jo.
Anonym: Tack. Och jag är inte alls nyfiken på vem du är. Nejdå. Inte.

Anders sa...

Jag håller med dig om att det är en fröjd att få läsa någon som kan skriva och vet att använda vårt vackra språk! Nu ska jag också följa din blogg och hålla mig uppdaterad på vad som händer i ditt liv... och vem vet... en vacker dag kanske jag kommer och hälsar på också!
Kram :)

Lärarjäveln sa...

Tack Anders... Du är bäst!

Anonym sa...

Ja, här är en sen kommentar men positiv. Jag fick benämningen "tjejlärare" igår av en mycket särskild elev (för mig). Det uppskattades mycket av mig som är en bit överårig. Vill gärna läsa bra skriven text med udd på innehållet. Anser också att lärare inte tillhör en trist kategori av människor.
UB

Lärarjäveln sa...

Tack för din kommentar, Anonym!
Jag hoppas att jag kan fortsätta behålla udden så att jag behåller dig som läsare!