Mål och mening

Ibland undrar jag om det finns något mål eller någon mening med min blogg. Det finns fem registrerade följare och ytterligare två trogna läsare i världen (tack för att ni läser!), resten av statistikrapporterna är random clicks. Jag vet inte om jag vill ha fler läsare, fast det vore väl typ... kul? Det är klart att det vore! Självklart vill jag att fler ska ta del av mina (o)klokheter.

Varför gör jag det här? Och vad är egentligen "det här"? Jag har ingen aning. Eller jag vet ju varför jag började blogga. Det var för att peppa mig själv att 

- träna (fail, efter att det gått jäävligt överstyr); 

- bearbeta saker på jobbet (faaaail); 

- beskriva en jobbande småbarnsförälders liv (not so big fail); 

- skrika ut min kärlek för Bon Jovi (no fail); 

- snacka om film (småfail); 

- skälla på dumma politiker (Björklund skulle ge mig betyget 2, ett starkt IG); 

- visa att bloggar inte behöver vara fulla med särskrivningar och stavfel [läs: vara en dryg svensklärarjävel] (no fail)... 

En sådan spretig blogg är svår att kategorisera på t ex Bloglovin', Bloggtoppen eller andra bloggsamlingar. För var skulle mitt raljerande höra hemma? I filmkategorin? I musikkategorin? I mammakategorin? Politikkategorin? I vardagskategorin? Det är väl där, om den ens finns, jag skulle passa. Men jag vill ju inte vara vardaglig! 

Inte undra på att ingen läser vad jag skriver...

Jag skulle kunna lägga ut mina inlägg på Facebook, men det finns ju vissa personer som jag kanske inte vill ska läsa vad jag skriver här, som skulle hämma mina utläggningar om ditten och datten. Och det vill jag ju inte. Eller? Nä.

Vad vill jag då? Inte fan vet jag. Det enda jag vet är detta:

This is the story of my life 

 And I write it everyday

 I know it isn't black and white 

 And it's anything but grey

 I know that no I'm not alright, but I feel ok cos 

 Anything can, everything can happen 

 That's the story of my life...