Eller jo, idag har något stort hänt.
Jag. Har. Ätit. Surströmming. För första gången i mitt liv och det lär nog vara den sista också. Kanske. Det var ju inte uräckligt, men heller inget jag tror jag kommer att längta efter. Strömming är och förblir strömming och strömming är inte gott.
Okej? Okej.
(Och det är fan inte gott när man, sju timmar efter intagandet, rapar...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar