33

33. Vilken dum siffra. Otroligt dum.
33. Usch.
33. Det är jag. Idag.

Och det hade ju kunnat börja bättre... Tänkte vara en snäll fröken och kollega och köpa med mig tårta och dylika attiraljer. Jag var dock inte säker på hur mycket jag hade på kontot så här efter all semester så jag gick till bankomaten för att ta ett kontoutdrag.

Klockan är alltså sju minuter över åtta när jag står och väntar på min tur. En vaktmästare från det kommunala bostadsbolaget står före mig i kön. Han får sitt kort, sina pengar och går därifrån.

Jag går fram och bankomaten ser ut så här:

Och jag trycker in kortet. Inser för sent att det där automatiska mottagandet inte går igång och att mitt kort sitter fast, och för långt in för att jag ska kunna pilla ut det.

Och då ser jag att det står, med röda bokstäver, att bankomaten är stängd... Jahaja. Vad gör man nu då? 120 kr i plånboken och inget snus. Och jag som skulle köpa tårta...

Chansar och ringer till banken och faktiskt var det någon där och svarade i teefon. Hon släpper in mig på banken, spärrar kortet (Hon undslapp sig ett något förskräckt "oj!" när tillgångar och skulder-vyn ploppade upp på hennes dator. Då ville jag gråta på riktigt.) och beställer ett nytt. Som kommer om TRE dagar. Har jag tur kommer det på fredag, men med tanke på den selektiva postutdelningen här i byn så lär det väl ta en vecka...

Fast, varför gråta över uppätna kort? Jag har i skrivandes stund fått 127 gratulationer på Facebook.