Nu har han gjort det igen...

Kan inte någon bara sätta munkavle på Jan Björklund?

Dagens skörd:
Angående invandring, så är den fria varianten inte möjlig  ”...men vi ska vara ett relativt humant och öppet land”.


Sverige är inte på något sätt humant så länge di blåe är vid makten. Punkt.


"Långa väntetider i vården är ofta en organisationsfråga." 


Kan det möjligen inte bero på att skatterna sänkts så inihelvete att personal varit tvungen att sägas upp? Men det kanske är en organisationsfråga...


"När man pluggar har man det knapert. Man behöver cash i 20-årsåldern. Det som är viktigt då är att få medel, inte om det är lån eller bidrag. Men pluggar man ett par år så får man en högre inkomst senare i livet så jag är beredd att försvara att man ska betala tillbaka det då."


Vem fan VILL ta studielån? Idag, 8 år efter att jag slutat plugga är skulden nästan lika stor som den var 2002. Den tar aldrig slut. Den rödgröna röran vill höja bidragsdelen och jag hoppas att alla studenter som är tvungna att ta lån röstar på dem... Men di blåe vill inte att en "vanlig" människa ska kunna skapa sig en dräglig framtid. Arbetarungar ska veta sin plats. Lärlingsplats, that is.


Igår tyckte han att det var viktigare att satsa på att forskare vill komma till Sverige än att barngrupperna på fritids skulle bli mindre...


Och det här är fanimej röstfiske. Gå inte på det! 


See the big picture, people. Big picture.

Mental anteckning

Mental anteckning: Alkohol förstör kroppen.

[Kan även läsas: Lärarjäveln har blivit för gammal och klarar inte av att dricka fyra (4) öl under en hel kväll och vara vaken till halv ett på natten. Dessutom har hon träningsvärk av att bowla...]

It's the story of my life...

Tränaren

Helt plötsligt blev Lärarjäveln fjortis. Tänkte på Tränaren och blev alldeles pirrig...

This one's for you, wing man:

Lärare är troll

Att vara lärare är ingen lek, men att inte vara lärare är heller ingen lek. Vi lever i vår lilla lärargärningsbubbla och kan inte annat. Vi finns där inne i vår värld. 


En värld som inte skulle existera utan våra elever. En värld som inte skulle existera utan den kunskap som vi lärarjävlar faktiskt har om allt möjligt väsentligt och oväsentligt där ute i den stora vida världen. 


De viktigaste är dock eleverna. De som ibland driver oss till vansinne när de ständigt kommer försent; eller när de småler för att de vet att uppgiften man gett dem inte kommer att kunna göras eftersom C.S.I-avsnittet slutar med en cliffhanger, men inte berättar det för fröken; eller de som förgyller ens tillvaro med insikter som man inte trodde rymdes i en 18-årings hjärna.

Eller de som ser att man behöver en kram eller en Frukt&Mandel och faktiskt levererar båda.

Det är sant. Jag vore inte mycket utan mina elever. De formar mig och därigenom sin undervisning utan att egentligen veta om det. Eller vet de det? En del vet nog, andra inte.

Förkylt

Läget är inte under kontroll. Det är förkylt i Casa di Lärarjäveln. Monstret drog hem något i fredags och det har nu fått fäste i den ömmande modern. Ingen idé att deppa över tjockt snor, lika bra att få det gjort...

Men lite surt är det allt. Träningen får anstå för jag tänker inte göra om vårens dumheter. Och det är väldigt så förnuftig jag blivit över sommaren:

• Jag har sagt nej till två duktiga elever som ville ha mig som lärare i tyska. Jag orkar inte med fler "handleda-elever-medhänderna-bakbundna"-kurser. De accepterade det.
• Jag inser att jag inte kan träna med förkylning i kroppen.
• Jag for hem vid lunchtid idag för jag lyssnade på kroppen...
• Jag har ringt optikern. Jag behöver (andra) glasögon...

Efter 33 år kanske jag blivit förnuftig. Fast, man får nog räkna med bakslag.

Nu undrar jag bara en sak: Varför sitter jag vid datorn när jag typ har migrän? Det är dumt. Mycket dumt. 

Riktig kärlek

Lärarjäveln kom just på vad riktig kärlek är. Det är inte att pussas, gulla, kela och hela tiden bedyra varandra saker.

Det är, att utan att knota ett endaste dugg, raka sin sambos håriga rygg så att naprapaten ska få fritt spelrum i morgon. 

Eller som den gången när jag skulle göra slingor på mig själv och inte hade mina ögon i nacken igång och Tränaren satt (visserligen suckande, men ändå...) med virknål och gjorde världens finaste och jämnaste slingor.  

Det, mina vänner, är riktig kärlek.

Yesssssss...

Demolition Woman is back!

Pappersälgsskjutningen gick ju sådär i förra veckan så jag var ju tvungen att åka och försöka igen ikväll. Utan Monstret den här gången, för hon skulle minsann "vara hemma med pappa ikväll".

Och dra mig baklänges på en stor jävla kalesch: Det gick som det brukade. Bra, alltså. Undertecknad får nu alltså vara med och jaga älg i höst. [Läs: Betala drygt tvåochetthalvt tusen spänn för att sitta ute i skogen i en vecka och fundera alternativt frysa.]

Annars då? Jooovars. Första mötet med årets ettor. Lekar på "Parken". Kommunens revisorer skulle gråta blod om de visste hur många mantimmar som slösats bort idag...

I morgon kommer mina älskade ungar tillbaka till verkligheten och det ska bli kul att träffa dem igen: Blomman, Volvo-bruttan, Rödluvan, Piff och Puff 1 och Piff och Puff 2, VD:n, Freeride-wannabeen, Hockey-hunken, Boll-Kalle och Värvningen (som jag skulle ha gjort armband åt...). Hoppas sommaren har levt väl med dem.

Det finns andra älskade ungar som jag faktiskt också längtar efter att träffa. Alfa-honan, t ex. Och faktiskt rätt många i hennes klass. Jag har saknat att driva med Urban, Mr iPhone och Boule-mästaren. Jag vill höra allt om deras konsertäventyr, filmtittande, smygtittande, fjärilar i magen-pirr. Jag har saknat mina ungar. Mine... My own... My precious!

Och annars då? Jooovars. Det är rätt okej. Jag vill ha en ny tatuering. Det är ju snart nio månader sedan sist.

33

33. Vilken dum siffra. Otroligt dum.
33. Usch.
33. Det är jag. Idag.

Och det hade ju kunnat börja bättre... Tänkte vara en snäll fröken och kollega och köpa med mig tårta och dylika attiraljer. Jag var dock inte säker på hur mycket jag hade på kontot så här efter all semester så jag gick till bankomaten för att ta ett kontoutdrag.

Klockan är alltså sju minuter över åtta när jag står och väntar på min tur. En vaktmästare från det kommunala bostadsbolaget står före mig i kön. Han får sitt kort, sina pengar och går därifrån.

Jag går fram och bankomaten ser ut så här:

Och jag trycker in kortet. Inser för sent att det där automatiska mottagandet inte går igång och att mitt kort sitter fast, och för långt in för att jag ska kunna pilla ut det.

Och då ser jag att det står, med röda bokstäver, att bankomaten är stängd... Jahaja. Vad gör man nu då? 120 kr i plånboken och inget snus. Och jag som skulle köpa tårta...

Chansar och ringer till banken och faktiskt var det någon där och svarade i teefon. Hon släpper in mig på banken, spärrar kortet (Hon undslapp sig ett något förskräckt "oj!" när tillgångar och skulder-vyn ploppade upp på hennes dator. Då ville jag gråta på riktigt.) och beställer ett nytt. Som kommer om TRE dagar. Har jag tur kommer det på fredag, men med tanke på den selektiva postutdelningen här i byn så lär det väl ta en vecka...

Fast, varför gråta över uppätna kort? Jag har i skrivandes stund fått 127 gratulationer på Facebook.

Orka...

Denna dag:

1. Lämning på dagis en timme efter att jag borde ha varit på jobbet. Monstret gråter.

2. Kommer en timme och en kvart sent till första arbetsdagen. Clearat med chefen, men ändå...

3. Irritation på Det Som Brukar Irritera Mig på jobbet. Känner hårstrån lossna från skalpen i ren förtvivlan. (Ja, fläcken är både kvar och större.)

4. Försöka jobba. Går dåligt. Tänker på ett Gråtande Monster. Ringer dagis: Nääää, ingen fara. Det gick över på en gång! Så bra då. Jobba på...

5. Möte. Ska tydligen få mer tid att ta ut som ledighet "för alla kurser som du tagit extra". Åh, fan. Men man får ju inte jubla bland kollegorna. Sådant är fult. Inombords skrek jag: JAAAAAAAAAAAAA! Någon ser vad jag gööööööör!

6. Cykla hem och skynda till föräldrahemmet för att hämta farsgubbe och åka på skjutbanan. Monstret vill följa.

7. Letar i exakt 26 minuter efter hennes knallrosa hörselskydd och hittar dem i badrummet...

8. Anländer på det grå stället och packar in gevär och mormor och morfar i den nya lilla bilen. (Har jag inte berättat det? Vi har en ny bil. Eller en annan i alla fall. En liten grå sak. Berättar mer sen...)

9. Skjuter så inihelvete dåligt att jag blir alldeles knäckt. Monstret busar med alla gubbar och har HUR kul som helst. Och jag vill bara gråta. Och det gör jag hela vägen hem. Helvetes jävla prestationsångest.

10. Fåtöljen. Datorn. Bloggen. Spotify. Bon Jovi. Och mer Bon Jovi. Ännu mer Bon Jovi, och så lite Bon Jovi på det.

Vad Tränaren gör? Han ser skatorna i Newcastle bli totalt utspelade av Man U i premiärmatchen. Den här snubben har odlat tangorabatt och tänker inte raka sig förrän de vinner en match. Det lär bli knävelborrar som det här ser ut...

Annars då?

Annars händer inte mycket i Lärarjävelns liv förutom att hon ideligen får multipla spel på politiker.

Eller jo, idag har något stort hänt.

Jag. Har. Ätit. Surströmming. För första gången i mitt liv och det lär nog vara den sista också. Kanske. Det var ju inte uräckligt, men heller inget jag tror jag kommer att längta efter. Strömming är och förblir strömming och strömming är inte gott.

Okej? Okej.

(Och det är fan inte gott när man, sju timmar efter intagandet, rapar...)

Now we're talking

I ett tidigare inlägg ondgjorde jag mig över min högste chef och hur han tänkte genom lagstiftning tvinga störiga ungars föräldrar att sitta med i klassrummet.

Nu har jag läst något bättre. 1 september kommer en lag som gör föräldrar betalningsskyldiga om deras barn ägnar sig åt skadegörelse. När jag läste detta kändes det som en bra idé. "Fan, vad bra! Det kanske tar skruv och att folk uppfostrar sina ungar till goda samhällsmedborgare som inte förstör för varandra och andra."

Sedan läste jag kommentarerna till artikeln och även en annan artikel som tog upp samma sak och även dess kommentarer. Signaturen "Äntligen" skriver så här:

Sossarnas flum samhälle [sic!] ska bort

Äntligen. Naturligtvis ska föräldrarna betala för sina barns skadegörelse när de är under 15 år. Sossarna har under allt för lång tid skapat ett flumsamhälle där man får göra vad man vill utan att ta konsekvenserna. Jag hoppas verkligen att Sossarna kommer till makten igen och får möjligheten att förstöra Sverige och att dränka oss i bidrag och utlandsskulder.

Och jag vet sannerligen inte om personen bakom signaturen är ironisk, sarkastisk eller bara dum. Det lutar antagligen åt det senare (och särskrivningen i inläggsrubriken hjälper ju inte direkt till för att bevisa motsatsen). Men det här var inte vad jag egentligen ville tala om utan det faktum att föräldrar måste betala för det som deras barn förstör.

Så långt allt väl, men om vi går tillbaka till Kalle som spelar Allan i mitt klassrum; han som kämpat så hårt för att hans polare inte ska fatta att hans morsa pundar och verkligen inte vill att alla ska se hur han har det. HUR ska Kalles mamma kunna betala för det Kalle förstör? Det kan hon inte, för hon HAR inga pengar.

Och vem ska då betala? Jo, skattebetalarna. Jag har skrivit tidigare att jag gillar att betala skatt och det gör jag fortfarande, men... Jag har ingen lust att i slutändan ge mina skattepengar till en företagare som har fått sitt skyltfönster krossat utan jag vill hellre spendera pengarna på att hjälpa Kalle på fötter. Jag betalar gärna för att Kalle ska ha fler lärare och mer personal i skolan som SER honom, hans rätta jag, så att han slipper ränna ute på stan och känna sig tvingad att fara med fan - bara för att någon ska se masken han satt på sig. 

Och det är väl det som gör att jag inte är villig när Alliansen kallar, antar jag.

Och här och här finns artiklarna jag svamlat om.

Virusvarning

Ett nytt virus sprider sig, kallat "arbete". Om du får "arbete" från dina kollegor, din chef, via e-post eller på något annat sätt, rör inte "arbetet" på något sätt. Detta virus raderar ditt privatliv. Om du fått viruset, följ dessa instruktioner.
1. Ta på dig jackan och ta två goda vänner med dig.
2. Gå till närmaste pub.
3. Beställ 3 drinkar.
4. När du upprepat punkt tre 14 gånger märker du att "arbetet" totalt har raderats från din hjärna.
Skicka denna virusvarning omgående till minst fem av dina vänner. Om du inte har fem vänner, har viruset redan påverkat dig och arbetet har tagit kontrollen över ditt liv... Lev idag, imorgon kan det vara försent!

Jobbet...

Lärarjäveln gjorde som lärarjävlar bör: For till jobbet för att höra när det är tänkt att man ska börja på måndag.

Slutresultatet? Ont i magen.

Tänk om man skulle ta och göra något annat? Det är ju inte direkt läge för det i dagens kapitaliststyrda samhälle med den arbetslöshet som finns... Men OM jag skulle göra något annat, vad skulle jag vilja göra?
                                                                                      
1. Möbelmonterare på IKEA
Pro: Enkelt jobb, kräver minimal tankeverksamhet, roligt!
Con: Närmaste IKEA är i dagsläget 25 mil bort. Antagligen sämre lön än vad jag har nu vilket i sig inte säger så mycket...

2. Plugga något intressant
Pro: Ska ju plugga lite i höst, men det är på halvfart och helt på distans. Dessutom är det ämnen som jag ju egentligen redan kan... Förhoppningsvis inspirerande.
Con: Att plugga heltid är inget alternativ - har inte råd.

3. Öppna/ta över ett B&B i Skottland och odla får
Pro: Ny miljö, spänning
Con: Vädret, flytt, osäker inkomst, jag gillar inte får.

4. Åka till Indien och lära mig yoga - på riktigt
Pro: Själen skulle må bra. Kroppen skulle må bra.
Con: Familjen skulle inte må bra. Jag skulle inte palla att vara borta från dem och att ta med man och barn går ju helt bort. Har inte råd.
Och sen är alternativen slut.

Jag får nog fortsätta vara lärarjävel. Det kanske blir roligare när man träffar ungarna.

Vad skulle man ta sig till...

...om inte elever fanns?

I ett tidigare inlägg efterlyste undertecknad Lady Gagas skiva. Ett par dagar senare kom en utflugen fågel flygande med den. TACKTACKTACK!

Idag har Lärarjäveln svurit och jävlats med html-kodning (det heter väl så?) och det är bara att konstatera att svensklärarjävlar inte ska hålla på med sådant. Men, som en knight in shining armour kom Spaders Äldste till undsättning och han kodar i skrivandets stund så macen blöder. Typ. Spader menar att jag ligger bra till...

Tack älskade ungar för att ni finns.

Update!
Och se nu så fint det blivit! Tack världens nästa Rockstar!

Monstret kommenterar

Tredje dagen på nya dagiset och inskolningen går (peppar, peppar) fint.

Lärarjäveln: Hur har det varit idag?
Monstret: Bra.
Lärarjäveln: Vad har ni gjort då?
Monstret: Jag vet inte.
Lärarjäveln: Vet du inte? Nehe... Lekte du med leran idag också?
Monstret: Ja vi gjorde våfflor idag med. (skratt)
Lärarjäveln: Vilka lekte du med då?
Monstret: [funderam min] Hmm... Fästmannen, Stjärnan och... öööh... Fröken E! Men sen lekte jag med... Sen lekte jag med... Äh... Jag kommer inte ihåg vad de heter!

Det är inte lätt att vara liten i den stora nya världen.

Ursäkta röran!

Jag bygger om.

Och igen.

Förändring är inte av ondo.

Näää nu...

De senaste dagarna har Lärarjävelns högste chef, utbildningsminister Jan Björklund, levererat det ena underliga förslaget efter det andra i pressen. Det ena var att det skulle lagstiftas mot burka och niqab i skolan. Lärare måste kunna se sina elever i ögonen, menade han. Och det är ju sant, men att lagstifta om det? Flört med Sverigedemokraternas väljare är vad det är.

Det andra han kommit på var att skolk ska införas i betyget. Alltså att frånvarotimmarna ska stå i betyget. Jag förstår inte... Hade det varit tänkt så att skolk får tas i beaktande när betygen i de olika ämnena ska sättas, då hade jag förstått det. Då hade det funnits en poäng.

Idag sommarpratade Janne B och kom med nästa idé: Föräldrar till struliga elever ska tvingas att sitta med i klassrummet för han "...är rätt övertygad om att Kalle som spelar Allan och ska vara cool i klassrummet kommer att uppföra sig betydligt bättre om mamma eller pappa sitter på en stol längst bak i klassrummet."

Föräldrarna ska tvingas och lockas samtidigt för de ska ersättas för förlorad arbetsinkomst. Men. Och det finns ett stort men, vilket alla undervisande lärare med något sorts mentorsansvar vet: Elever som är struliga har ofta föräldrar som är frånvarande. Föräldrar som aldrig dyker upp på ett mentorssamtal. Föräldrar som när de väl dyker upp inte kan förstå att deras barn gjort något fel... Dessa föräldrar kommer att sitta längst bak i klassrummet och hånskratta tillsammans med sitt barn. Och det blir ju roligt. Men.

Föräldrarna som inte finns då? Kalle kanske är skilsmässobarn. Mamma kanske knarkar och pappa bor på Jersey och skiter fullständigt i sitt barn. Anledningen till att Kalle spelar Allan kanske ligger i denna problematik? Ska vi då inte hellre hjälpa Kalle än försöka släpa hans knarkarmorsa till skolan? Kalle kanske har gjort allt för att ingen ska få reda på att han är på gränsen till hemlös?

Men. I dagens blåa Sverige sköter vi oss själva och skiter i andra. Vi vill inte betala skatt, men vi kan betala dyra sjukförsäkringar för att vi ska kunna gå före vårdkön. Vi skvallrar till Försäkringskassan när vår sjukskrivna granne staplar ved. "Själv är bäste dräng." "Var och en sin lyckas smed."

My ass. Jag vill inte bo i ett sådant land.

Men. Alliansen leder valundersökningarna stort, så det är väl bara att acceptera faktum. Inom fyra år är Sverige kört i botten.

Tänk för fan efter innan ni röstar i höst. Snälla?

Polarna som aldrig klagar

Är ute och går med kompisarna. Jävligt hi-tech att blogga när man är ute och går. Eller kanske bara dumt.
Anyways.
Ute och går med kompisarna Olle och Foppa i ett väder som är alldeles underbart. 18 grader och kvällssol. Är mätt i magen och nästan lycklig. Men bara nästan. Och där tvärnitade dogsen och jag höll på att snubbla.
Dags att sluta fippla med mobilen kanske?

Glass är gott...

"Jag vill ha en likadan glass som du, mamma." Och det fick hon. Med resultatet ovan.
Tränaren frågade mig idag varför jag är så arg hela tiden. Jag vet inte, blev mitt svar. Jag känner mig arg hela tiden. Jag märker att jag låter arg, men jag kan inte göra något åt det. Vad är det för fel på mig? Jag vill inte vara arg hela tiden. Jag vill vara glad. Jag vill inte snäsa av både man och barn hela tiden. Jag vill svara konstruktivt, pedagogiskt och kärleksfullt. Jag vill vara jag igen.
Men var är jag?

Seven Pounds

Insåg för en stund sedan att jag misssköter (ja, jag skrev med tre 's'. Med vilje. För att det såg roligt ut och faktiskt borde vara tre 's'.) den här bloggen... Men jag antar att it will be remedied bara skolan börjar igen. Om mindre än två veckor. Hjälp.

Lovet har gått fruktansvärt fort och jag har inte gjort mycket. Eller, det är ju inte riktigt sant. Jag har ju faktiskt renoverat en sommarstuga tillsammans med Tränaren. Jag har spenderat varje dag tillsammans med min lilla familj. Come to think of it så har vi inte varit från varandra mer än i några timmar. Max. Kanske dags för lite egen-tid? Äh. Det tar vi en annan gång.

Idag har det handlats bil. Jag kände mig som en 18-åring med färskt körkort när jag körde den. Ensam. Skrålande till Rix FM. Patetiskt. Men kul. No more kombi. För vi ska ju INTE ha fler barn. Ok?

Sedan sågs en film som sitter kvar än: Seven Pounds. Jag har nu officiellt en crush på Will Smith. Jag har tyckt att han varit lite av en fåntratt tidigare... men det allvar han utstrålar i den här filmen gjorde mig knäsvag. Att filmen i sig var alldeles utmärkt var en ren bonus.

Och så har Lärarjäveln konstaterat en sak idag: att hon nog, om än lite motvilligt, måste inhandla en Lady Gaga-skiva. (Ja, här kör vi old school. Ingen illegal nedladdning här inte. Det gör våra elever åt oss. Eventuella bloggläsande elever uppmanas härmed att fixa den här åt fröken.)