Världens sämsta mamma?

Jag känner mig ganska värdelös just nu av många anledningar, men den främsta är att jag känner mig fruktansvärt otillräcklig som mamma.

Monstret är inte 100% än och hennes ömma PMS-moder vet snart inte vad hon ska ta sig till. Denna på flera sätt ömmande moder är inne på diverse olika läkarsajter och forum och gräver och hittar massor som har magont som symptom. Idiotiskt, jag vet.

Förutom oro för allt vad det kan tänkas vara så finns konspirationsteoretikern/skeptikern där också. Skeptikern i mig säger att det kanske inte är så att Monstret har ont i magen utan att hon bara säger det för att få uppmärksamhet. Skeptikern borde få på käften. Hur kan jag ens tänka så? Som sagt, en usel mor. Det är jag. Men faktum är att Monstret först sagt att hon har ont i magen och sedan ett par sekunder senare dementerat. Jag vet inte vad jag ska tro. Men jag vet en sak: jag är en usel mor. Andra mammor skulle instinktivt veta vad som vore fel och göra något åt det. Andra mammor hade satt sig i bilen och kört till närmaste barnsjukhus och inte åkt därifrån förrän diagnos ställts. Andra mammor skulle inte ha dåligt samvete för att hon antagligen inte kan jobba i morgon heller, de skulle gladeligen vara hemma. Dessutom skulle de ställa till med långkok och bullbak också, när de ändå är hemma liksom.

Men inte den här mamman. Den här mamman sitter och läser om diverse hemska sjukdomar på internet och känner sig maktlös. Den här mamman vet inte hur hon ska hjälpa sitt barn. Den här mamman vill till jobbet, fast ändå inte (jobbångesten satte in redan igår - på en lördag!). Den här mamman hade trehundrasextioåtta spel på sitt barn igår.

Ring soc, någon.