Nej, slint har det ej slagits. Det är bara så det känns just nu. Jag har tappat sugen. Jag har tappat lusten. (Ja, den lusten också...) Det är inte roligt längre. Allt blir bara halvgjort och jag hatar att göra saker halvhjärtat. Jag har ingen ork. Ingen geist. Ingen vilja. Jag är less. Jag är apatisk. Och jag vädrar krig.
Sitter i skrivandets stund på bussen upp till Föräldrahemmet. Jag hoppas att min kära mor är på bra humör, annars väntar krig. Det brukar bli det när jag är tröttare än hon... Å andra sidan är jag för apatisk för att gå på trampminor.
Det ordnar sig. Jag går väl upp till det gamla flickrummet och ser på någon av de filmer jag har med mig: Pianot och Hiroshima mon amour. Filmvalet säger en del om det rådande sinnestillståndet...
Eller så går jag upp och tillverkar det prov jag lovade mina lovande tyskelever att de skulle få på måndag.
ORKA. Varför ska jag alltid ta på mig så mycket jobb? Varför gör jag saker för att vara snäll? Varför tar jag på mig saker för att jag tycker att de är kul? Varför ska jag alltid vara tvungen att slå knut på mig själv? Jag är så dum. Jag är så fruktansvärt dum att jag inte vet vad jag ska ta mig till.
Jag hoppas jag hittar den tappade sugen på pimpel-isen i morgon. Eller att någon slår mig i huvudet med en isborr så att min misärbubbla spricker.
2 kommentarer:
Jag skickar kärlek och energi till dej!
Det är verkligen blä att känna som du gör!
STOR KRAM!
Tack Kicki! <3
Skicka en kommentar