Jag vet inte om jag håller med honom längre. Just precis i detta nu ångrar jag bittert att jag inte lärt mig franska. Det irriterar mig kopiöst att jag måste läsa textremsorna. Det irriterar mig att jag missar en massa nyanser för att jag måste koncentrera mig på texten istället för att bara se och lyssna.
Jag har just sett Hiroshima mon amour. Och man kan nog säga att j'ai un nouvel amour. Vilken historia. Vilka bilder. Vilket språk. Eller som grodorna säger: Qu'est-ce qu'un récit. Quelles images. Quelles sont les langues. Fantastisk film. Jag är helt tagen. Jag kommer inte att glömma.
Tu me tues ... Tu me faites du bien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar