Det kändes som att vi sprang kors och tvärs och det gjorde vi nog också, men satan i gatan så skönt det var att röra på sig! Lärarjäveln förklarar sig härmed frisk. Ska dock gå ut löst den här gången så att det inte går åt pipsvängen igen.
När vi kom tillbaka, med rosor på kinder och månsken i blick, sitter Monstret i soffan och ser på Bamse (inte hunden, seriefiguren) tillsammans med farmor och farfar. Alla tre är lika trollbundna och hälsar knappt när vi kliver in. Det känns tryggt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar