Film mitt i natten

Kriget uteblev lyckligtvis, men jag drog mig ändå tillbaka till mitt lilla krypin. Snejkade in på grannarnas oskyddade nätverk och surfade runt lite, resultatlöst. Inget roligt hittades någonstans och inget roligt ville hitta mig.

Bestämde mig för att se Pianot. Anledningen till att det blev just denna och inte det franska storverket var ganska enkel: Jag var trött och eftersom jag sett Pianot tidigare, om än för länge sedan, skulle det inte göra något om jag somnade. Att somna från filmer som Hiroshima mon amour är tydligen belagt med straff i stil med de som utdömdes för kätteri back in the dark day, så... Valet var rätt lätt alltså, fastän inkvisitionen hållit sig undan of late och jag antagligen klarat mig undan ostraffad.

Nu är det dags att blunda och försöka somna. Och vakna i morgon bitti och vara mig själv igen. Sounds like a plan. Då säger vi så.