Monstret och Lärarjäveln drog därför till nordligare breddgrader och åkte stjärtlapp. Jösses, så roligt det var. Monstret sa just "Så roligt det var att vara hos mormor och morfar." Och det var det när solen sken och vi var ute och for runt i alla snöhögar. I ärlighetens namn tror jag att jag hade roligast.
Jag blir dock väldigt glad när hon väljer att gå i djupsnön istället för den plogade vägen. Jag är tacksam för att hon slänger sig i varenda snödriva och tar sig upp själv under rop och skratt; att hon skrattar inom 15 sekunder när hon vurpar och slår i huvudet; att hon VILL ut och leka i snön; att min far inte tvekar att ösa nerför en snöhög på bobben... Det gjorde han aldrig när jag var liten. Då jagade han mig i skidspåret och det var INTE på lek.
Trots solsken och takdropp och hopp om vår går det inte fort nog. Lärarjäveln vill ha...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar