"Franska är inget språk...

...det är ett straff." Så sa Pontus Enhörning i ett radioprogram inför förra sommar-OS. Jag höll med honom så mycket att jag skrev upp det på en lapp. En lapp som fortfarande sitter på kylskåpet.

Jag vet inte om jag håller med honom längre. Just precis i detta nu ångrar jag bittert att jag inte lärt mig franska. Det irriterar mig kopiöst att jag måste läsa textremsorna. Det irriterar mig att jag missar en massa nyanser för att jag måste koncentrera mig på texten istället för att bara se och lyssna.

Jag har just sett Hiroshima mon amour. Och man kan nog säga att j'ai un nouvel amour. Vilken historia. Vilka bilder. Vilket språk. Eller som grodorna säger: Qu'est-ce qu'un récit. Quelles images. Quelles sont les langues. Fantastisk film. Jag är helt tagen. Jag kommer inte att glömma.

Tu me tues ... Tu me faites du bien.

Det går aldrig som man tänkt sig.

Gissa vad som hände igår kväll, 1½ timme efter förra inlägget?

Lärarjäveln vomerade. Satt vid toaletten och hävde ur mig samtidigt som jag skickade sms till mentorsungarna att det inte skulle bli några utvecklingssamtal idag. Försökte samtidigt lösa all logistik: Ska Monstret på dagis eller inte? Kommer jag att orka ta hand om henne? Efter andra svängen vomering insåg jag att svaret på den frågan troligen skulle bli nej. Nästa fråga blev då: tar de mot henne på dagis om jag är sjuk? Vem hämtar henne på dagis? Tränaren är ju i Trysil och kommer hem sent. Monstrets mormor ringdes. Svar nej. Monstrets reservmormor ringdes. Svar kanske, det beror på tandläkaren. Jag far själv. Det ska jag väl klara? Jag får ringa innan och kolla att Monstret är ute.

Världen snuvar mig på saker just nu. Eller kanske det är så att världen vill få mig att lugna ner mig?

Sänkt

Jag gått och varit glad för att Monstrets sänka var mindre än 8, vilket i min värld betyder att hon är frisk. Lite ont i magen har hon än men det verkar inte bekomma henne så mycket. Dessutom har hon ätit rätt bra idag. Dagis i morgon alltså, vilket betyder att mina utvecklingssamtal och Tränarens Trysil-resa med de stora barnen kan gå av stapeln som planerat.

Men.

Nu ringde svärmor och berättade att en släkting (typ 10 år gammal) till Monstret hade skickats till sjukhus för skiktröntgen. På grund av samma symptom. "Men de hade inte hittat något. Han ligger dock kvar över natten." Och så var orosknutan i magen tillbaka.  Tack så mycket. Tack så inihelvete mycket.

Världens sämsta mamma?

Jag känner mig ganska värdelös just nu av många anledningar, men den främsta är att jag känner mig fruktansvärt otillräcklig som mamma.

Monstret är inte 100% än och hennes ömma PMS-moder vet snart inte vad hon ska ta sig till. Denna på flera sätt ömmande moder är inne på diverse olika läkarsajter och forum och gräver och hittar massor som har magont som symptom. Idiotiskt, jag vet.

Förutom oro för allt vad det kan tänkas vara så finns konspirationsteoretikern/skeptikern där också. Skeptikern i mig säger att det kanske inte är så att Monstret har ont i magen utan att hon bara säger det för att få uppmärksamhet. Skeptikern borde få på käften. Hur kan jag ens tänka så? Som sagt, en usel mor. Det är jag. Men faktum är att Monstret först sagt att hon har ont i magen och sedan ett par sekunder senare dementerat. Jag vet inte vad jag ska tro. Men jag vet en sak: jag är en usel mor. Andra mammor skulle instinktivt veta vad som vore fel och göra något åt det. Andra mammor hade satt sig i bilen och kört till närmaste barnsjukhus och inte åkt därifrån förrän diagnos ställts. Andra mammor skulle inte ha dåligt samvete för att hon antagligen inte kan jobba i morgon heller, de skulle gladeligen vara hemma. Dessutom skulle de ställa till med långkok och bullbak också, när de ändå är hemma liksom.

Men inte den här mamman. Den här mamman sitter och läser om diverse hemska sjukdomar på internet och känner sig maktlös. Den här mamman vet inte hur hon ska hjälpa sitt barn. Den här mamman vill till jobbet, fast ändå inte (jobbångesten satte in redan igår - på en lördag!). Den här mamman hade trehundrasextioåtta spel på sitt barn igår.

Ring soc, någon.

TGIF

Följande skrevs i onsdags men publicerades aldrig för annat kom emellan:

Tack vare diverse pudelrock har Lärarjäveln lyckats undvika spöstraff: elevernas omdömen är satta! Det tog större delen av dagen, men nu är det gjort och det är sju månader tills nästa gång. Lärarjäveln ska njuta av varje minut.

Arbetsplatsen har präglats av lugn och ro (få lärare på plats) och febril verksamhet bland närvarande elever. UF-mässan, den regionala, går av stapeln i morgon och mycket ska fixas och konflikter ska lösas... I UF icke tävlande elever har jobbat arslet av sig med en massa annat nödvändigt ont och Lärarjäveln är så stolt.

Helt snurrig dag och Lärarjäveln kommer nog att spy, däcka i soffan eller slå någon på käften innan dagen är slut. Man kan ju hoppas på det mittersta alternativet.

Idag är det alltså fredag och ska Lärarjäveln sammanfatta lite kort vad som hänt sedan i onsdags så blev det så här:

Det var inte Lärarjäveln som spydde. Det var Monstret. Hon åt som en häst vid middagen, somnade utan större svårigheter. Vid midnatt kommer hon gråtande och upplyser sina föräldrar (varav en ligger och försöker låta bli att känna att hon mår illa) om att hon har ont i magen. Någon minut senare spyr hon i föräldrarnas säng.

Lärarjäveln, vars illamående försvann på ett ögonblick, inser att hon inte ska åka iväg med sina älskade stora barn på mässa och skickar genast sms till Dirty Di. Ber så hemskt mycket om ursäkt och lovar dyrt och heligt att hon inte "gör en X". Lärarjäveln blir ursäktad och somnar strax på soffan med ett nu lugnt Monster bredvid sig.

Torsdagen var bitvis väldigt lugn och skön. Monstret och hennes moder tillbringade större delen av dagen i vågrätt läge slötittande på Playhouse Disney. Monstret fick dock feber, vägrade äta och fortsatte klaga på magont. Till slut ringdes det till vårdcentralen och vi fick komma direkt. Monstret gillar inte läkare så hon skrek i högan sky hela tiden vi var där. Efter mycket om och men togs temp och snabbsänka. Svaret från doktorn var svävande: Kom tillbaka i morgon med ett urinprov och så tar vi ny sänka...

Dagens besök gick mycket bättre. Sänkan var dock högre idag men Monstret mår ändå bättre. Återbesök för ny sänka på måndag...

Det är bara att hoppas att matlusten återvänder under helgen och att Dirty Di, som blev kräksjuk på mässan, snart mår bättre.

Summa summarum

Som uppmärksamma läsare kanske märkt så har Lärarjäveln haft lite av en down-period ett tag nu. Denna period kan sammanfattas med en låt:

I, Robot

Idag har Lärarjäveln inte varit någon bra lärarjävel. Hon har varit en robot. Allt har gått på slentrian, för hon har inte orkat annat. Hon fick dessutom ont i magen så fort hon öppnade dörren till skolan. Inte bra. Inte bra alls. Och som grädde på moset eller lök på laxen började hon gråta när en kollega frågade hur det var. Heller inte bra. Verkligen inte bra.

Vad fan är det här för jävla offertänk från Lärarjäveln?Stand up and fight, goddamnit.

Orkar inte.

Söndag.

Sköna söndag? Nej, snarare stormiga söndag. Denna dag skulle också tillbringas vid sjöns strand, gärna i vårsolens sken. Och nog tillbringades dagen vid sjön, men solen lyste med sin frånvaro. När Lärarjäveln slog upp sina melerade var bilen begravd under snö och det stormade! En decimeter snö hade fallit och ångesten över att köra på oplogad skogsväg satte in.

Efter ett par samtal till vänner som befann sig på plats var Lärarjäveln lugnad och färden sattes igång. Allt gick väl och jag tyckte verkligen synd om pimplarna... Det slutade inte snöa förrän en halvtimme efter slutskottet och först då behagade solen titta fram.

På hemväg var vägen plogad och Lärarjävelns fader berömde sin dotters bilkörning. Det gjorde dottern glad.

Nu, med hettande kinder och lite fräknig näsa, är Lärarjäveln trött och det sägs att det ska jobbas i morgon. Nya tag ska tas. Halleluja. (Läs: Fan, fan, fan, fan...)

God natt.

Jag tror att jag hittat...

...den tappade sugen. Den låg ute i snön vid sjön. De här typerna hade hittat den. Tack och bock.

Film mitt i natten

Kriget uteblev lyckligtvis, men jag drog mig ändå tillbaka till mitt lilla krypin. Snejkade in på grannarnas oskyddade nätverk och surfade runt lite, resultatlöst. Inget roligt hittades någonstans och inget roligt ville hitta mig.

Bestämde mig för att se Pianot. Anledningen till att det blev just denna och inte det franska storverket var ganska enkel: Jag var trött och eftersom jag sett Pianot tidigare, om än för länge sedan, skulle det inte göra något om jag somnade. Att somna från filmer som Hiroshima mon amour är tydligen belagt med straff i stil med de som utdömdes för kätteri back in the dark day, så... Valet var rätt lätt alltså, fastän inkvisitionen hållit sig undan of late och jag antagligen klarat mig undan ostraffad.

Nu är det dags att blunda och försöka somna. Och vakna i morgon bitti och vara mig själv igen. Sounds like a plan. Då säger vi så.

Tom, tommare, tommast.

Vissa adjektiv är okomparerbara. 'Tom' är ett sådant. Lärarjäveln är svensklärarjävel... Har det helt slagit slint? Man kan lätt tro det, va?

Nej, slint har det ej slagits. Det är bara så det känns just nu. Jag har tappat sugen. Jag har tappat lusten. (Ja, den lusten också...) Det är inte roligt längre. Allt blir bara halvgjort och jag hatar att göra saker halvhjärtat. Jag har ingen ork. Ingen geist. Ingen vilja. Jag är less. Jag är apatisk. Och jag vädrar krig.

Sitter i skrivandets stund på bussen upp till Föräldrahemmet. Jag hoppas att min kära mor är på bra humör, annars väntar krig. Det brukar bli det när jag är tröttare än hon... Å andra sidan är jag för apatisk för att gå på trampminor.

Det ordnar sig. Jag går väl upp till det gamla flickrummet och ser på någon av de filmer jag har med mig: Pianot och Hiroshima mon amour. Filmvalet säger en del om det rådande sinnestillståndet...
Eller så går jag upp och tillverkar det prov jag lovade mina lovande tyskelever att de skulle få på måndag.

ORKA. Varför ska jag alltid ta på mig så mycket jobb? Varför gör jag saker för att vara snäll? Varför tar jag på mig saker för att jag tycker att de är kul? Varför ska jag alltid vara tvungen att slå knut på mig själv? Jag är så dum. Jag är så fruktansvärt dum att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

Jag hoppas jag hittar den tappade sugen på pimpel-isen i morgon. Eller att någon slår mig i huvudet med en isborr så att min misärbubbla spricker.

A reminder

Utifall att någon glömt bort det.



Så det så.

Ska det vara så svårt?

Sitter på APT och skriver. Jag slutar aldrig förundras över hur mycket dumt folk det finns i världen. Ska det vara så svårt att fatta? MÅSTE allt stötas och blötas i all oändlighet? Tydligen.
Jag dör snart om inte detta slutar inom fem minuter.

Då var det dags igen...

APT om en kvart. Gaaaaaaaaaaaah!

Vill inte. Vill inte. Vill inte. Vill inte!!

Tråååååååååååååååååkigt. Blä.

Hälsningar
Lärarjäveln, 14 år.

Fanfanfan!

Jag gjorde något dumt för ett tag sedan. Jag förklarade mig frisk för att jag kände mig frisk. Trött, men frisk.


Och nu mår jag dåligt. Igen. Närihelahelvetesjävlarsförbannadeskit ska detta sluta?

Jag är trött. Ledsen. Har ont i magen. Jag är skitstressad för det är hur mycket som helst på jobbet nu. Utvecklingssamtal om två veckor vilket innebär att omdömen ska skrivas på varenda unge. Denna vecka besöker kommunens åttondeklassare Skolan så det blir ingen ro på dagarna. Dessutom är det UF-mässa i Falun nästa vecka och detta ska förberedas, med särskild förberedelse för det företag som ska tävla i Bästa UF-kategorin. På detta är det möten. Möten, möten, möten om än det ena, än det andra i det oändliga. Och så har vi "situationen" i arbetsrummet... Jag orkar inte. Jag vill inte. Jag har tappat sugen och jag vet inte var den är. Och nu mår jag illa också.

Usch, vad jag klagar. Jag gillar ju fart och fläkt på jobbet och jag kan hålla några bollar i luften samtidigt. Jag älskar att vara till hands för mina älskade ungar. Men jag gillar inte att skriva omdömen. Undrar om det är löneavdrag som gäller om jag skiter i att göra det? Och i så fall hur mycket? Det kanske är värt det...

Dra åt helvete

Jag är inte alls arg eller förbannad, men idag har jag bett elever att dra åt helvete. Jag tror dessutom att de tyckte att det var ganska lustigt. Det var i rent undervisningssyfte jag bad dem göra detta...

Dante var på tapeten och jag berättade om hans väg genom inferno, helvetets kretsar och vilka som befann sig i desamma. Sedan skulle de göra egna helvetestrattar genom att definiera vad en ond människa är och vilka synder som kan tänkas vara hemska idag - enligt dem. Sedan ska de i sann Alighieri-anda placera kändisar i kretsarna också...

Synderna som dök upp var många: otrohet, tidelag, mord... Och när vi kom in på det där med mord började hårklyverierna. Vad är det för skillnad på en lönn-, serie- och massmördare? Är en legosoldat detsamma som en yrkesmördare? Det ska jag gå hem och fundera på nu tror jag.

Fast... jag lämnar ogärna kontoret nu. Inga andra lärare så långt ögat når, men tre underbara elever sitter utanför i fikarummet och äter upp lärarnas bröd och mjukost. De skrattar som galningar och det är helt underbart att höra.

Bla, bla, bla, bla blabla. Armen.

Usch, vad Lärarjäveln har pratat idag. Har pratat så mycket att jag har glömt äta lunch. Det är dumt att inte äta lunch. Väääldigt dumt. De tycker nog den elev som jag bet huvudet av också. Det var till och med innan "lunchhålhalvtimmen".

När jag är på jobbet kommer jag inte ihåg att äta. Det är dumt. Inte tränar jag heller, så jag blir ju inte hungrig. Nu känns det dock som att jag är frisk och ikväll är det minsann yoga. Jag lovar härmed på den lilla heder och det minimala samvete jag har att jag ska skärpa mig med min ätning. Och min träning. Life returns slowly, men vissa bitar saknas fortfarande. Mycket.

Helga vilodagen?

Att helga eller icke helga vilodagen, det är frågan...
De som känner Lärarjäveln vet att hon ofta gör tvärtemot vad kristendomen säger och därför har Lärarjäveln inte vilat ett enda dugg idag. Istället har det städats och tvättats. Hann till och med putsa vardagsrumsfönstren medan solen låg på och värmde.

Andra, mer mentalt sunda människor, hade nog ägnat dagen åt friluftsaktiviteter så som skidåkning eller allmänt sittande i en snödriva njutande av vårsolen. Men inte Lärarjäveln. Hon har varit inne. Hela dagen. Med undantag för vändorna ner i tvättstugan och när fönstren putsades. Lite absurt kändes det allt, att stå på en balkong full med snö och putsa fönster... Men det sket Lärarjäveln högaktningsfullt i, för nu ser man i alla fall ut genom fönstren.

Lärarjäveln klappar sig själv på huvudet, njuter av huvudvärken och däckar i soffan.

Eller inte... Tränaren har ju hyrt film. Lärarjäveln kommer nog att dregla sig genom den filmen. Gerard Butler (Rrrraawwrrrr) är ju med.

Kolla in den blicken... Lärarjäveln blir alldeles till sig.

Takdropp och stjärtlapp

Monstret och Lärarjäveln har varit gräsänkor idag. Tränaren är på tävling i en backe full av kärringar. Typ.
Monstret och Lärarjäveln drog därför till nordligare breddgrader och åkte stjärtlapp. Jösses, så roligt det var. Monstret sa just "Så roligt det var att vara hos mormor och morfar." Och det var det när solen sken och vi var ute och for runt i alla snöhögar. I ärlighetens namn tror jag att jag hade roligast.

Jag blir dock väldigt glad när hon väljer att gå i djupsnön istället för den plogade vägen. Jag är tacksam för att hon slänger sig i varenda snödriva och tar sig upp själv under rop och skratt; att hon skrattar inom 15 sekunder när hon vurpar och slår i huvudet; att hon VILL ut och leka i snön; att min far inte tvekar att ösa nerför en snöhög på bobben... Det gjorde han aldrig när jag var liten. Då jagade han mig i skidspåret och det var INTE på lek.

Trots solsken och takdropp och hopp om vår går det inte fort nog. Lärarjäveln vill ha...

Friday, it is.

En sådan dag. En sådan vecka. Helt vansinnig.

Måndag
Studiedag. Första två timmarna ville jag kasta ut en dricksfontän genom ett fönster utan att ha öppnat det först. Gökboet på riktigt. Senare under dagen blev det bättre, men med 100 mil i kroppen så var Lärarjäveln ganska slut vid dagens ände.

Tisdag
Heldag i Falun. Ishalka på väg dit. Trevlig, men ganska händelselös dag i Ung Företagsamhets tecken. Fick inse att min kära skola ligger ganska långt fram i sitt UF-arbete medan andra skolor är kvar på stenåldern. Dirty Diana och undertecknad hade ganska trevligt...

Onsdag
Gick upp tio över fyra för att åka till Uppsala. Lyckades vara med om detta. Det var rätt intressant...
Vad skulle då Lärarjäveln göra i Uppsala? Gå på kurs. På Akademiska sjukhuset. På barnonkologiska avdelningen. Det, mina vänner, var en reality check om något. Kursen handlade om skolans roll hos barn med cancerdiagnos. Hoppades slippa se sjuka barn live, men det gick inte. Under en kaffepaus kom en pojke i Monstrets ålder gående i korridoren. Hans mamma gick efter och sköt hans droppställning. Han var så liten och han var så söt och han hade bara lite fjun kvar på sitt vackra huvud. Och mitt hjärta gick i tusen bitar. Usch och fy för i helvete för denna lömska sjukdom.

Torsdag
En vanlig dag på jobbet. Med sprängande huvudvärk.

Fredag
En till vanlig dag på jobbet, förutom att arbetslaget satt och valde ut kandidater. Kandidater som eventuellt ska efterträda vår älskade, underbara Inger. Det var inte roligt. Sen fick jag spel på en elev som satt och talade i mobilen. Medan vi satt och såg en av de hemskare filmer jag någonsin sett.

Men nu är det På Spåret. Och helg. God natt.

Min son

Vadå? Har Lärarjäveln en son? Nej, inte en riktig. En låtsasson, liksom. Jag "adopterade" honom när han var en liten, osäker och rosahårig ettaglutt. Eller var det han som adopterade mig? Osäkert hur det där gick till, men jag vill tro att jag som vuxen, men inte hans lärare, bidrog till att han gick genom gymnasiet med förståndet i behåll.

Passade på att träffa honom idag medan jag var i mitt alma mater och det var mycket trevligt och som vanligt hade vi mycket att säga om ganska lite. Vi pratar, ventilerar, anförtror, skvallrar, diskuterar.

En sak gör vi dock inte. Vi dömer inte. Eller jo, men inte varandra.

Bra kollegor...

...ska man vårda ömt. De andra kan man låta bli att bry sig om.
Lärarjäveln har haft en bra dag idag. Den började väl lite halvtaskigt men den blev bara bättre och nu är det C.S.I. så jag har inte tid med det här längre.

Monstret och rymmarväskan

Att åka bil långt kan vara dötråkigt, urtrist och alldeles jätteroligt. Bara man har sin välfyllda rymmarväska med sig.

On the road. Again.

Så var familjen Taikon på väg hem igen då. En veckas sovande och snögrottegrävande är till ända.
Tråkigt att åka därifrån men skönt ändå att komma hem. Vi kom iväg lite tidigare idag än när vi åkte upp och det känns som att vi åker mot våren. Med andra ord går det ganska lätt. Man ska dock inte ropa hej innan älven flyter baklänges när man har småbarn i bilen...

Lärarjäveln ska jobba i morgon. Sägs det. Studiedag ledd av skolvärldens svar på syster Ratched. Det ska bli kul. Jättekul. Ser fram emot det. Verkligen.

Multitasking eller bara dumt?

Ligger i sängen med Monstret (fick just en snorkråka, tack så mycket...) och ser på Ice Age 3 samtidigt som jag lyssnar på Tomas Bolmes underbara stämma när han läser om Carl Gustaf Gilbert Hamilton, och jag skriver blogginlägg med mobilen samtidigt. Nu när jag läser det jag skrivit inser jag hur dumt det är så nu ska jag sluta.

Vill bara ta tillfället i akt och be Johans underbara fru Kix krya på sig! Jag ska pull some strings så att du är frisk i morgon. Lärarjäveln har god kontakt med Lucifer. Man är väl lärare av goda (onda?)skäl...

Birthday boy

Gud fyller år

Lärarjäveln vill bara uppmärksamma det faktum att Gud fyller år idag. Hipp hipp hurra för Jon idag...

Lärarjäveln har firat detta hela dagen genom att gräva i snöhögar, bygga snölyktor, åka stjärtlapp, slänga ett tokskrattande Monster i djupsnön samt få massage av världens bästa Anna-Lena. En bra dag i Lärarjävelns liv med andra ord.

Mörkrets gärningar

Efter nästan tre dagar i koma har Lärarjäveln och hennes sambo sprungit skiten ur sig själva. Det milda vädret, bara åtta minusgrader, lockade och när det blivit mörkt åkte löparskor och reflexväst på. (Sambon vägrade ta på sig sin med ursäkten att det var obehagligt när den fladdrade och satt så löst...)
Det kändes som att vi sprang kors och tvärs och det gjorde vi nog också, men satan i gatan så skönt det var att röra på sig! Lärarjäveln förklarar sig härmed frisk. Ska dock gå ut löst den här gången så att det inte går åt pipsvängen igen.

När vi kom tillbaka, med rosor på kinder och månsken i blick, sitter Monstret i soffan och ser på Bamse (inte hunden, seriefiguren) tillsammans med farmor och farfar. Alla tre är lika trollbundna och hälsar knappt när vi kliver in. Det känns tryggt.