Mors dag

Skrev Mord två gånger innan jag fick rubriken rätt... Fingersättningen verkar ha tagit sommarlob. See... sommarlov menade jag naturligtvis.

Fick sovmorgon i morse. Vaknade strax före tio och ropade på Monstret. Monstret ropade tillbaka att jag fick vänta en stund. Precis en stund senare kommer hon in i sovrummet och meddelar att jag får stiga upp. Följer order och finner en stor bukett rosa rosor och en röd krukros på köksbordet. Bredvid blomstren står en rykande kopp kaffe, två supergoda smörgåsar och ett glas av det där jag lyckades spilla ut över hela golvet förut. Jag har det rätt bra... Älskar er!

Efter frukostmys var det bara att ta tag i det som malören igår kväll ställt till med. Nämnda malör var ett läckande akvarium och hade jag inte upptäckt det i tid hade vi antagligen haft vattenskada i vardagsrummet... Men nu var det bara typ fem liter vatten på golvet (och på utsidan av soffans schäslong) och inte sextiofem och det var väl tur i oturen. Det blev lite pyssel, plock och projekt som ingen hade räknat med. Sådant plock som får följder i hela lägenheten: ommöblering, putsning av fönster, byte av gardiner, nya överdrag på soffan, sömnad av nya soffkuddar... och mitt i allt så har det tvättats. Mycket.

Roligast av allt igår kväll när malören upptäcktes var i alla fall Monstrets kommentar: "Men mamma, vad ska vi göra nu?! Pappa skulle ha varit hemma nu..." Det är nämligen han som brukar rengöra akvariet och Monstret trodde inte att jag skulle kunna slanga ur vattnet själv. Hon fick dock se att bra kvinna reder sig själv.

Fiskarna, då? Just nu bor de i en hink i väntan på adoption. Två av dem gjorde en Nemo och rymde ur hinken. Det var dumt gjort. Mycket dumt. Då hade det varit bättre att åka vattenrutschkana, vilket djurvännerna tyckte att de skulle slippa. Men ingen har väl någonsin anklagat akvariefiskar för att vara smarta.

Blubb, blubb.

Kidnappad...

Dagen var full av självömkan och samtal. Samtal som gällde hur lite kredd man får för det man gör. Det självömkades lite till. Det gräts till och med en skvätt innan Lärarjäveln tog sig samman och började sammanställa betyg och kursutvärderingar.

Mitt i en pappersvikning dundrar ett gäng iklädda rånarluvor in. Bakom rånarluvorna stod fler, krigsmålade, mentorsungar. "Släpp pappret och kom med oss!" löd ordern varpå en väldigt förvånad Lärarjävel försågs med en ögonbindel.

Det var bara att gilla läget när man placerades i en bil, fick hörlurar med ljuva toner av Bon Jovi i öronen (de känner sin lus, ungarna) och kördes runt och runt och runt tills förvirringen var större än störst. Bilen stannade och fröken leddes ut och innan bindeln togs av hann hon höra ljudet av motorcyklar...

Men någon motorcykeltur blev det inte, för gänget och jag befann oss på flygfältet och framför de manöverbaneåkande motorcyklarna stod ett flygplan. Ett litet flygplan och dess kapten - en storebror till mitt rödhåriga yrväder.

Jag skulle alltså upp i luften i ett tvåsitsigt plan. *Gulp* Jag upplyste ungarna om att deras betyg inte var deffade men klara - utifall att jag skulle falla död ned...

Kapten Gustafsson: "Vet du vad en looping är?"
Lärarjäveln: "J... j... ja?"
Kapten Gustafsson: "Vet du vad en 'roll' är?"
Lärarjäveln: "Ja... tyvärr!"
Kapten Gustafsson: "Bra, då tar du på den här!"

"Den här" being en fallskärm. Tränaren (som vetat om det hela i några timmar) började nynna på den här och skräcken började släppa en aning. Ungarna flinade så jag trodde deras huvuden skulle gå av på mitten. Jag klättrade, mindre graciöst, in i planet och spändes fast. Kapten Gustafsson försåg mig med hörlurar och utförde en order: slog igång en kamera...

Vi taxade ut och startade... och det var hur häftigt som helst! Kapten G tog det lugnt och svepte över byn och över skogen. Det var hur vackert som helst tills han plötsligt meddelade att nu skulle det minsann loopas och rollas. Flygas rakt upp. Och rakt ner. Och rollas lite till. Och loopas. Jag höll i mig så knogarna inte återfått färgen än...

Men vilken upplevelse! Ungarna, Tränaren och Monstret stod vid landningsbanan och väntade och de flinade minst lika mycket nu. Jag var så tagen att jag knappt kunde prata och jag har inte smält det hela än. Men en sak står dock klar: Vilka ungar jag har! Vilka ungar jag har - i några ynka få jävla dagar till...
(Paus för torkande av tårar.)

En av tjejerna sa att de hittat på den här presenten så att jag inte skulle glömma dem - någonsin. Det kommer jag inte att göra, flygtur eller ej. Tack ungar. Tack för att jag fick en bättre dag än vad jag någonsin hade kunnat hoppas på. Tack för att era leenden gav mig det jag saknat tidigare under dagen. Tack för att ni gjort mentorsjobbet lätt. Tack för att ni är ni.

Galenpannor! Skicka upp fröken i ett flygplan...

target_blank

Stod och diskade och funderade på ett inlägg. Nu sitter jag med datorn i knät och jag har ingen som helst aning om vad det var jag skulle skriva.

Men nu fick jag en idé: Om man nu ska jobba på Aktuellt (som enligt svt:s utsago är "Sveriges enda fördjupande nyhetsprogram") och antagligen lyfta rätt hög lön... Bör man inte vara åtminstone lite bildad då? Ska man, som nyhetsuppläsare, inte kunna lägga manken till och lära sig uttala saker och ting rätt? Mm, man kan tycka det. De sätter ju standarden för resten av folket! Säger Aktuellt-farbrorn Ejafjallajökull så tror alla att det heter så...

Men nu gör det inte det. Vulkanen Eyjafjallajökull ska enligt alla konstens regler uttalas [ˈɛɪjaˌfjatlaˌjœkʏtl̥] och inte på något annat sätt. Okej?

Grimsvötn, den vulkan som nu hindrar flygtrafiken, torde inte utgöra några större uttalsproblem. Inte ens för Aktuellt-människorna.

Tävling

Här kan man tävla och försöka vinna en weekendresa för två till Stockholm med boende, tredagarspass för två till Stockholm Inkbash (26,27,28 Augusti 2011) samt valfri tatuering gjord på plats.

Det hade varit rätt okej... More ink to the people!

Rapture?

Som vidare information till de avgångsstudenter som sitter och hoppas på världens undergång efter att ha läst gårdagens inlägg hos Lärarjäveln, kan hon nu, efter korridorskonsultation med kollegan Susanne och läsning av Humanistbloggen, upplysa dem om att det visst inte var så enkelt...

Världen går inte under idag. Idag blir alla goda kristna sugna av Gud. Ja, alltså... bortsugna från Jorden. Vi infidels blir kvar här och kommer att utsättas för gräshoppssvärmar, översvämningar och allt annat apokalypsens fyra ryttare kan tänkas ha i bagaget fram till 21 oktober när världen går under på riktigt.

Om man vill ta sig en närmare titt på the four horsemen i höst bör man undvika att, idag vid kl. 18.00 svensk tid, befinna sig i någon sorts fordon med en troende kristen vid spakarna. Om det inte går att undvika bör man vara väldigt beredd på att ta över spakarna. Man bör rikta uppmärksamheten uppåt, dels för att se en massa flygande människor men mest för att kunna akta sig för fallande föremål. Som flygplan, t ex.

Man bör helt enkelt undvika att vara i närheten av troende kristna. Okej?

Det roligaste av allt är att en gammal amerikansk pastor mellan raderna säger att "Gud suger" och att inga kristna fundamentalister reagerar på det. Hade Allah blivit så dissad hade det exploderat saker världen över. Just sayin'.

Gud suger. Och betygen ska fortfarande vara satta 31 maj.

What a day - yesterday...

De har (minst) ett läsår på sig - men vad händer? De lämnar in projektarbeten som inte ens med stjärnkikare skulle kunna ses som godkända. Nej, inte ens med vilja, våld och en massa vaselin skulle de kunna passera nålsögat. Gör om, gör rätt.

Eller hoppas på att världen går under på lördag.

Det är emot mina principer att ge religiösa galningar gratisreklam, men det här är bara för mycket... En hyperreligiös gubbstrutt, Harold Camping,  i USA "trillar nästan av stolen" när sanningen uppenbarat sig för honom genom en fullständigt (för honom) logisk matematisk uträkning som bygger på Bibeln (världens mest kända sagobok). Domedagen ska enligt Camping gå av stapeln på dagen 7000 år efter Noaks arks jungfruresa och Camping har, med hjälp av - återigen - för honom helt logiska nyckeltal räknat ut när den var:

Siffran 5 står för ”försoning”, siffran 10 är ”fullkomlighet” och siffran 17 är ”himlen”.
Tar man då alltså försoning och multiplicerar det med fullkomlighet och sedan multiplicerar det med himlen, i kvadrat, blir siffran alltså 722 500. Alltså antalet dagar som har gått sedan Jesus korsfästes högst upp på Golgata.
Vilket då alltså är på lördag.

Han har tydligen en massa följare som tror benhårt på honom - trots att han räknat fel förr. Han förutspådde nämligen världens ände 6 september 1994. Och det var ju bara ljug. Gubbfan kommer att ha fel den här gången också och jag skulle vilja vara på plats när det går upp för honom att det inte händer och höra vad han har att säga om det den här gången... Jag skulle vilja veta hur han kommer fram till nyckeltalen. Camping är tydligen numerolog. Och pastor. Bekvämt. Om uträkningen nu inte stämmer kan han ju alltid skylla på Guds godhet... Alltid ha ryggen fri. Praktiskt.

Amerikaner är inte riktigt kloka. Religiösa amerikaner är kvalificerade idioter. Religiösa amerikaner med för mycket fritid är... Ja, vad är de?

Som avgångselever som börjar med projektarbetet i maj, kanske?

Busy as a bee

Lärarjävlar har mycket att göra den här tiden på året. Hinner inte blogga fast jag har så mycket att debattera! Skolan granskas i Aftonbladet. Ledarsidorna skriker att bli diskuterade. Insändarsidorna är fulla med kloka inlägg, men jag hinner inte...

En fastforward av veckan so far kommer här, så att Lärarjävelns läsare inte tror att hon ligger på latsidan (eller har gått i ide, dött, flyttat (ännu längre) ut i skogen...):
Måndag: Lektioner hela dagen, möte inför studenten, filmkväll (Tema: "Döda poeter med god vilja") med filmkunskapsungarna, påbörjade ett baltal medan filmer sågs. Hemma strax efter 22.
Tisdag: Lektioner hela dagen. Rättarättarätta. Tillverka oförberett prov till ovan nämnda ungar. Hem. Äta. Sova.
Onsdag: Lektioner. Rättning på löpande band. Konstant grunnande på tal, mentorsdagsaktiviteter. Vernissage på dagis. Handla. Bygga lego. Läsa igenom av elever under protest ifyllda oförberedda prov. Beställa vuvuzela. Sova.

Klockan 6:45 ringer klockan och Lärarjäveln kommer nog att snooza ett par gånger. För det gör ju Jon.

Helga vilodagen?

I sann ogudaktig anda har Lärarjäveln icke helgat vilodagen. Istället har rättningsångesten stillats genom fyra timmar på jobbet. Efter lite mat sattes det igång med städning. Det var rätt ofrivilligt eftersom den föranleddes av ett glas Proviva (hallon och granatäpple) spilldes ut över golvet. Och över en pall. Och på skåpdörrar och lådor. Men nu skiner köket och badrummet. Ja, jag tog det medan jag var igång.



Kan inte någon klappa mig på axeln och säga att jag är duktig?

För övrigt kan jag bara tillägga att Sverige inte verkar kunna spela hockey.

Piggelin

Här äts det Piggelin till frukost... Och nej, jag känner mig inte som en usel mamma för att jag gör det. Piggelin är nämligen det enda som stillar Monstrets morgonhosta. Om jag måste välja mellan Piggelin och "hosta tills hon spyr" så är valet rätt enkelt.

Vårförkylningen är här. Som ett brev på posten efter dubbla vattkoppor. Det går så gött just nu... Monstret hade vattkopporna på påsklovet. Hon hade typ 20 st och det är vad Tränaren har på ena kinden. Han ser ut som en hormonstinn finnig tonåring i ansiktet... De har dock torkat in nu och livet återvände efter 4 dagar med febertoppar. Men... along came Hostan. Seg slemhosta.

Och vi som just konstaterat att "vintern" var slut och därför slutat Pulmicorta. Tillbaka på ruta 1.

WTF Blogger?!

De senaste dagarna har Blogger haft någon sorts urballning och inlägg har försvunnit... De finns inte ens kvar i utkast-mappen. Irriterande så det förslår. Men enligt Bloggers egna utsago kommer de att dyka upp igen:

We’ve started restoring the posts that were temporarily removed and expect Blogger to be back to normal soon.

— LATEST UPDATE ON FRIDAY, MAY 13, 2011

To get Blogger back to normal, all posts since 7:37am PDT on Weds, 5/11 have been temporarily removed. Blogger is in read-only mode for now. We expect everything to be back to normal soon. 

— LATEST UPDATE ON FRIDAY, MAY 13, 2011

Vi får väl se hur det går...

Varmt hjärta

En av mina gamla silvertejpsungar (tillika Spaders Äldste) har äntligen börjat blogga! Och titta bara vad han skriver:

Jag låter en liten glädjetår rinna nedför min kind och känner hur hjärtat blir varmt. Tack Erik, personer som du gör lärarlivet värt att leva!

Obersturmbannführer Björklund

Jahaja... Så var han igång igen då. Trots att Barnombudsmannen, Skolverket och Skolinspektionen avrått från det så spelar Björklund ut sitt "jag gör som jag vill"-kort och inför skolk i betyget.

Skolk i betyget ska tydligen främja resultaten och forma übergoda samhällsmedborgare, för det finns enligt Björklund "ingen arbetsplats i vuxenlivet [där] man komma och gå som man vill och det ska man inte kunna göra i skolan heller." Det har han väl förvisso rätt i, men att införa skolk i betyget kommer inte att ha avsedd effekt ändå eftersom "skolk" ofta har mer djupliggande orsaker än det som försiggår i skolan. Dessutom ska tydligen dessa skolknoteringar inte stå på slutbetyget. Varför de då ska finnas med överhuvudtaget förstår jag inte. Skolk får inte vara betygsgrundande eftersom en elev kan klara kursen bara han eller hon tar lite eget ansvar och kollar upp vad som ska göras för ett visst betyg och sedan ska skolknoteringar finnas med i terminsbetygen (som ju inte finns, eller ska de återupptas som på min tid som gymnasielev?) men inte i slutbetyget - där det i så fall skulle vara en vits att ha dem, som skrämselpropaganda för eventuella arbetsgivare exempelvis.

Björklund menar vidare att "Det är för elevernas eget bästa att delta i undervisningen för att vara rustade för vuxenlivet." Självklart ska eleverna gå till skolan och gå på lektionerna men det får finnas gränser för vad katederundervisningen ska få leda till.

Björklund vill tvinga lärarna bakom katedern igen, binda fast eleverna i bänkarna och därigenom vill han skapa ett klassamhälle där skadat gods inte har något att göra. Elever som av olika sociala anledningar inte tar sig till skolan kommer ofta från trasiga hem utan akademisk bakgrund, och vi vet ju vad de ska göra:

De ska veta sin plats, längst ner på stegen; inte sticka upp och för i helvete inte göra några försök att ta sig upp ur den klass du är född in i. Och vad du än gör, tänk inte kreativt.

Rättviks kommun har något på gång

Sitter och kollar jobbannonser, fear not - jag tänker inte sluta där jag är, bara på kul. På Lokus hemsida hittar jag en intressant en:

Genom kloning då, eller?

Pucko

Nej, Anders Tengner. Det är du som är en "dick", en obetydlig liten skit. VARFÖR i hela helvete skulle Jon Bon Jovi sitta och skriva brev till dig?

"He completely turned in 1993, he shut everybody out..." Ja, vad hände då? Bandet hade året innan släppt sin första skiva på hur länge som helst och de var ute på världsturné; han blev pappa för första gången. Känns som att det är tre jävligt bra anledningar till varför man kan/väljer att tappa kontakten med en sketen musikjournalist från Sverige. Eller?

Men, det är klart att det är synd om dig Anders. Du sitter ju i en pseudo-show, snackar engelska med ett par svenska tonårstjejer och försöker leverera klokheter hämtade ur din enorma kunskapsbrunn. Klart som fan att det är synd om dig. Det är till och med så synd om dig att du tycker att du kan sno en titel till din skvallerbok...

Klipp dig och skaffa ett jobb. (Det gjorde Jon.)

32 dagar kvar

32 dagar kvar till ungarnas student.
32 dagar av mycket jobb.
32 dagar av sur mage.
32 dagar av stress.
32 dagar av "jamen, hur skulle jag kunna veta att det skulle ha varit klart NU?"
32 dagar av total förnekelse.
32 dagar av "Kan du hjälpa mig med innehållsförteckningen? Och sidnumreringen? Och källhänvisningen?"
32 dagar av "Kan du öppna mappen på Fronter igen?"
32 dagar av äckligt kaffe.
32 dagar av rättningseksem.
32 dagar av betygsklåda.
32 dagar av sömnlöshet.
... och några dagar med fortsatta vattkoppor. They struck again.

Men idag har Lärarjäveln fått lite ordning på sitt arbetsliv, nya fräknar på näsan och en present från Blomman. Livet är inte så illa, när man tänker efter...

3. En låt som gör mig glad

Från en väldigt bra film, 500 Days of Summer. En film med oväntad klippning och ett slut man inte väntar sig.

Jag skulle ha kunnat visa upp 132 Bon Jovi-klipp här, men jag känner att jag borde visa mig lite högkulturell och pretto och ta med Sarkozys fru (eller är hon det längre?) sjungande på franska. Och jag blir faktiskt glad, så där hoppfullt glad, av den här. Trots att den är på icke-språket franska.

4. En låt som gör mig ledsen

Jag har berättat tidigare att jag har svårt att höra "Fattig bonddräng" utan att gråta och det gäller fortfarande.Om man bortser från barnvisor så finns det en annan låt som alltid gör mig gråtmild. Dels för att den är otroligt vacker och dels för att sångerskans liv var enormt tragiskt och det gör ont att hon inte fick uppleva sin framgång.

5. En låt som påminner mig om någon

Jamen herre jösses. Vilken ska jag välja?
Ska jag ta Högt över havet med Arja, för att den påminner mig om Korridorspappa? Låtjäveln som fick mig att smälla i dörrar, skälla ut Korridorspappa och sedan lyckas med konststycket att bli bjuden på mat av honom eftersom han (som så många gånger)  insåg att det var mat jag behövde?

Eller ska jag ta den här som påminner mig om "Johansson & Moppen" och alla terminsavslutningar som de spelade den på? Jag tror jag gör det.

Johansson har funnits i mitt liv sedan hans pappa tapetserade om i mitt barndomshem och Johansson lekte "Grodan Kermit från Sesam-Nytt" med en nyuppryckt morot som mikrofon. Sedan har otaliga timmar i buss med delade hörlurar (fast då lyssnades mest på den här) passerat. Vi hörs inte av så ofta numer, men tack vare alla sociala media som finns idag händer det att det skrivs dialektdialog på MSN. Aldrig svenska, bara mål! I juli hoppas jag att vi träffas på Ullevi när Iron Maiden spelar. Det är mycket tack vare Johansson att jag kommer att vara där eftersom det var han som introducerade them lads för mig.

Moppen och jag är lika gamla, det skiljer två veckor mellan oss och våra mödrar var barndomskompisar. Jag var dagbarn hos dem tidvis och vi gick sedan i samma klass från förskolan till gymnasiet. Nu är han rockstjärna och polis och jag är en Lärarjävel.

Jag saknar er, grabbar!

Tänk vad en scen kan göra...

Rikard III utbrast "En häst! En häst! Mitt kungarike för en häst!" på slagfältet. Jag skulle vilja skrika "En scen! En  scen! Ett kungarike för en scen!" med tanke på vad scenstående gör för en del människor.

I stunder när allvaret strikes håller alla ihop sina ansikten och bara agerar. En del håller igen och levererar. Andra släpper loss, och agerar. Alla har sitt sätt, men det är ett sätt som skiljer sig från deras naturliga sätt. Det är en konst att ta på masken - och leverera. Och de behärskar den.

Underbara ungar, ni är så duktiga! För att använda Nats favoritord: Awesome!

Och ja, Lärarjäveln grät när hon hörde slutlåten, Nats och Lärarjävelns produktion.

Eftersom jag inte har vår låt att lägga ut här, får läsarna hålla till godo med Bon Jovis låt, som till viss del har med innehållet i musikteatern att göra...

Den j****a låtlistan

Nu kör jag nummer 20-6 på fast forward, ... Get it over with, liksom, för det här var drygt. Långa inlägg blir det också. Topp-5 kommer senare.


20. En låt jag lyssnar på när jag är arg





Får mig alltid på andra tankar.


19. En låt från min favoritplatta
Usch, så svårt. Jag väljer att ta en låt från den skiva som är min favorit just nu, Foo Fighters Wasting Light, och det är den här:



De senaste veckorna har  Wasting Light gått non stop på Spotify och jag har blivit kär i Dave Grohls röst.


18. En låt jag önskar jag fick höra på radio
Den här har jag önskat på radio och faktiskt fått höra den också. Jag vet inte om det berodde på min motivering ("Jag vill att ni spelar denna låt för att min sambo och dotter ska få sig ett gott skratt medan jag dansar runt och spelar luftgitarr med diskborsten") eller vad det var... Den finns på min lista redan så ni får bara länken...


17. En låt som jag ofta hör på radion
Varje gång jag sätter igång radion på Bandit spelas Guns 'n' Roses eller Vollbeat. Båda är bra, men jag är sååå less. Jag vägrar länka, 'kej?


16. En låt som jag brukade älska men nu hatar
Jaha. Nu blev det en Guns-låt ändå. Jag klarar inte av den här. Lång är den  också. Men som wannabe-deppig tonåring med identitetssvårigheter så var den lysande. Idag? Not so much.


15. En låt som beskriver mig
Enkelt. 




Skulle väl kunna ta den här också, men det verkar så... jag vet inte... Fånigt? Å andra sidan gjorde min förra mentorsgrupp om texten till den när de skulle ta studenten och så framförde de den på scenen i parken. Fröken grät en eller flera skvättar då. 


14. En låt som ingen tror att jag skulle älska
Nu blev det svårt igen. Jag är rätt obvious med min musiksmak och om man ser på den så är väl den här rätt otippad:

 


13. En låt som är guilty pleasure
Hiphop och jag hör inte direkt ihop, men den här får igång mig:




12. En låt av ett band jag hatar
Känns lite absurt att jag skulle spela en låt från ett band jag hatar och därför gör jag det inte. Vilken som helst låt som är gjord av Lasse Stefanz får mig att gå in i anafylaktisk chock. Så nu vet ni det.


11. En låt av mitt favoritband
Jag har presenterat så många redan... men twist my arm real hard... Okej då. Ni får väl en till då:




10. En låt som får mig att somna
En gång i min gröna ungdom somnade jag ofta till den här. Det är lite av en bedrift, i alla fall när jag nu retrospekterar lite... Idag somnar (läs: domnar) jag till sådant här.


9. En låt som jag kan dansa till
Jag kan ju inte dansa. Alltså dansadansa. Dansar gör jag dock, beväpnad med diskborste eller med Monstret i famnen. Den låt det dansats mest till de senaste åren är Lady Gagas Pokerface.


8. En låt som jag kan hela texten till
Första gången jag skulle söva ett barn, en av mina vänners tvillingpojkar, visste jag inte vad jag skulle ta mig till. "Sjung för honom" sa barnets far. Alla barnvisor var fullständigt borta från min arma skalle och den enda låt jag kom på var Jon Bon Jovis Blood Money från Blaze of Glory-skivan. Den låten sitter och jag kan den nog till och med baklänges...


7. En låt som påminner mig om ett speciellt tillfälle
Sittande på en barpall på en restaurang i Stockholm bestämde jag mig.





6. En låt som påminner mig om ett ställe
Den här låten var min theme song medan jag pluggade i Tübingen och när jag hör den numera kastas jag tillbaka till mitt rum i lägenheten med putsväggar. Jag spelade låten och resten av skivan på min beige laptop innan jag skaffade mig en cd-spelare på en loppmarknad. Den saknade on/off-knapp så man fick slå på den med hjälp av en penna. Detta "hembygge" i kombination med gardinerna jag sytt för hand av ett påslakan och de absolut kritvita putsväggarna gör verkligen låten rätta...

Show some backbone

You got a lot of nerve,
Now show a little backbone why don't you.

Sluta viska. Säg det rakt ut istället. I dare you. Öppnar du munnen och säger du det du vill ha sagt (men tydligen inte har nog med guts att göra) så kommer jag definitivt att spilla bönorna. Över hela dig.

Everybody's broken

Igår var jag och tjuvkikade på repetitionerna av silvertejpungarnas uppsättning "Everybody's broken". En musikteater med känsliga och svåra ämnen i sig. Lärarjäveln har varit med och skrivit manus och även en av låttexterna.

Det var enormt roligt att se eleverna på scen; att se dem agera utifrån något jag varit med om att skapa - något som tar upp svåra saker och det var underbart att höra slutlåten, denna gång sjungen av två av huvudpersonerna.

På fredag är det premiär. Finns ni i trakterna - gå och se den! Se och hör mina fina silvertejpsungar!

Säkra vårtecken

Trötthet.
Rättningsångest.
Jobbtillvaroågren.
Sömnproblem.
Irritation.
Huvudvärk.
Stressmage.
Nysningar.

Jag tror att terminen lider mot sitt slut.

Åter till låtlistan

24. En låt jag vill ha på min begravning

Svår fråga indeed. Den här kanske:


Men det kanske skulle tas på fel sätt... Någon Bon Jovi-låt måste det bli i alla fall. Och den här, for sure:


23. En låt jag vill ha på mitt bröllop

Bröllop? Lärarjäveln? Det var ju lite av ett skämt i sig... men om det nu skulle ske så skulle nog den här vara passande, för både mig och Tränaren:



Fast, jag vill ju ha en Bon Jovi-låt också... Och då kanske den här skulle vara användbar:



Men en som ABSOLUT måste vara med om/när jag gifter mig med min Tränare är den här, som jag för evigt kommer att förknippa med mitt älsk:



22. En låt jag lyssnar på när jag är ledsen

När jag är ledsen vill jag bli glad och olikt många andra som vältrar sig i sin misär med deppig musik lyssnar jag istället på sådant som gör mig glad och pepp igen. Det här är en sådan låt:



21. En låt jag lyssnar på när jag är lycklig

Jösses... Det finns ju hur många som helst! Just nu ligger den här högt upp på lycklig-listan:



Vilken Bon Jovi-låt som helst skulle platsa här också. Så klart.

Back in reality

Hemma i fåtöljen med egen dator. Lite separationsångest har jag allt haft, men det har varit nyttigt att vara i stort sett datorlös i över en vecka.

Påsklovet kan sammanfattas så här:

Solig första dag i stugan...

Bästa kompisarna

Mormors medskickade enorma påskägg...

Kontraster!

Mitt på sjön vid vårt happy place. Fjällen skymtas läääängst bort.

Nybastad, nyzinkpastad tandborstande liten sjukis.

Premiärtur på skidor!

 I somras fixade vi till i vår stuga. Allt vitt var furugult och skåpdörrarna var smutsbruna. Lite gladare nu, va?

Mer ska fixas till sommaren, har ett par-tjugo småprojekt på G!

Detta är vårt paradise on earth - oavsett årstid.

Finaste!

Monstret har tagit kort på världens bästa Famlo!

Mer bilder kommer senare... men nu måste den här Lärarjäveln sova. Världen gungar efter 100 mil och 12 timmar i bil.