Svenskt näringsliv i klaveret

Svenskt Näringsliv är en arbetsgivarorganisation som företräder privata företagare. De har med största sannolikhet mycket med att "Entreprenörskap" ska genomsyra alla program i den nya gymnasiereformen. Den gymnasiereform som Lärarjäveln inte har särskilt mycket till övers för.

Nu har dock Svenskt Näringsliv satt sin sista potatis i Lärarjävelns jobbmejl. Efter dagens uttalande tänker jag skicka ett mejl till kvinnan som värvade mig och be henne ta bort mig från utskickslistan. Dagens uttalande av en nationalekonom på SN (SS?) innebär att det ges som förslag att studiebidraget ska sänkas för humaniststudenter. De som studerar inom områden där de är säkrade arbete ska få mer än de som läser oviktiga saker.

"Det handlar inte om att styra bort folk utan att ge signaler så att de kan göra ett medvetet val; så att de tänker på sin egen framtid." 

Det säger nationalekonomen. Och tror alltså i sina vildaste fantasier att alla ska bli ingenjörer eller ekonomer. Detta är ytterligare ett steg i kampen mot den vanliga människans klassresa. Det börjar tidigt. Ungar som har lite oengagerade föräldrar får gå i dåliga kommunala skolor istället för i en posh storföretagssponsrad friskola. Den kommunala skolan är fattigare och ungarna där får sämre förutsättningar än friskoleungarna.

Låt oss anta att Kalle, som har skilda föräldrar med dålig koll på det där med föräldraskap, ändå klarar sig genom grundskolan och vill fortsätta på gymnasiet. Hans knackiga betyg gör att han inte tror sig till att söka ett studieförberedande program. Dessutom vill inte hans hemkommun betala den interkommunala ersättningen till den kommun där hans drömutbildning finns. "Vi har inget avtal med dem och Hotell- och turismprogrammet finns ju i vår kommun!" blir svaret när Kalle frågar om han kan söka drömutbildningen. Han blir alltså hänvisad till ett program som visserligen heter likadant, men som inte har inriktningen han vill gå. Kalle fogar sig men är rätt knäckt.

Han klarar sig hjälpligt genom skolan men några år efter att han gått ut kommer han på vad han verkligen vill göra. Det är inget som har ett enda dugg med hotell eller turism att göra och högskoleutbildningen han vill gå kräver ämnen som han inte fått möjlighet att läsa på grund av gymnasiereformens bortplockande av "högskolekompetens für alle".

Kalle kämpar vidare och läser in ämnena som krävs och söker sedan utbildningen. Då drabbas han av nästa dråpslag: han får inte ut samma studiemedel som Carl-Philip som ska bli nationalekonom eftersom Kalles utbildning har för låg möjlighet att leda till ett jobb. Tidigare nämnda Carl-Philip kommer från ett burget hem och har fått sin väg i livet polerad av pappas pengar och har ett guldkort med en månatlig limit på 200 000 i bröstfickan på sin Burberry-kavaj och behöver egentligen inte bidraget men tar det ändå - bara för att han kan.

Kalle har inte råd att plugga till sitt drömyrke. Han måste jobba häcken av sig vid sidan av heltidsstudierna för att få tillvaron att gå ihop. Detta leder till att han inte klarar sina tentor och CSN fryser bidraget helt.

Det ska sparkas på den som redan ligger. Den lille ska inte få växa och bli stor. En arbetarunge ska inte få förverkliga sina drömmar. Arbetarungen ska jobba för sänkt lägstalön och inte tro att han är något. En arbetarunge ska veta sin plats.