Badande barn

Förra veckan var Lärarjäveln i Mora. Det skulle handlas mat på Willy's (varför finns det företag i Sverige som envisas med apostrof-s?!) och då smet undertecknad in på Kapp-Ahl för att inhandla lite kläder till Monstret. Bland annat behövde hon nya badkläder.

I min värld behöver en 4-årig tjej antingen UV-kläder modell heltäckande, eller en baddräkt eller något tvådelat. Alltså något tvådelat med långt linne. Hela grejen är att det ska skydda så mycket hud som möjligt mot solen så man slipper agonin som förknippas med påsmörjande av solkräm.

På Kapp-Ahl fanns UV-kläder. Men de var fula och dyra så den snåla modern letade vidare. Hittade ett fint tvådelat set med långt linne och typ "hipster"-byxor. Alltså lite bredare i sidan. Nu hör det ju till saken att Monstret har en väldigt liten rumpa... Ska man köpa "småbyxor" och dylikt skulle storlek 92 eller 98 räcka gott och väl, medan byxor och tröjor numera kräver minst 104. Well. Till saken.

Setet jag hittade fanns inte i mindre storlek än 110/116 vilket skulle vara alldeles för stort. Det var med andra ord bara att leta vidare. När jag väl hittat något i rätt storlek så var det ett set innehållande små trosor och en liten bikinitopp. Jag köpte den inte.

Det finns ingen chans i helvete att jag köper en kort bikinitopp till min dotter. Det är så mot mina principer. Inte ens timmar av Monstrets tjat kan få mig att falla till föga. Jag gör det inte. Jag vägrar objektifiera mitt barn på detta sätt. En fyraåring utan tillstymmelse till bröst ska inte passas in i någon sorts nakenfobisk norm och därmed behöva skyla sig. I den bästa av världar skulle total nakenhet vara att föredra. Monstret skulle inte ha något emot det, om det inte vore för den evinnerliga smörjning som det skulle innebära. Andra vuxna skulle antagligen också opponera sig och tyvärr finns det alltid en pedofiltanke även i min hjärna. Men, en bikinitopp modell mindre till en 4-åring gör varken från eller till därvidlag.

Vad som är lite intressant här i kråksången är att setet jag hittade  inte finns med på Kapp-Ahls hemsida... men en snabbtitt hos H&M visar att deras online-sortiment inte är ett dugg bättre än Kapp-Ahls butiks-dito:

När jag läste kvällens aftonblad hade Anders Westgårdh en krönika på sistasidan. Titeln på denna var "Nakenfobin tvingar in två-treåringar i bikini" och Westgårdh berättar i krönikan om hur han varit ute och badat med sin son och hur två tjejer i 10-årsåldern hade kommit springande spritt språngande nakna och hoppat i havet - utan att fundera på sin nakenhet. När Westgårdh & son senare gick hemåt passerade de barnbadet där småfolket hölls med sina fotknölbadande föräldrar. Småfolk med stora badshorts och bikini.

Westgårdh filosoferar över att det frisinnade Sverige blivit nypuritanskt och att...


"[b]ebisar i bikini är antagligen bara ett bevis på den förvridna utvecklingen där vuxna badar bastu påklädda och killar har kalsonger under badbyxorna."

Nakenhet är vanligt i vår familj. Ingen skäms över att byta om inför den andre eller stå naken i badrummet medan en annan familjemedlem sitter på dass. Vi badar fortfarande tillsammans med Monstret och det är inget konstigt med det. Men jag måste erkänna att jag nog hör till en av dem som gärna har badkläderna på i bastun...

Att småfolk har badkläder på sig på offentliga bad - okej, så länge badkläderna har ett syfte. Som i mitt fall - att slippa smörja så förbaskat. Men när badkläderna blir en modepryl som stoppar in 4-åriga flickor i ett fack - nej tack.

Jag längtar till Skalkas strand där baddräkten inte behövs. För det blev en helt vanlig baddräkt, där på Kapp-Ahl. En baddräkt utan krusiduller. En baddräkt som täcker bålen så Monstret slipper få så mycket smörj.

Solskyddsfaktorsmörj, alltså.