Konsertklientel

När man går på konsert träffar man på folk av allehanda sorter. Går man på Bon Jovi ser man kvinnor i Lärarjävelns ålder och uppåt. Knappast så många yngre och dessa är i så fall döttrar till de med Jon jämnåriga kvinnorna. Kvinnorna som går på BJ-konserter är inte sällan gamla skanks, eller som i undertecknads fall wannabe-skanks eller helt vanliga kvinnor. Något händer dock när de går på BJ-konsert. Deras medföljande män får småpanik i blicken när de ser att de gamla movesen börjar synas...

Går man på Maiden-konsert är medelåldern förhållandevis hög, men de har fans i alla åldrar och kategorier. Allt från kostymer till skanks, från gråhåriga pudlar till tonårsgrabbar. Tonårsgrabbar som ser ut som popsnören men är rockers i själ och hjärta eftersom de kan alla texter utantill (och det är inte lite text vi snackar om här). Det satt två sådana grabbar bakom mig och Tränaren igår kväll. De kunde verkligen texterna till alla låtar, även de nyaste. De var sjukt pepp utan dyr folkölspåverkan och i morgon ska de se Big 4; Anthrax, Megadeth, Slayer och Metallica.

Bredvid dessa grabbar satt två tjejer i de lägre 20. De såg ut som skanks med mer än babyhullet kvar. Pancakesmink och brösten under hakan. Ett enligt den oskrivna hårdrockslagen föreskrivet nitbälte på höften. De drack dyr Ullevifolköl och skränade som fiskmåsar. Av försnacket att döma trodde jag att de skulle storma scenen när Sabaton gick upp, men det gjorde inte plast-skanksen. De drack sin öl och diggade lite. Sjöng med medan Sabaton spelade men kunde knappt en rad när det var dags för the main attraction.

Till höger om oss stod en far med sin son. Fadern hade inte kunnat förneka det faderskapet, I tell you. De var så lika och sjukt... tråkiga. Men, det var väl sonens första konsert... När Monstret blir gammalt nog är det ståplats och mammas och pappas axlar som gäller.

Till vänster om oss på plats 459 på rad 20 sektion S1 satt en jävligt tragisk typ. En kille i rutig kortärmad skjorta (varningstecken 1), chinos (varningstecken 2) och någon sorts loaferliknande promenadsko (varningstecken 3) som i väntan på Bruce & co ringde någon (på sin iPhone med ellos-logga) som han nog trodde skulle bli impad av att höra att Roland i Rutig Skjorta sitter på Maiden-konsert. Personen i andra änden blev inte impad och samtalet tog snabbt slut. Men Roland Rutig Skjorta la inte undan sin postorderiPhone. No, no, nooo... Han filmade, vilket ofta ledde till att jag såg konserten genom hans satans smartphone.

Och du, Roland. Oberoende av vem man är, hur gammal man är, hur mycket text man kan... Man står inte med armarna i kors och dansbandsdiggar  på hårdrockskonsert.

Vi då? Är vi perfekta eller? Nej, såklart inte. Men rutinen säger att för mycket dyr Ullevifolköl gör att man måste gå på dass. Kön till damernas små blå hus är lååååång. Dessutom blir man trött. Särskilt när man, som Lärarjäveln, har blivit 27. Man behöver inte skrika sig blå innan konserten börjat. Man får, men det känns lite onödigt. Man behöver inte stå med the irons up i två timmar, men när snubben där framme skriker "Scream for me, Gothenburg!" så skriker man tills rösten tar slut. Man står inte med armarna i kors och vaggar som att man dansar tryckare på ett mellanstadiedisco. Okej?