Min blogglista

För drygt ett och ett halvt år sedan var jag fullständigt ointresserad av att läsa bloggar. Jag fattade inte heller konceptet med att skriva själv. Sen hittade jag bl a Spader och Frun i bloggosfären vilket ledde till att jag började skriva själv och sedan var jag fast.

Min blogglista består till största delen av folk jag känner men det finns även några bloggare som jag hittat via andra bloggar. Vissa har jag träffat efter att jag börjat läsa deras bloggar och sådant är alltid kul. En av bloggerskorna läste jag litteraturvetenskap med back in the day och hon är rikskänd stå-upp-komiker och programledare nu.

På min lista finns ett antal småbarnsföräldrar. Det är dock inte vilka småbarnsföräldrar som helst. Det är inte sådana där "nu ska jag ta en promenad med min Buggaboo-sulky i friska luften med mitt Me&I-barn och självklart har jag ett långkok på spisen"-föräldrar. Det är vanliga människor som får minst 137 bryt varje dag.

På min lista finns sarkastiska vanliga människor med vanliga problem och issues. Sådana som jag alltså.

På min lista finns gamla elever som jag vill "hålla koll på", som är värda att hålla koll på. Elever med åsikter och skrivkompetens. Och som tar fantastiska bilder av verkligheten.

Det finns även en hundtränare på min lista. Kan ju tyckas underligt, men det är det inte. Han skriver så vackert om sina fyrbenta vänner och han är även en kär vän till en av mina ögonstenar.

Dessutom har vi Miss Vain. Hon faller in i en del av kategorierna ovan (dock inte småföräldervarianten!). Många anser nog dock att hon faller utanför ramarna, men det tycker inte jag. Hon tillhör den ironiska generationen som kryddar varje inlägg med sarkasm. Hon är en fullblods-skank (ja, hon tar troligen det som en komplimang), hon älskar rock'n'roll, hon säger alltid vad hon tycker och tänker, hon är tatuerad som fan och ibland önskar jag att jag vore hon.

Sätt nu inte kaffet i halsen. Jag vet att jag är lärare, vuxen, kvinna, småbarnsmamma och därmed borde vara ansvarsfull och jag borde dessutom föregå med gott exempel. Jag borde alltså inte länka till Miss Vain...

På den tiden Larson! var läsvärd och existerande fanns där en serie som hette Rose is Rose. Den handlade om en småbarnsmamma med extrakilon och stor fantasi. När hon befann sig i en situation som var tråkig, obehaglig eller bara vanlig dök hennes alter-ego Rose upp. Rose var en modig, stencool tatuerad bikerbrud.

Mitt alter-ego är en hårdrocksskank. Som Miss Vain. She's rock'n'roll and I like it.