Utvecklande samtal

Det är hektiska tider i skolans värld nu. Det börjar gå upp för alla ungar att påsken snart är här. Påsken som har varit den där avlägsna deadlinen långt borta vid horisonten. Och nu är det alltså snart påsk. Och 37 skoldagar till studenten. En viss panik råder alltså.

Några som inte uppvisar någon panik är mina underbara mentorsungar. Mina stora barn. 12 elever. 12 duktiga elever. På deras studieplaner finns i dagsläget tre IG:n. Alltså inte tre var, utan tre totalt.

Sug på den, Björklund.

I paniktider är det även dags för utvecklingssamtal och det är en fröjd att ha sådana med mina duktiga stora barn. De flesta har en plan med livet efter skolan. En del har storslagna drömmar och andra har småskaliga. Alla vill något och jag vet att de kommer att uppnå sina mål.

Jag har 35 skoldagar kvar med mina stora barn. Usch... Satt och kollade igenom min "baljox"-mapp idag. Där finns sånghäften, roligheter, bilder och tal från de baler jag bevistat genom mina år på skolan. Jag läste igenom mitt tal sedan i fjol och blev lite tårögd, och det är då det slår mig: Det är mina ungar som tar studenten i år. Det är de som kommer att sitta där på balen i sina vackra kläder och tindra. Det är de som väntar sig att fröken ska hålla tal.

Det kommer aldrig att gå. Jag gråter redan nu innan jag ens har börjat skriva.