Thanksgiving?

Jag har konstaterat att jag inte tål fet mat. Fet mat gör mig illamående i flera dagar och just en sådan dag var det i går. Inte kul att sitta i bilen i 14 timmar och tro att man ska spy när som helst. Nu gjorde jag ju inte det och det är jag väldigt tacksam för.

Jag är också tacksam för att vi har en unge som orkar sitta stilla i bilen så länge.

Jag är tacksam för att jag har en karl som inte har något emot att köra i mörker i alla dessa timmar.

Jag är tacksam för att ovan nämnda karl står ut med mig och alla mina krämpor och för att han tar ner mig på jorden när jag panikar om något.

Jag är tacksam för att jag idag inte är illamående alls. Jag har kunnat äta och det känns bra. Däremot har jag ont i halsen... Men hellre det än illamående. Nu ska jag inte skriva det ordet mer, för det får mig att känna mig... ja, just det.

Jag är tacksam för att jag har föräldrar som längtar ihjäl sig efter oss när vi är borta.

Jag är tacksam för att jag har en bror (även om han är halv) och för att han har så underbara ungar.

Jag är tacksam för att jag har svärföräldrar som orkar med alla barnbarn i skytteltrafik.

Jag är tacksam för att vi kommit fram, till lugnet och ron. Här ska laddas batterier.