Göra skillnad

Ibland undrar jag vad jag håller på med. Om jag verkligen ska vara lärarjävel längre. Mitt i sådana svackor brukar positiva saker hända och jag kommer på andra tankar. Idag var en sådan dag.

Jag brukar skriva brev till mina elever som avslutning på en lång svenskkurs. I dessa brev svamlas det lite allmänt om episoder som hänt under lektionerna och så brukar jag avsluta med något personligt om  var och en i var och ens brev. Jag gör det för att mina ungar ska känna sig sedda och uppmärksammade, för att de ska få se sina starka sidor, för att peppa inför en oviss framtid.

Idag fick jag ett mejl från en tjej som gick ut i våras. I detta mejl skrev hon att varje gång hon kände sig som att hon inte kan eller vågar göra något, tar hon fram mitt brev och läser det. Vid läsningen ändras hennes självkänsla, hon vågar mer än hon tror; hon inser att hon faktiskt kan, att hon får energi av att läsa brevet...

Jag kan inte med ord beskriva det jag kände när jag läste hennes mejl. Jag höll på att börja gråta.

Jag gör tydligen skillnad.